torsdag 21 april 2016

Att våga lita på magkänslan

Under mina sockerfria månader har jag haft flera riktigt tunga perioder. I början var det mycket känslor av ilska och sorg som kom upp och det är säkert helt normalt, men sedan har det varit mer nedstämdhet och känslor av meningslöshet, hopplöshet och stress.

Jag skriver korta dagboksanteckningar varje dag så jag kan gå tillbaka och titta på hur jag mådde och hur olika saker kan ha påverkat. Jag ser vissa samband. Mycket har det handlat om att jag inte har vågat lyssna på min magkänsla när det gäller olika saker. Jag har lyssnat för mycket på andras "goda råd" och blivit osäker. Trots att jag har ganska mycket erfarenhet om vad som funkar för mig inom vissa områden, (t.ex. mat) och inte. Det blir en inre konflikt och det tar en hel del energi.

Nu är jag på banan igen. Jag känner mig piggare, gladare och har mer energi. Kroppen känns bra. Jag känner mig stark och frisk (trots att jag fortfarande är lite förkyld). Jag sover lite bättre och den när snurrande stresskänslan i magen och bröstet är borta. Trots att jag har precis lika mycket att göra som vanligt. Jag tänker inte på mat mer än när jag gör min matplan och när jag lagar och äter den. Har inget sug alls och DET är nog det bästa av allt. En sådan otrolig befrielse.
Vad har jag gjort för att komma ur det?

Först var jag hemma från jobbet i en vecka och bara vilade. Det var bra att göra, men det känns onödigt nu i efterhand när jag ser vad som föranledde det. Detta måste jag försöka lära mig av till nästa gång. Se vissa risksituationer, hantera dem på ett bättre sätt och LYSSNA PÅ MAGKÄNSLAN.

Jag har börjat med Yoga (igen). Kör Yin-Yoga nästan varje dag och Yoga Nidra när jag ska sova. Nu funkar Yoga Nidra lite bättre. Krypet i benen håller sig hyfsat borta de flesta kvällar. Mediterar också nästan varje dag. Meditation är någonting som jag vill göra varje dag, men jag har inte riktigt kommit in i rutinen ännu och det händer att jag glömmer bort. Yogan fungerar nog hyfsat som substitut. Vet inte hur mycket detta har hjälpt till, men avslappning kan aldrig vara fel.

Jag har dragit ner på kolhydraterna igen till under 20 g/dag så att jag nu åter är i optimal ketos. I takt med att ketonvärdena ökar så blir jag piggare. Detta är en sådan där typisk grej som jag vet att jag mår bra av. Fast ändå har jag börjat tvivla när jag lyssnar för mycket på andra och tänkt att "ketos kanske inte är så viktigt". Har varit i ketos flera perioder förut och det blir alltid samma resultat så nu tänker jag hålla mig där.

Håller mig på ett lagom energiintag. Jag tror jag har lärt mig nu vad som är lagom för mig. Ännu en sak som jag inte har velat kontrollera och tänkt att det går nog bra ändå. Trots att jag har vägt min mat de senaste veckorna har jag inte legat på en exakt samma nivå hela tiden. Jag har tänkt att det är nog inte SÅ noga. Genast känner jag mig uppblåst och svullen och då mår jag inte bra. Eftersom jag har svårt med hunger- och mättnadskänslor är det också bra för mig att veta om jag ätit lagom, för lite eller för mycket. Släpper jag på det skenar det iväg direkt. Det kan även bli att jag äter för lite även om det inte händer särskilt ofta. Risken med det är ju att det blir sug och överätning som resultat.

Jag har vänt mig utåt. Ringt vänner inom OA och Sockerskolan. Gör ju det varje dag, men jag gör det ännu mer när jag inte mår bra. Detta är fortfarande mitt bästa verktyg.

