Jag har gått ner i vikt flera gånger, men jag har knappt hunnit ner förrän det har vänt upp igen eller så har jag tappat orken efter ett kort tag. Det var en ständig jakt på att få äta så mycket mat som möjligt med så lite kalorier som möjligt. Det har krävt väldigt mycket viljestyrka att "äta mindre och röra sig mer". Jag insåg att jag behövde förändra min livsstil, men den livsstilen som jag var tvungen att ha för att gå ner i vikt och stanna där var för svår. Längtan efter att få "unna sig" något gott, d.v.s. sött gjorde att jag föll för frestelsen. Inbillade mig själv att jag kunde äte lite, men det kunde jag inte. Det gick på samma sätt varje gång.
När jag provade LCHF blev allt annorlunda. Numera känner jag att jag har en livsstil som håller resten av livet. Jag äter så mycket jag behöver för att bli mätt. Sötsuget håller sig borta och när jag "unnar mig" så blir det bra mat att hög kvalitet som jag mår bra av. Inte socker som jag blir fet och mår fysiskt och psykiskt dåligt av.
Nu tänker jag aldrig att "när jag är klar och har nått min målvikt ska jag minsann...". Jag kommer nog att äta lite mindre strikt när jag känner att jag är nöjd med min vikt, men jag kommer fortfarande att äta LCHF och äta väldigt lite kolhydrater. Om detta händer om 3 månder eller 3 år spelar inte så stor roll.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar