torsdag 31 mars 2016

Huden

Jag har haft en del hudproblem genom åren som har varit svåra att bli av med. Det har varit torr och känslig hud, akne och eksem. Jag har alltid varit noga med min hud och använt bra hudvårdsprodukter. Det är viktigt för mig och jag tycker det är avkopplande att göra t.ex. en ansiktsmask hemma eller hos hudterapeuten lite då och då.

Jag har använt lite olika märken som Marja Entrich, Decleor, Dermalogica och Exuviance. Varken Marja Entrich eller Decleor räckte till för min torra hud. Dermalogica var bättre, men inte fullt ut. Hade akne under en massa år i form av massor av små, små finnar som försvann snabbt, men det kom hela tiden nya.

Gick till läkare och fick antibiotika, men trots lång behandling kom aknen tillbaka direkt när jag slutade. Sedan träffade jag en läkare som skrev ut två olika krämer som jag använde och de fungerade mycket bättre, men huden blev torr, röd och fnasig, aknen kom tillbaka efter ett tag och jag behövde ta till krämerna igen. Det var först när jag började med Exuviance och med AHA-penslingar hos min nuvarande hudterapeut som jag blev av med aknen. Nu har jag det lite ibland på hakan och just det kan bero på problem med magen och levern. Det kommer att ge sig efter hand.
Jag hade eksem runt ögonen i många år. För ett par år sedan började jag också få eksem på dekolletaget. Mot eksemen hjälpte inga hudvårdsprodukter eller behandlingar. Inte heller de kortisonkrämer som en läkare skrev ut hjälpte. Det var först när jag provade att ta ett B-vitaminpreparat som de försvann så min egen diagnos är att eksemen berodde på B-vitaminbrist. Nu har jag inte haft eksem någonstans på ett och ett halv år. Är inte längre torr eller särskilt känslig heller. Min goda hudkondition beror säkert på att jag inte äter socker också.

Pratade med en f.d. kollega om eksem. Han hade eksem under klockarmbandet. Det hade hans pappa också så han tänkte att det kanske bara var så det var. Sedan slutade han att äta bröd och att äta frukost och eksemen försvann.

Det är inte så konstigt egentligen. Socker eldar på inflammationer i kroppen och eksem är just en inflammatorisk hudsjukdom.

Det finns mycket att vinna på att bli sockerfri :).

tisdag 29 mars 2016

Uppföljning biokemisk reparation

Idag hade jag uppföljningssamtal om min biokemiska reparation. Det fortsätter att gå åt rätt håll. Det har inte hänt lika mycket som vid förra uppföljningssamtalet, men det är ju inget konstigt med det. Förbättringarna borde ju plana ut efter ett tag. Jag har fortfarande lite GABA-obalans och binjurarna behöver fortfarande stöttas. I stället för att ta många kosttillskott var för sig ska jag ta "allt och lite till" i några få tabletter så det kommer att kännas lättare att hantera. Lite justering av doser av vissa kosttillskott blev det också.
Fick också tips och råd om hur jag kan sänka mitt fasteblodsocker ytterligare. Det har gått ner en aning med hjälp av Glycin, men det skulle inte vara helt fel om det går ner ytterligare. Har ett par saker till förutom att sänka proteinet och utesluta mejerier som jag ska prova, men jag ska lägga till/dra ifrån en sak i taget var 3:e vecka. Jag känner på mig att utesluta mejerier är det som kommer att ge störst effekt, men det får vi se. Tycker det är lite jobbigt att tappa den friheten. Det blir så mycket enklare med maten när man kan använda ost och grädde.

Nu är det drygt 3 månader till nästa uppföljningssamtal. Jag är så tacksam för att jag har fått möjlighet att jobba med mig själv på det här sättet och verkligen optimera min hälsa. Det känns som att jag gör allt rätt just nu och om jag bara fortsätter kommer det bara att bli bättre och bättre för varje dag som går. Jag är också tacksam för att min rådgivare lyssnar på mig, stöttar och hjälper mig när det gäller blodsockret. Det känns viktigt för mig att ha normala värden. Har jag inte det känns det som att något inte stämmer och så kan jag inte ha det.

