fredag 31 juli 2015

Matlåda vs äta ute?

Idag är det sista semesterdagen den här sommaren för min del. Förutom nästa fredag då jag ska åka till Karlstad för Görslitet på lördagen:). Känner ingen som helst lust att börja jobba. Det har varit en bra semester, jag har inte känt mig så påverkad av "vädret" som många andra verkar vara. Men så uppskattar jag inte att sola och bada så mycket heller. Jag har fått en fin solbränna som jag har fått när jag har tränat utomhus så det har uppenbarligen varit en del sol ändå.
Jag brukar oftast ha med mig matlåda till jobbet, men varannan vecka har vi lunch på stan inplanerat. Det har varit uppskattat både för det socialas skull, för matens skull och för att komma ut på stan lite. Annars äter vi i lunchrummet. De senaste månaderna har jag känt att maten på stan är ingenting jag uppskattar längre. Det har t.o.m. hänt att jag känt mig äcklad efteråt. De flesta lunchrestauranger har verkligen ingen bra mat. Vill man äta ren naturlig mat får man leta ett tag.

Det som har hänt är att jag lagar mer mat hemma. Har med mig matlådor med god LCHF-mat. När man tar bort kolhydrater ur kosten känner man smaker bättre. Jag går fortfarande gärna på restaurang, men jag har blivit väldigt kräsen. Det är en restaurang här i stan som jag verkligen uppskattar att gå till. Det måste vara något speciellt, annars kan jag lika gärna spara de pengarna och äta godare hemma.

torsdag 30 juli 2015

Vad får jag äta?

Svaret på den frågan är väldigt enkel: Jag får äta precis vad jag vill. Frågan är snarare vad jag VILL äta och hur jag vill må.

Jag får ganska ofta frågan om jag får äta det eller det när jag äter LCHF. Brukar svara som ovan att jag får äta vad jag vill.

Det handlar en hel del om att ta ansvar. Genom att äta en kost som gör att jag håller mig frisk länge tar jag ansvar för mig själv och för samhället. Det är inte ansvarsfullt att strunta i vad man äter, dra på sig sjukdomar och sedan lägga sig i sjukvårdens händer och kräva att man ska bli botad.

För trettio år sedan infördes de kostrekommendationerna som t.ex. livsmedelsverket envist förespråkar idag, d.v.s. tallriksmodellen. De infördes lättvindigt utan några som helst tester. Nu trettio år senare ser vi resultatet av dessa kostråd. Dags att tänka om och gå tillbaka till riktig mat igen. Mat som våra förfäder åt med en energifördelning som vi mår bra av.
Jag funderar ibland på hur samhället hade sett ut utan droger, t.ex. socker, alkohol och narkotika. Massor med pengar skulle sparas inom sjukvården och kunna läggas på andra saker. Färre sjukdomar och färre våldsbrott. Pengarna skulle kunna läggas på, vad vet jag, skola och omsorg kanske? Bättre vägar, bättre järnvägar eller något annat som det alltid saknas pengar till.

Man kan säga att var och en får välja och så är det ju. Alla har ett val, men alla borde ta sitt ansvar. Jag vill att mina skattepengar ska gå till något vettigt. Inte till att behandla typ-2-diabetes eller andra livsstilssjukdomar. Idag har 350000 personer i Sverige typ-2-diabetes. Varje sjuk kostar samhället 40000 kr/år. Det blir totalt 14 miljarder kronor per år. Bara på typ-2-diabetes. Sedan tillkommer alla andra livsstilssjukdomar.

Så om man tänker på vad man egentligen vill äta borde valet vara enkelt.

tisdag 28 juli 2015

Genrep

Idag var det dags för genrep inför mitt första triathlon, Görslitet, nästa lördag. Jag har 5 minuters promenad till en badplats så jag klädde på mig för simning hemma, tog med cykel, hjälm och annat som behövdes ner till stranden. Min särbo var med och assisterade. Jag körde de distanser som jag ska köra på Görslitet. Efter 400 m simning hoppade jag på cykeln och cyklade 2 mil. Därefter bytte jag till löparskor hemma och sprang 5 km.
Allt gick ungefär som förväntat. Löpningen gick kanske lite bättre än förväntat. Växlingarna funkade bra och jag hade inte glömt någonting. Enda missödet var på cykeldelen. Kedjan hoppade av när jag klantade mig med växlingen i en uppförsbacke. Fick ganska tvärstopp och hann inte riktigt få loss fötterna. Ramlade förstås, men det var mjukt gräs vid sidan av vägen. Bredvid det en bergvägg som jag skrapade emot lite, men det var ingen fara. Sånt man får räkna med. Allt kan hända. Jag är glad om jag inte får punka.

Om jag kör på de tider jag körde på idag nästa lördag kommer jag i alla fall inte sist och det är trevligt :).


måndag 27 juli 2015

Socker i vin

Såg ett inlägg i kostdoktorns forum igår angående socker i röda viner. Mina favoriter bland röda viner just nu är:


  • Cerro som innehåller 3 g socker/liter
  • Zafrica som innehåller 8 g socker/l. Det låter som mycket mer än Cerro, men det blir bara 2,4 g socker om man dricker två glas á 150 ml.
  • Côtes du Rhône som innehåller mindre än 3 g socker/l.