Sedan försöker jag göra en del andra rutiner. Inget jag har förändrat eller gjort annorlunda just nu egentligen. Läser vissa texter, deltar i OA-möten regelbundet, lämnar över matplan, tacksamhet och stolthet o.s.v. Vissa saker har jag dragit ner på och ibland ersatt med annat när jag har känt att det har blivit för mycket eller att det inte funkar längre.

Tränar. Har börjat komma igång med träningen lite mer nu när förkylningen börjar ge sig. Bara att cykla till jobbet (har 16 km tur och retur) ger jättemycket.

Jag kan inte acceptera att gå omkring att må dåligt. Visst är det så ibland, det är det för alla, men inte hela tiden. Känns som lite offerkofta om man bara accepterar och inte gör någonting åt sin situation. Är det någonting som riskerar min abstinens så är det att må dåligt. Därför kommer jag att fortsätta att söka lösningar när jag inte mår bra, träna på att lyssna på min magkänsla och gå min egen väg.

tisdag 19 april 2016

Träningsläger på Mallorca närmar sig - planering

Om 9 dagar åker jag och min älskling till Mallorca på triathlonläger. Det blir alltid en utmaning med maten när man åker bort. Nu ska vi dessutom träna en hel del och jag har ingen aning om hur mycket jag behöver äta för att orka träna 1-3 pass om dagen. Att gå på hungerskänslor är ingen bra idé. Jag har svårt att känna när jag är hungrig eller mätt. Förra året när jag var på cykelresa var jag inte särskilt hungrig under själva cykelturen. Hade till och med svårt att får i mig mat när vi stannade för lunch, men sedan när vi kom hem blev jag jättehungrig/sugen och åt hur mycket (kladd) som helst innan middagen. Sedan fortsatte jag att äta under middagen :(.

Frukosten blir nog inga större problem. Antar att det är buffé och kommer att finnas ex. ägg och bacon. Det kan jag äta varje dag om det är så. Lunchen är också i bufféform. Förhoppningsvis finns det något vettigt att välja där. Kompletterar med smör och olivolja. Olivolja kommer jag att ta med mig hemifrån för säkerhets skull. Till middagen är det en färdig meny man får, men med salladsbuffé till så det ska väl lösa sig det också.
Här ska vi vila oss mellan träningspassen.
För säkerhets skull kommer jag att ta med mig te, neskaffe, smör, kokosolja, MCT-olja, vattenkokare, stavmixer och mixerkärl hemifrån så att jag kan göra fett-te eller fett-kaffe vid behov. Ägg och babybel får också följa med så att jag kan ta det som ytterligare mellis. Middagen ligger ofta inte förrän kl. 20 så jag lär behöva det. Jag kommer att äta 3 mål mat om dagen. Så likt hemma som möjligt i både mängd och energifördelning. Plus mellis då.

Under längre cykelturer kommer jag att ta med mig kokta ägg och paranötter. Har även köpt torkad frukt utan tillsatt socker som jag ska ha med mig som nödproviant ifall jag kroknar. Frukt är ingenting jag äter i vanliga fall, men om det handlar om att ta mig hem så kan jag tänka mig att göra ett undantag. Hellre det än någon sliskig gel eller energibar. Jag tror faktiskt inte att jag ska hamna i den situationen, men ändå. Kommer säkert att sno med mig både ägg och bananer från frukostbuffén. Ska testa att dricka avsvalnat fett-te med MCT-olja. Då kan jag ha en flaska med det med mig när vi cyklar och få bra energi av det.

Jag kommer ju inte att kunna väga och mäta maten som jag gör hemma så målet är att vara socker- och glutenfri och att inte överäta. Jag får göra mitt bästa och vara snäll mot mig själv. Det är en vecka det gäller och snart är jag hemma igen och kan återgå till mina vanliga rutiner.