måndag 28 mars 2016

Påskhelgen

Påskhelgen har varit ganska lugn för min del. Har inte direkt suttit och rullat tummarna, men jag har varit ledig i alla fall och det är jätteskönt. Skönt att komma hemifrån, att kunna träffa släkt som jag inte träffar så ofta annars, träna lite mer o.s.v. Har också haft ett par inbokade telefonmöten och jobbat en del med mitt stegarbete.
När det gäller mat och ätande har det också varit väldigt lugnt. Visst är det en del snaskande från vissa, men jag försöker hålla mig undan det och inte utsätta mig. Trots att det känns väldigt lätt allting just nu så blir jag trots allt påverkad när det finns godis framme, när barnen får påskägg med en massa favoriter i, när jag går förbi någon pralinbutik och känner doften o.s.v. Mest har jag blivit väldigt medveten om hur mycket socker vissa äter och deras symptom på att det inte står riktigt rätt till i deras kroppar eller hjärnor. Inte så mycket för mig att göra åt det, bara att fortsätta på mitt spår och hoppas för deras skull att de börjar tänka till lite med vad de stoppar i sig innan det är alldeles för sent.

Jag har fortsatt med min matplan och hållt mig till den hela helgen. Inget socker och inget överätande och det är jag väldigt nöjd med.

I morgon är det dags för uppföljningssamtal om min biokemiska reparation. Ska bli spännande.

söndag 27 mars 2016

Uppföljning blodsocker

Jag har gjort en del efterforskningar i vad mitt höga fasteblodsocker kan bero på. Slängde ut frågor till ett par personer som är kunniga i ämnet, bloggar om det och har skrivit flera böcker.

Så mycket visste jag att jag äter så lite kolhydrater att jag är i ketos, men min lever tillverkar så mycket glukos att jag får ett högt fasteblodsocker. Att detta kan bero på stress visste jag också, men inte riktigt hur det fungerar ändå.

Det svar jag fick från en av de här personerna var att en del personers kroppar kan bli stressade av ketosen i sig, vilket jag inte tror det är i mitt fall eftersom blodsockret har varit ungefär samma oavsett om jag har haft blodketosvärde på 0.4 eller 2.2. Däremot tror jag att det höga blodsockret beror på stress ändå. Ensamma mammalivet är stressigt. Mest stressande tycker jag det är att allt ansvar ligger på mig. Jag har ingen att dela det med på det sätt som de flesta andra föräldrar har oavsett om man lever ihop eller är skilda. Sedan är det ju det där med sömn. Sömnen fungerar långt i från alltid bra. Ibland blir det bara för sent innan jag kommer i säng för att barnen är svåra att få i säng och ibland är jag orolig och stressad och har svårt att sova för det. Sedan har vi en katt som mycket väl kan väcka mig flera gånger per natt. Det har också visat sig i den biokemiska reparationen att bl.a. mina binjurar är stressade. Detta gör att binjurarna frigör en hel del kortisol i min kropp. Kortisol som får levern att producera glukos.
Det råd jag fick var i princip att stressa mindre och sova mer. Det visste jag, men det är som sagt lättare sagt än gjort. Fick även rådet att jag kan prova 1.5 g Glycin till kvällen. Glycin är en icke-essentiell aminosyra som motverkar trötthetskänslor, sömnsvårigheter, hjälper till med återhämtningen och motverkar kortisolet (och sänker då även blodsockret om man har ett högt blodsocker p.g.a. stress). Alla dessa effekter kändes väldigt tilltalande för mig. Nu har jag tagit Glycin i en och en halv vecka och mitt blodsocker har faktiskt gått ner. Innan jag började med Glycin låg fasteblodsockret oftast över 6.0 och nu ligger det oftast under 6.0. Det kanske kommer att gå ner ytterligare efterhand som mina binjurar hämtar sig ännu mer.

Ytterligare ett råd jag fick, som jag inte har testat ännu för att det känns lite jobbigare än att ta några piller, är att dra ner ytterligare på proteinet. Nu äter jag ca 1 g protein/kg som jag vill väga. Rådet var att gå ner till 0.8 g/kg kroppsvikt och ta bort alla mejerier. Avvaktar ett tag och ser om jag kan slippa det. Äter inte jättemycket mejerier, men det känns svårt att äta ännu mindre och proteinnivån känns också svår att minska ännu mer.

fredag 25 mars 2016

Största godishelgen

Enligt tidningen Metro äter svenskarna 6000 ton godis, enligt andra medier ännu mer, i påsk. Det är svindlande mängder. När gick fokus från riktiga nyttiga ägg till godisägg under påsken? När jag var barn fick vi påskägg med godis, men jag minns inte att allt fokus låg på de äggen. Som jag minns det var det mycket mer fokus på vanliga ägg än vad det är nu.

Den här påsken har jag varit ovanligt godisbefriad hittills. Vi flyttade på jobbet i början av året till ett annat hus. Det är jag glad för. I det gamla huset sitter det flera konsulter och alla har med sig minst en rejäl låda godis till jul och påsk. I julas tror jag att det passerade sex stora lådor godis genom fikarummet där de sista två veckorna före jul och det är säkert samma nu. Helt vansinnigt. Sedan när man ser med vilken fart allt detta godis tar slut blir man faktiskt helt chockad. Det känns inte som att folk gör annat än äter godis under den perioden.

Idag har jag som vanligt ätit ägg, vanliga nyttiga ägg. Vi har inte målat ägg, men barnen har målat jättefina äggkoppar.
.

torsdag 24 mars 2016

Påskledigt

Äntligen lite ledigt några dagar. Det har varit en lite stressig period, det är lite så varje mars faktiskt. Nu blir det lite lugnare. Mycket lugnare de närmaste dagarna eftersom det är helg och jag dessutom har tagit 2 semesterdagar i anslutning till den. Just nu är jag och barnen på väg hem till mina föräldrar.
Påsken kommer inte att vara någon större utmaning för mig i år. Har absolut inget sug just nu och jag har kommit mer och mer in i ett bra tankesätt kring mat. Jag tänker att maten är min medicin och det medför också att jag känner ett stort motstånd till att trycka i mig något som är motsatsen. Sådan "mat" tillför ingenting förutom dåligt mående. 

Sedan känner jag mig alltmer trygg i vilken mat som funkar för mig och inte. Jag lyssnar inte längre på vad andra triggar på och börjar fundera på om det är samma för mig utan jag lyssnar mer inåt och vågar lita på det jag känner.

tisdag 22 mars 2016

Möten och service

Idag har jag varit aktiv och faktiskt varit med på två möten inom OA. Ett telefonmöte och ett livemöte. Var dessutom mötesledare på telefonmötet i morse. Det var första gången som jag gjorde service, som det kallas när man är mötesledare eller hjälper till på annat sätt innan, under eller efter möten. Det gör gott att finnas för andra och hjälpa dem i deras tillfrisknande, det bidrar även till ens eget tillfrisknande.
Det är inte ofta jag kan vara med på livemöten eftersom jag inte kan åka ifrån barnen. Det får bli när mina föräldrar är här eller barnen är hos sin farmor och farfar. Dessutom är det i Stockholm som ligger 3,5 mil bort så det tar hela kvällen. Åkte från jobbet 16.30 idag och kom hem igen 20.30. För drygt en timmes möte. Men idag var det värt det. Det är stor skillnad på livemöte och telefonmöte. Största skillnaden är väl att man inte kan gömma sig på samma sätt på livemöte. Man måste presentera sig och dela. Det måste man inte göra på telefonmöten. Insåg också att den här världen är liten. Av tio deltagare inklusive mig själv var det två som jag kände sedan förut och två som jag kände igen från telefonmöten. Det kommer att bli fler livemöten, men kommer att dröja innan jag får chansen nästa gång.

fredag 18 mars 2016

5 månaders abstinens

Idag firar jag 5 månader som gluten- och sockerfri. Känns fantastiskt bra. Pratade med en person igår som så många andra sa att "Jag skulle aldrig kunna avstå från sötsaker, varför skulle jag?". Vi är ju alla olika och blir olika påverkade av sockret. En del är smala och mår bra hela livet och behöver aldrig fundera på att ändra någonting. Det är bara att gratulera och hoppas att det ser lika bra ut på insidan av kroppen som utsidan. Idag tänkte jag på att det har varit SÅ värt det för min del och jag tror att det bara kommer att bli bättre.

Men sedan tror jag att vi har olika krav på hur vi vill må och se ut också. Jag försöker alltid hitta sätt att förbättra mitt mående och min hälsa. Det kommer jag aldrig att sluta med, jag kommer aldrig att känna mig nöjd med att må lite halvdåligt eller att vara lite småtjock. Visst, alla är trötta, nedstämda, har ont någonstans eller är sjuka någongång, men jag menar det där lågmälda dåliga måendet och missnöjet som aldrig blir bättre. Om man inte gör något annorlunda.
De senaste dryga två veckorna har jag mått riktigt bra. Har mycket mer energi och känner mig pigg de flesta dagar. Stressen och frustrationen jag ofta känner är svår att göra någonting åt, men jag försöker jobba med det. Det jobbigaste är egentligen att stå som ensam ansvarig förälder. Allt hänger på mig och skulle det hända mig någonting så finns det ingen annan som kan backa upp på samma sätt som en annan förälder kan.