Det blir mycket planering, men som vi brukar säga: If you fail to plan you plan to fail.

måndag 18 april 2016

6 månaders abstinens

Idag har jag varit socker- och glutenfri i 6 månader. Det känns som att det har gått snabbt även om det har varit riktigt jobbigt i perioder. Det känns tyvärr som att de jobbiga perioderna har varit längre än de lätta perioderna. Alla som gått före mig säger att det blir bättre. Att det första året är svajigt. Och om man tänker på hur länge jag har hållt på med att äta för mycket socker och annat skräp, jojobantat och satt min kropp i obalans så kanske man inte kan förvänta sig att bli "hel" på bara 6 månader.

Men jag är otålig och frustrerad. Jag vill ta igen allt jag känner att jag har förlorat innan jag blir för gammal. Jag är trött på att må dåligt, jag är trött på att väga för mycket, jag är trött på att inte orka det jag vill göra. Jag kanske har en försenad 40-årskris också?

Apropå vikt så har jag gått upp ett halvt kilo den här månaden. Känner mig lite svullen av någon anledning så det var väntat. Är inte i optimal ketos längre (1.5-3.0) och har inte varit det på ett par veckor. Antagligen för att jag legat över 20 g kolhydrater vissa dagar. Ketonerna gör mig pigg och energisk. Kanske är det för att jag ramlade ur ketosen som jag började må sämre igen. Får sköta kolhydraterna lite bättre framöver. Måttbandet visade minus 1 cm runt höften, övriga mått oförändrade så det är i alla fall bra.
Hur går jag vidare?

Jag fortsätter såklart med min biokemiska reparation. När det gäller mitt blodsocker så gick det ju ner lite med hjälp av glycin. Sedan en och en halv vecka lade jag till ytterligare l-glutamin på kvällen för att försöka få ner det ytterligare, men det har inte fått någon effekt. Blodsockret har faktiskt varit högre sedan jag började med mera l-glutamin. Fortsätter i en och en halv vecka till så får vi se sedan hur jag går vidare med det.

Maten behöver jag sköta väldigt noga har jag märkt. Jag visste ju det, men ändå inte riktigt hur känsligt det är. Vill känna mig fri, så fri det nu går när man behöver äta socker- och glutenfritt, men det får jag i så fall försöka göra på andra sätt än med maten. Funkar inte att äta mer än 20 g kolhydrater per dag för mig. Ketos gör mitt liv enklare. Trötthet, energilöshet och känslan av meningslöshet försvinner. Ur viktsynpunkt kan jag inte ligga på över 2000 kcal/dag heller. Det gör jag oftast inte, jag klarar mig lätt om jag ligger strax under, men vissa dagar har det ändå legat över.

Träningen behöver jag komma igång med. Är fortfarande väldigt förkyld, men eftersom förkylningen numera har flyttat sig till näsan så cyklade jag till jobbet idag. Siktar på att cykla till jobbet hela veckan och kanske ett par träningspass utöver det. Jag är van vid att träna mycket, men jag brukar inte träna så hårt. Hoppas att det kommer att fungera bättre framöver än det gjort nu ett tag. Det skulle göra stor skillnad för mitt mående.

Den här månaden är det också dags att åka på vår inplanerade triathlonresa till Mallorca. Det blir mycket träning den veckan, jag får se hur många av passen jag orkar vara med på. Maten kommer att bli en utmaning, men med bra planering och lite medhavd mat kommer det nog att gå bra. Mer om det i ett annat inlägg.

söndag 17 april 2016

Tuff helg

Under veckan som gick återhämtade jag mig mer och mer efter min svacka veckan innan. Jag började hitta tillbaka till lugnet igen och det började kännas lättare. Känslan av meningslöshet och hopplöshet var borta. Det som säkert bidrog till detta är att jag försökte komma ner i varv med meditation och Yin-Yoga, sov bättre och att jag började cykla till jobbet i måndags. Har ungefär 1,5 mil tur och retur till jobbet så det blir som ett litet träningspass både morgon och eftermiddag. Träning mår jag så himla bra av och det behöver jag nästan dagligen för att må riktigt bra. Tyvärr blev jag förkyld under onsdagen och halsont, heshet och snorighet har avlöst varandra sedan dess.

Hur som helst, kände mig fortfarande ok under fredagen. På fredagkvällen hade jag bestämt mig för att prova att göra LCHF-sushi efter 56kilos recept. Det blev jättegott och det var inte så svårt att göra, men när jag åt var det som att något hände. Det började krypa i kroppen, det blev någon slags oro och jag fick sug efter mer. Vet inte om det var sushin i sig, sojan eller wasabin som utlöste detta. Ingredienserna i sig var det inget problem med. Blomkål, gurka, avokado, lax, räkor och majonnäs. Jag hade t.o.m. hittat gluten- och sockerfri soja som jag hade till.

Så resten av helgen har varit tuff. De jobbiga känslorna från förra veckan kom tillbaka och igår kväll fick jag nästan panik. Det är en känsla som är svår att förklara för någon som inte har upplevt den och den är väldigt svår att stå ut med.

Så vad göra? Fortsatta kämpa förstås, fast jag ska ärligt säga att jag börjar ledsna på att inte må bra. Mådde kanske inte bra innan jag blev sockerfri heller, det var kanske t.o.m. värre då, men någonting behöver förändras för så här kan jag inte ha det. Motivationen är väldigt låg just nu. Att utesluta mat som jag triggar på är inget bekymmer, det är inte värt att äta det när det blir sådana problem. Att jag har svårt att komma igång med träningen är värre. Mycket frustration och negativ energi försvinner när jag kan träna regelbundet. Det är något jag tycker är roligt att göra och att tiden och energin inte räcker till känns problematiskt. Får hämta mig från förkylningen och göra ett nytt försök. Imorgon kanske jag är tillräckligt bra för att cykla till jobbet.

Detta postade en sockersyster i ett av våra forum. Såg det imorse. Det ska jag tänka på idag.

tisdag 12 april 2016

Är du sockerberoende?

Många är vi som försökt kontrollera vår vikt och vårt ätande på en massa olika sätt. Otaliga dieter, överdriven träning, regler som ständigt bryts, droger, att kräkas upp maten man har ätit osv. Om man har problem med att man tappar kontrollen över sitt ätande och/eller om man tar till något av ovanstående eller andra extrema metoder är det troligt att man är beroende. Det är sjukdomen beroende som är problemet. Det är inte att du är lat och inte har någon disciplin.

Just nu finns det en video på Kostdoktorn om hur en dag kan se ut om man är sockerberoende. Det är addictionexperten Bitten Jonsson som berättar och den finns just nu att se gratis. Klicka här.

Det är hög igenkänning för mig i den videon. Utom att jag aldrig skulle slänga godis. När jag åt godis så åt jag tills det var slut, det kunde vara ofantliga mängder. Om jag ändå inte orkade äta upp allt lade jag det i skåpet och fortsatte äta så fort mättnaden hade lagt sig lite. Kanske redan efter någon timme.

Det finns enkla tester bl.a. på Sockerskolan som man kan göra. Om det visar positivt kommer du med största sannolikhet aldrig att kunna hantera ditt ätande på egen hand. Det räcker inte med vilja och disciplin. Du behöver kunskap, verktyg och gemenskap

Vi beroendepersonligheter kan vara ganska trotsiga. Vi tror att vi kan klara oss själva och vill inte "inrätta oss i ledet" och göra det som så många andra beroende har gjort före oss och sedan kunnat hantera maten. Jag ser det hela tiden. Människor som kämpar och aldrig lyckas. Det är omtag på omtag på omtag. Fokus är fel. Vi inbillar oss att vi kan klara oss själva och tänker att om vissa saker bara inträffar så blir allt bra. Men så blir det ju inte. Om något inte fungerar måste man göra annorlunda