Uppstyrningen av maten gjorde jättestor skillnad för mig. Dels är jag piggare och har mer energi och lust till saker, dels mår jag bättre i kroppen. Den uppsvällda känslan håller sig borta och det är så skönt. Vågen visade också minus 1 kg idag sedan den 18/2 och det är riktigt bra med tanke på att det bara är 18 dagar sedan jag ändrade mitt sätt att äta. Vissa mått har också minskat, andra är oförändrade.

Detta har jag fått nästan gratis tycker jag. Visst har jag vägt min mat ganska noga, men jag har nästan inte varit hungrig och inte sugen heller under den här perioden. Mindre än innan i alla fall! Vissa dagar har jag känt att jag skulle kunna fortsätta äta när maten är slut, min mättnadskänsla fungerar inte särskilt bra, men då är det tryggt att ha bestämt i förväg vad och hur mycket jag ska äta för då vet jag att jag klarar mig med det. Jag kommer inte att svälta ihjäl innan nästa måltid och oftast har den där känslan av att vilja äta mer försvunnit inom några minuter.

Jag ser fram emot att fortsätta och jag är tacksam för varje dag som det känns lika lätt som det gör nu.

torsdag 17 mars 2016

Tiden räcker inte till

Har massor med embryon till inlägg här i bloggen, men det känns inte som att jag hinner med allt som behöver göras just nu och då blir bloggen tyvärr bortprioriterad. Vet egentligen inte vad det är som har tillkommit som tar tid (förutom att ta hand om sockerberoendet då), men jag tycker tiden bara försvinner. Det här ensamma mamma-livet är lite körigt ibland även om jag får en hel del hjälp.

Det finns dock ljus i tunneln. Snart får jag sällskap av mina föräldrar som ska vara hos oss i nästan en vecka. Sedan följer jag och barnen med dem hem och stannar där i ytterligare nästan en vecka. Har tagit ett par dagar semester på påsklovet. Då blir det lugnare och jag kommer att hinna med mer av det som jag skulle vilja göra just nu som blogga, läsa, skriva och träna.

Känner mig lite stressad, splittrad och orolig för lite av varje. Det där kommer ibland. Känns inte roligt, men jag vet ju att det bara är en känsla. Den går över. Jag får försöka att ta djupa andetag, prioritera det som är viktigast och ta tag i resten vid ett annat tillfälle.

söndag 13 mars 2016

När energin återvänder - ketos

De senaste två veckorna har jag varit mycket piggare och haft mycket mer energi än tidigare. Det vände nästan från ena dagen till den andra. En anledning till det är att jag faktiskt är i optimal ketos. Det är ingenting jag har kämpat för den här gången, det har bara hänt ändå nu när jag har mer koll på maten. Ketonerna gör mig pigg, klartänkt, energisk och stark.

Vad är egentligen ketos? Så här förklarar Kostdoktorn:

Ketos är ett tillstånd som innebär att kroppen har extremt hög fettförbränning. Även hjärnan drivs då på fett, via ketonkroppar. Dessa är energimolekyler i blodet (liksom blodsocker) som tillverkas av fett i levern och blir bränsle för hjärnan.

För att få igång ketonproduktionen behöver mängden av hormonet insulin i blodet vara låg. Ju lägre insulin, desto högre ketonproduktion. Och när man har en välkontrollerad rejäl mängd ketoner i blodet så är det ett bevis på att insulinet är mycket lågt – och att du får maximal effekt av din lågkolhydratkost. Det kallas optimal ketos.
Mitt fasteblodsocker är fortfarande lite i högsta laget tycker jag. I går morse var det under 6 för första gången. Det är lite konstigt, förstår inte riktigt hur det här hänger ihop, men det har väl någonting med binjurarna att göra som jag skrev i ett annat inlägg. Jag mäter blodsockret nästan varje morgon nu för att se om det förändras något. Ska bli intressant att se hur det utvecklar sig.