Det är en sorgeprocess. Man behöver ge sig själv ett sorgeår. Det är ok att sörja att man inte kan äta vissa saker, men det går över. Det viktiga är att man mår bra. Att man inte äter sig till övervikt, diabetes, hjärt- kärlsjukdomar, cancer, värk o.s.v. Det är vi alla värda.

söndag 10 april 2016

Jobbdags

I morgon är det dags att gå tillbaka till jobbet efter en vecka hemma. Det känns sådär. Det måste göras, men jag har inte riktigt kommit fram till hur jag ska hålla stressen på avstånd. Jobbet är inte ensamt boven i dramat, men när jag mår som jag gjorde för en vecka sedan är stanna hemma från jobbet det enda jag kan göra.

De senaste dagarna har jag börjat meditera en liten stund varje dag. Igår fick jag också tips om Yin Yoga av en sockersyster. Yin Yoga är inte så lätt som man kan tro. Jag är väligt stel och kort i musklerna upptäckte jag. Det kommer att ta ett tag innan jag kan göra rörelserna fullt ut. Har också kört Yoga Nidra de tre senaste kvällarna det absolut sista jag gjort. Det har funkat bättre. Inget kryp i benen. Har sovit lite bättre också. Vet inte om det beror på yoga och meditation eller att jag har börjat ta L-glutamin på kvällen.

Behöver också träna för att må bra och det känns inte som jag orkat och hunnit med det så mycket på sista tiden. Samtidigt måste jag hitta någon sorts balans i det också. Tror inte att jag kan träna lika mycket som jag gjort innan just nu i alla fall. När binjurarna är trötta orkar inte kroppen med riktigt och det har jag känt av. I morgon är planen att jag ska börja cykla till jobbet igen efter vintern. Det kommer att bli skönt att komma igång med det. Om knappt tre veckor åker jag och min älskling på triathlonläger på Mallorca. Då kommer det att bli mycket träning och mycket vila. Framförallt lugn och ro och vuxentid, det behöver jag.

Summa summarum så mår jag mycket bättre idag än jag gjorde för en vecka sedan, men jag är inte riktigt tillbaka än. Det har krävts ganska mycket friskfaktorer för att hitta tillbaka till där jag är just nu. Fortfarande har jag svårt att se det ljusa i saker och ting. Vissa saker behöver ta tid, det går sakta men säkert åt rätt håll. Det känns inte alltid så, men jag hoppas i alla fall att det går åt rätt håll och att det kommer att bli bättre efter hand. Behöver också acceptera att vissa saker i livet är som de är just nu, men jag kommer att jobba för att de inte kommer att vara så för evigt.

torsdag 7 april 2016

Sömn

Jag har sovit riktigt uselt ett tag. Blir ofta väckt av barn, katt och toabesök. Om jag hade kunnat somna om direkt hade skadan inte blivit så stor, men på sistone har det ofta tagit runt två timmar innan jag somnat om. Känner mig orolig i kroppen på något sätt och har svårt att slappna av. I går kväll hade jag planerat att komma i säng i tid och släcka lampan tidigt. Var klar för sänggående 21:30. Då fick dottern någon slags ångestattack. När hon är orolig för något inbillar hon sig att hon mår illa och ska kräkas. Hon skakar i benen och det tar tid innan det går över. När det gav med sig igår var klockan 22:30. Jag blir också orolig när detta händer. Det händer att hon vaknar upp igen mitt i natten och det är samma visa igen. Det har t.o.m. hänt att hon verkligen har kräkts. Jag somnade således inte förrän runt 23:30. Sedan blev det såhär:

01:00 Sonen kommer till min säng. Somnar om ganska snabbt.
02:00 Vaknar av något ljud. Känner att jag behöver gå upp på toa. Somnar sedan inte om förrän runt 03:30.
03:55: Sonen vaknar och behöver gå till toaletten. Vågar inte gå själv. Somnar om ganska snabbt.
06:20: Vaknar till och kollar klockan.
06:30: Klockan ringer.

Det blir högt räknat 5,5 timmars söm, vilket är alldeles för lite. Katten väckte faktiskt inte mig i natt. Tur är väl det. Ofta känns det som att om jag fick ordning på min sömn skulle mycket annat lösa sig också. För att återhämta sig från binjureutmattning behöver man framför allt sova ordentligt. Är fortfarande hemma från jobbet så just idag kunde jag sova ett par timmar på förmiddagen och ta igen.
Svårt att veta vad man ska ta till. Jag har provat Yoga Nidra tidigare. Det gjorde jag innan jag skulle sova och jag somnade ofta väldigt snabbt. Vet inte om det hjälper när man vaknar på natten. Får kanske prova igen. Jag slutade för det kryper ofta i mina ben när jag ska sova och det känns i princip omöjligt att ligga stilla på rygg i de 12 minuter som övningen pågår.

Jag är ätit Glycin i 3 veckor nu. Det ska motverka stresshormoner och ge lugnare sömn. Jag började ju ta det för att sänka mitt fasteblodsocker och det verkar ha funkat. Det är nästan alltid under 6.0 nu. Vet inte om det hjälper min sömn dock. Fick tips i den biokemiska reparationen att även prova L-glutamin till natten och det ska jag börja med nu. Det kan hjälpa till med både blodsockret och sömnen. Får ta en sak i taget och prova i 3 veckor så att jag ser vad som ger vad.

onsdag 6 april 2016

Det går upp och ner

Har mått riktigt bra i ungefär en månad, men veckan efter påsk började det dala för att sedan bli riktigt dåligt i söndags. Har varit trött och extremt låg. Har känt att abstinensen är i fara. Varför hålla på liksom, jag mår ju ändå inte bra i några längre perioder? Det har varit så flera gånger förut, men det känns ändå på ett annat sätt den här gången. Jag har varit trött, haft svårt att fokusera, varit väldigt ledsen, allt känns meningslöst, ingenting är roligt, sömnsvårigheter o.s.v. Klassiska symptom på utmattning. Fast jag vet inte riktigt vad jag har gjort för att hamna här nu. Jag har mina idéer, men jag vet egentligen inte. Var det för att jag tränade lite mer under påskhelgen och fick för lite sömn veckan efter (fast förresten, jag får nästan aldrig tillräckligt med sömn...)? Är det stegarbetet som suger energi? Är det en del relationer som tär? Har inte precis märkt av den här känsligheten förut och det är frustrerande att känna så här. Är så trött på att må dåligt så att jag nästan inte står ut.
Alla som är och har varit i samma situation säger att de känner igen sig och att det blir bättre. Det är en stor tröst. Har fått flera meddelanden och samtal från sockersystrar idag. Det är skönt att vi har varandra. Det finns alltid några som är i exakt samma situation och känner likadant.

Jag får försöka lära mig något av det här nu. Får inse att jag inte orkar köra på i samma tempo som innan. Jag har väl inte orkat då heller, men jag kände väl inte efter och kanske dövade en hel del känslor av stress och trötthet med socker.

  • Jag behöver komma i säng och släcka lampan tidigt även när jag är pigg. När jag är trött är det lätt, men när jag är pigg har jag en tendens att dra benen efter mig till sängen.
  • Jag behöver vara noga med maten. Det är jag redan. Äter jättebra mat. Så check på den.
  • Om och när jag tränar behöver jag tänka på återhämtningen extra mycket.
  • Jag behöver ta chansen till ensamtid hemma när jag får den.
  • När jag ska umgås med folk som tar energi, men som jag inte kan avstå ifrån, behöver jag ta hand om mig själv extra bra innan och efter.
Så nu blir det omstart. Stannar hemma från jobbet hela denna veckan. Chefen verkar vara förstående. Tackar och tar emot.