Hur bra är det då med ketos? Med tanke på hur jag mår nu så tycker jag såklart att det är bra. Det är inte något jag har eftersträvat, men jag ser ingen anledning att ta mig ur det nu när jag ändå är där och mår så bra. Ketos är ett naturligt tillstånd och som Jonas Bergqvist skriver i det här mycket läsvärda inlägget: Ketos är inget onormalt - bara ovanligt i en sockersjuk befolkning. 

torsdag 10 mars 2016

Ju mer fett på kroppen ju mer inflammation

Hittade ett intressant inlägg om sambandet mellan mycket fett på kroppen och inflammation. http://martinajohansson.se/fett/. Martina, som har skrivit inlägget, förklarar hur det hänger ihop och berättar också att hon själv hade ett CRP-värde på strax under 20 innan hon började med LCHF. Jag läste i ett annat inlägg att hon var väldigt smal då, men hade ändå hög fettprocent. Nu har hon 1 i CRP. Det förbättrade CRP-värdet är antagligen resultatet av en lägre fettprocent samt att hon gick över till en antiinflammatorisk kost (LCHF). Själv hade jag 5 när jag kollade i somras. Helt ok.
Kolhydrater (socker och stärkelse) eldar på inflammationen i kroppen och det kan leda till t.ex. hjärt- kärlsjukdom, cancer, allergier, infektioner och ledvärk. Dels p.g.a. att sockret skadar våra känsliga organ och blodkärl och dels för att immunförsvaret har fullt upp med att ta hand om inflammationen och hinner inte med att ta hand om allt annat som behöver repareras och oskadliggöras i kroppen.

Härom dagen fick jag tips om en annan artikel som berör detta. http://www.doktorn.com/artikel/insulinresistenta-fettceller-en-f%C3%B6rklaring-till-varf%C3%B6r-%C3%B6vervikt-kan-g%C3%B6ra-oss-sjuka

onsdag 9 mars 2016

Fröknäcke

Fröknäcke brukar jag äta till frukost när jag äter frukost hemma, vilket jag oftast bara gör på helgen. Många sockerberoende triggar på det. Jag har turen att inte göra det. Mitt recept har jag hämtat från boken "LCHF för hela familjen" av Monique Forslund och sedan gjort om det lite så att det passar min smak och min ugn. "LCHF för hela familjen" är förresten en riktigt bra kokbok som jag kan rekommendera alla att köpa.

Grundreceptet innehåller:

200 g solrosfrön
60 g linfrön
100 g sesamfrön
2 msk fiberhusk
Lite salt
5 dl vatten

Blanda ihop allt ordentligt och låt stå i 10 minuter. Blanda igen. Bred ut smeten så tunt du vill ha det på två plåtar.

Jag brukar byta ut lite av fröerna ovan mot sådant jag har hemma t.ex. pumpakärnor och chiafrön. Har även rejält med rosmarin i och flingsalt ovanpå.
Knäckebröden skär man i 16 bitar per plåt innan man stoppar in dem i ugnen som ska vara inställd på 160 grader varmluft. Man kan också bryta dem när de är klara. Jag brukar ta ut dem efter halva tiden och skära igen, de brukar flyta ihop. Idag glömde jag skära innan så det blev bara efter halva tiden. Det gick bra det också. Jag brukar ha knäckebröden i ugnen i totalt 50 minuter, men det kan variera på ugn, tjocklek och kanske även på vilka fröer man har i. Prova dig fram. Har man dem inne för länge blir de för spröda och har man dem inne för kort tid hinner de inte bli hårda.

Som pålägg är min favorit just nu bregott, skivad avokado och herbamare. Mums!

tisdag 8 mars 2016

En vecka med vägning av maten

Det går riktigt bra med att väga maten. Över förväntan. Känns inte alls så jobbigt som jag inbillade mig. Det är skönt att slippa fundera. Det är det jag väger och mäter upp jag ska äta och så är det bra sedan. Det tar mycket energi att fundera också. Nu känns det mera avspänt.

Inget sug eller hunger har jag heller. Om jag skulle få det vet jag att jag klarar mig med det jag har ätit. Jag kommer inte att svälta ihjäl innan nästa måltid. Det känns toppen i kroppen också.

Det är väldigt tydligt att mitt ögonmått inte fungerar. Det vet jag nu. Jag kommer att väga maten ett tag framöver, sedan får jag se, jag gör kanske inte det varje dag. Ska prova om det fungerar att bara göra det t.ex. en dag i veckan. Idag åt jag lunch i personalmatsalen och kunde då inte väga, men jag tyckte det gick bra ändå.
Ett annat problem till som jag blivit medveten om den här veckan är att jag inte känner när jag är mätt och att jag har svårt att veta om jag är hungrig eller bara sugen. Den förmågan har jag väl bantat och/eller ätit sönder. Trodde att jag hade återfått det när jag blev sockerfri och det kanske har blivit lite bättre, men inte tillräckligt.

Det verkar som att den energin som jag äter nu är lagom, knappt 2000 kcal. Jag har svårt att tänka mig att det skulle funka att äta mindre, men jag kan tänka mig att lägga till ett par hundra kalorier per dag om och när jag tränar mer än jag gör nu.

Jag har frågat några andra OA-medlemmar under veckan hur de gör med detta och de jag pratat med mäter eller väger maten på något sätt. Programmet inom OA säger att det kan vara nödvändigt för vissa att mäta och väga maten noggrant. Annars blir det lätt att vi fuskar. Lite extra mat till varje måltid som vi på något sätt glömmer bort att vi åt. Det är precis så det blir för mig.

måndag 7 mars 2016

Funderingar kring blodsocker

Nu när stegarbetet har kommit igång ordentligt och jag har lite mer energi och ork poppar det upp lite gamla intressen som jag vill ta reda på mer om.

Ett sådant intresse är det här med blodsocker, insulin, ketoner och fettförbränning. Bara för att det är kul att mäta köpte jag en keton- och blodsockermätare för lite drygt ett år sedan. Då ville jag prova att försöka komma in i optimal ketos för att känna på hur jag mådde på det. Det gick väldigt snabbt att komma in i optimal ketos, d.v.s. ett ketonvärde över 1.5 mmol/l. Det var svårare med blodsockret som inte alltid varit optimalt. Fasteblodsockret ska ligga på mellan 4.0 och 6.0, under 5.0 tycker några. 6.1 är gränsen för typ-2-diabetes läste jag någonstans. Mitt fasteblodsocker har ofta legat på över 6.0. Vet inte om jag är i ketos just nu, det känns inte viktigt, men jag vill gärna ha ett normalt blodsocker och det har jag inte. De senaste fem mätningarna har legat på 6.0-6.3. Något tidigare värde har varit 6.8.
Har läst mycket i Martinas blogg om det här. Enligt henne är ett blodsocker under 4.5 optimalt. Då är fettförbränningen på topp och det är extremt svårt att lägga på sig fett. Om man däremot har ett blodsocker på över 6 lägger kroppen lätt på sig fett runt höfter och lår (det har jag märkt). Martina menar att om man har ett högt fasteblodsocker trots att man inte har diabetes och kanske t.o.m. är i ketos, har man en viss stress i kroppen. Det stämmer ju på mig så det kan säkert bero på det. Hennes rekommendation är att ta hand om sina binjurar, t.ex. sova bra, stressa mindre, inte dricka kaffe, inte äta socker. De två första är lättare sagt än gjort. Jag tar även binjureextrakt i min biokemiska reparation för att stärka binjurarna.

Andra tips som Martina ger är att träna och där har jag märkt skillnad tidigare. I höstas när jag tränade mycket, typ varje dag, mätte jag blodsockret ett tag och då var det bra mycket lägre. Jag tränar nog inte tillräckligt mycket ännu för att jag ska få den effekten. Sedan finns det kosttillskott att ta som sänker blodsockret. Jag äter redan ganska många kosttillskott för tillfället så det känns som att det räcker. Kanel sänker tydligen också blodsockret, men det krävs höga doser.

Förutom att jag stör mig på att ha ett onormalt blodsockervärde och att jag har lite svårt att gå ner i vikt (som kanske kan bero på blodsockret och det påföljande insulinpåslaget?) tänker jag att det kanske inte är jättebra att jag som sockerberoende har en lever som producerar en massa glukos som kroppen måste hålla i schack med insulin. Att det är levern som producerar glukosen vet jag ju eftersom jag äter så pass lite kolhydater. Men det kommer kanske att lugna sig om ett tag när binjurarna har hämtat sig ytterligare.

Jag tycker det här är väldigt intressant och jag skulle gärna vilja att någon förklarade det lite mer ingående, men det är inte många som vet. Om det är någon som vet exakt hur detta fungerar så skicka gärna ett meddelande via min facebooksida. Sedan jag striktade till min kost har jag i alla fall mer energi till att träna så den biten kommer i alla fall att lösa sig. Sedan får vi se.

lördag 5 mars 2016

Så här var och är det för mig

Jag tror att jag har varit sockerberoende sedan jag var mycket liten. Jag minns att jag tidigt var rätt fixerad vid godis och glass. Ett exempel på det är att när vi åt glass åt jag upp min så fort som möjligt för att jag skulle kunna ta över mammas glass sedan. Då var jag ganska liten. En annan händelse är när vi barn fick en godispåse att dela på. En annan tjej, jämnårig med mig, fick ansvaret för påsen. När vi hade tagit en bit var sa hon "nu ska vi vänta en rejäl stund". Jag fattade ingenting. Vänta? Jag tror jag var runt 8 år då. Det har aldrig varit någon njutning i att äta sött mer än kanske väldigt kort. Det var tack vare att tillgången till godis inte var så stor, vi fick ganska små mängder fredagsgodis, och att vi åt bra mat hemma som gjorde att jag inte var överviktig redan som barn. Fast jag var tidigt medveten om min kropp och tyckte jag var tjock, men när jag tittar på foton från barndomen idag så var jag inte det.
Jag har använt många metoder för att gå försöka gå ner i vikt. Inget har funkat i längden. Ibland har det funkat en tid, ibland har det inte ens funkat en dag. Om man är beroende så hjälper det inte med viljestyrka för att lägga om sin kost på lång sikt, man behöver hjälp.

Den vanligaste metoden att gå ner i vikt är att äta mindre samtidigt som man tränar mer. Jag försökte äta så lite som möjligt, drack olika äckliga drycker samt deltog i olika progam t.ex. Viktväktarna. Första gången jag gick med i Viktväktarna var på gymnasiet. Då vägde jag 69 kg. Jag kommer ihåg att jag redan då var 170 cm lång (jag är 172 idag) och tyckte att jag borde väga 60 kg för det hade jag läst lite varstans. Jag gick ner till 63 kg sedan tyckte min konsulent att det fick räcka. Jag gick snabbt upp allt igen och lite till. Om jag skulle väga 69 kg idag skulle jag vara mer än nöjd. Jag tror att jag har bantat mig tjock.

När jag var yngre hade jag perioder då jag tränade väldigt mycket. Det har jag gjort som vuxen också, men som yngre gjorde jag det bara för att gå ner i vikt. Jag tyckte absolut inte det var kul, men jag trodde jag skulle gå ner i vikt. Idag vet jag att träning kanske kan hjälpa en aning om man vill gå ner i vikt. Kosten är det absolut viktigaste att få ordning på. Framförallt ska man träna för att må bra och för att det är kul.

Jag har också använt ett par hälsokostpreparat som jag inte ens kommer ihåg namnet på nu för att gå ner i vikt. Preparat där tillverkaren utlovar snabba resultat. De funkade självklart inte heller.

Sedan jag började jobba med mitt sockerberoende har jag även hört andras berättelser om hur de t.ex. kräkts upp maten när de har ätit för att dämpa effekten av att de ätit för mycket. Det finns också de som har använt droger för att dämpa aptiten. Det är många som har genomgått en gastric bypass. De har fått sina friska organ bortskurna för att försöka anpassa kroppen till dagens mat. Helt meningslöst eftersom det inte är i magen felet sitter utan i hjärnan. Beroende är en sjukdom i hjärnan. Det finns väldigt många olika sätt att försöka hantera att man inte kan äta på ett normalt sätt och inget av dem fungerar om man är beroende.

Det som fungerar är att gå i behandling för sitt sockerberoende och/eller gå 12-stegsprogrammet. Man behöver släppa taget, sluta kämpa emot, sluta vara obstinat och göra det jobb som krävs. Man kan säga att "jag skulle aldrig kunna vara utan det eller det resten av livet". Eller så kan man det, man sörjer det och sedan går man vidare. En dag i taget. Livet är för kort för att gå omkring och ha städig ångest över sitt ätande. Risken är ju också att förutom psykiska besvär kan man också bli allvarligt fysiskt sjuk.
Jag vill såklart helst vara normal. Jag vill kunna äta sötsaker, som jag älskar på ett sätt, ibland, men har jag insett att jag inte kan göra det. En tugga kan vara starten på ett frosseri som håller i sig i månader.

Jag vill kunna äta på ett normalt sätt och känna när jag är mätt. Det kan jag inte och det har jag egentligen vetat länge, men insett det på nytt först nu. Jag vill absolut inte väga maten och räkna kalorier, men det få jag finna mig i om jag inte ska äta för mycket, må bra och inte öka i vikt. Många inom OA väger alltid sin mat. Ett av våra problem är nämligen vi fuskar gärna om vi kan och äter för mycket.

Det är mycket jobb att hålla sig i tillfrisknande, men det är det absolut värt. Det finns ingenting som är värt att äta om man mår dåligt och blir sjuk av det. Du är inte ensam om att inte kunna äta lagom. Vi jättemånga.

torsdag 3 mars 2016

Mossiga matrådgivare i Jönköping

Nyhet i P4 Jönköping idag:
Vi i västvärlden äter fel och blir allt sjukare. Därför har Region Jönköpings Län utbildat 13 stycken s.k. diplomerade matrådgivare. Dessa ska utbilda människor så att de äter på ett bättre och sundare sätt.

Jag tror att det kommer att bli en flopp. Jag lyssnade på en intervju med en av dessa matrådgivare och när jag hörde vilka kostråd hon skulle ge trodde jag knappt mina öron. Vilken planet lever dessa människor på? Det hon skulle förmedla var bl.a. att man ska äta nyckelhålsmärkta produkter (lite fett och mycker socker), spannmål och mycket frukt och grönsaker (mycket grönsaker är jättebra, men mycket frukt betyder också mycket socker). Vidare berättar hon att alla kan äta allting, ingenting är tabu, det är "bara" att begränsa mängden. Hon avslutar med att alla behöver äta socker, även diabetiker. Vi har matats med dessa kostråd i över 30 år och vi har bara blivit fetare och sjukare. Det är väldigt tydligt att de inte fungerar.
Att gå ner i vikt med hjälp av sådana här kostråd fungerar som sagt sällan. Man äter lite fett och mycket kolhydrater, men förr eller senare tröttnar man på att gå omkring och vara hungrig och trött. Kolhydater gör att kroppen skickar ut insulin i kroppen för att bryta ner det och insulinet ger i sin tur sug efter mer. Att äta kolhydrater om man vill gå ner i vikt är dömt att misslyckas. Att byta ut kolhydaterna mot mycket naturliga fett fungerar mycket bättre och ger en mer hållbar viktminskning.

Vilket slöseri med pengar det här är, jag tycker att Region Jönköpings Län skulle kunna använda pengarna till något vettigare. Lyssna gära på intervjun här.

onsdag 2 mars 2016

Mängden mat igen

Som jag skrev för några veckor sedan har jag funderat på om jag äter för mycket. Särskilt med tanke på att jag har gått upp i vikt. Har lagt in det jag ätit i Kostbevakningen och tyckt att det har varit ok. Så jag har blivit lugn ett tag och tänkt att viktminskningen kommer nog, men det har inte hållit i sig så länge. Tycker att jag det känns på kläderna att jag gått upp ytterligare i vikt sedan jag vägde mig den 18/2.

Mitt motstånd till att väga maten är stort. Det har jag gjort så mycket när jag har försökt gå ner i vikt tidigare. Det har blivit så fixerat, handlat om gram hit och gram dit. Jag börjar väl ändå inse att jag behöver väga maten, men inte orkat ta tag i det. Nu har jag gått och tänkt på det ett tag och igår kände jag energin och viljan att göra det under en period.

Redan efter en dag känner jag mig annorlunda i kroppen. Kläderna spänner mindre och jag känner mig mindre uppsvälld. Tycker jag är piggare och känner större lust till att träna. Det känns ju som att jag faktiskt har ätit för mycket. För mycket kalorier, troligtvis i form av protein. Att det inte har synts när jag lagt in det jag har ätit i Kostbevakningen kan bara bero på att jag är väldigt duktig på att inbilla mig att jag inte har ätit så mycket. Jag lurar mig själv. Inte medvetet, men dock. Därför kommer jag att väga maten ett tag för att återigen lära mig vad som är lagom och sedan kalibrera ofta.
Att räkna kalorier är omstritt. Många säger att om man äter LCHF behöver man inte räkna kalorier utan bara känna efter när man är hungrig respektive mätt. Det kanske funkar för en normal människa, men jag är överätare och har svårt att känna när jag är hungrig på riktigt och när jag är mätt.

Hur vet man hur mycket man ska äta? Man kan få hjälp med en s.k. matplan på t.ex. Sockerskolan. Det kostar en slant, men kan vara ett bra stöd om man inte har kunskapen eller känner sig osäker. För min egen del har jag läst en hel massa om energibehov och fördelning mellan protein, fett och kolhydrater så jag tror jag har kunskapen. Känner mig så pass säker att jag provar ett tag. Är inte alls främmade inför att ta hjälp om jag märker att det inte funkar.

Jag börjar med att lägga mig på ett energiintag på strax under 2000 kcal/dag. 2000 kcal/dag är det jag förbrukar vid lätt aktivitet, d.v.s. träning 1-3 gånger i veckan. Vill inte riskera att äta för lite och få sug. Tränar jag mer framöver så får det bli bonus. Proteinintaget lägger jag på 1 g/kilo kroppsvikt jag vill väga. Fettintaget på 75-80 E%. Sedan blir det inte mycket kvar till kolhydrater och det är precis som det ska vara. Lite kolhydrater = lite sug är min erfarenhet. Man kan räkna ut sitt energibehov här.