Jag trodde att vita viner generellt sett innehåller mer socker än röda viner, men när jag kollade runt lite upptäckte jag att det inte var så. Kollade ett par vita viner jag gillar och de innehåller bara 4 g socker/liter.




Tipset är att kolla på systembolagets hemsida via telefonen eller från butikens dator som brukar finnas. Alla viner som finns i systembolagets sortiment har sockerhalten angiven.

söndag 26 juli 2015

Förbjuda andra?

En del menar att som sockerberoende ska man inte ha något ätbart hemma som kan trigga en. Familjemedlemmar får snällt finna sig i att inte ha tillgång till ätbara saker som den sockerberoende kan bli triggad av så länge de är i hemmet.

Jag tycker inte riktigt att man kan förbjuda andra, som inte har några problem med mat, att äta vissa saker i deras eget hem. Det skulle kännas svårt att ta ifrån barnen deras lördagsgodis t.ex. De har inte samma problem som jag och de äter så lite godis att det knappast kan anses vara hälsovådligt. Visst blir jag sugen och det är så inrutat att man ska äta godis på lördagkvällar. Det har hänt massor med gånger att jag har ätit av deras godis fast jag har tänkt att jag inte ska och det kommer att hända många gånger till, men då får det vara så. Jag får jobba med mina vanor och mitt sötsug då.
En inte allt för ovanlig kommentar när man försöker ta hand om sin kropp och knopp.
Frestelser finns överallt och det får man lära sig att hantera. Sedan är det trevligt när människor i min närhet hakar på och äter samma kost som jag. Det är förstås enklare för mig och är det sedan någon som verkligen behöver dra ner på kolhydraterna känns det ju extra bra. Fast vem behöver inte dra ner på kolhydraterna i dag? De flesta äter alldeles för mycket. Smal betyder inte alltid frisk.

lördag 25 juli 2015

Lätt eller svårt?

När jag hade skrivit mitt inlägg igår insåg jag att det kanske lät som att det gick lätt när jag var bortrest och att det inte var några problem att tacka nej. Det var det faktiskt på sätt och vis. Fast det är sällan man får någonting "gratis" utan en viss insats. Det kan vara kämpigt att bryta vanor. Det tar tid och det är lätt att falla tillbaka i gamla vanor hur mycket man än älskar sina nya.

Fast jag kämpar mycket hellre med att stå emot sötsug o.s.v. nu än kämpar mot cancer, alzheimers, diabetes eller någon annan av våra västerländska sjukdomar, alla orsakade av kolhydraternas skador, senare. De senare lär ju med ganska stor sannolikhet sluta med döden efter att man tillbringat sina sista år i livet med att må väldigt dåligt och varit begränsad på olika sätt. Dessutom mår jag väldigt bra under tiden och slipper diverse problem som är bra mycket lindrigare än sjudomarna ovan, men ändå inget jag står ut med.
Det känns viktigt att inte hälsan börjar vackla lagom när barnen börjar bli stora och kan klara sig lite mer själva. Det finns mer i livet som jag ser det. Så mycket att göra och så mycket att uppleva. Jag vill inte bli begränsad av någonting, framför allt inte av att hälsan är sämre än den skulle kunna vara.

Ibland ställer jag mig frågan: Är det så viktigt att äta? Så viktigt att man tycker det är värt att dö för att äta precis det man behagar för stunden? Självklart är det viktigt att äta gott. Jag tycker jag äter kungligt, varje dag. Det är få restauranger som kan erbjuda godare mat än den jag själv lagar. Faktiskt. MEN det finns mycket gott att äta som också är bra för kroppen. Riktig mat med rikligt med smaker och energi som lämnar en tillfredställd och mätt.

fredag 24 juli 2015

Hemma igen

Hemma igen efter en dryg vecka hos familj, släkt och vänner. Det har gått ganska bra, tycker jag. Det har bjudits på glass, kakor och godis, men jag har avstått. Det har varit ganska lätt. Så här i efterhand ångrar jag definitivt inte att jag inte åt. Som vanligt.

Svåraste utmaningen var definitivt när vi var vid glasskiosken där de säljer lokalt producerad gräddglass. Där de har massor med goda smaker. Kulorna är tre gånger så stora som på vanliga glasställen och serveras i hembakad våffla med chokladdopp om man vill det. Supergott och jag brukar äta en sådan glass varje år. Fast i år hade jag bestämt mig för att inte äta någon. Jag ville inte dra igång något sug och få börja om från början - igen. Sedan blir min mage gärna uppsvälld och gasig av glass. Lite kan jag äta, men jag vet inte var gränsen går.

När jag sedan väl stod där och de andra åt så försvann frestelsen. Jag tänkte att det är bara glass, jag kommer återigen inte att ångra att jag inte åt - tvärtom. Jag har de problem jag har och då är det ingenting för mig. Precis som större delen av de som stod i kö efter oss borde tänka. Vart är vi på väg om de flesta i en församling är överviktiga? Jag hoppas att det vänder snart, för deras skull och för samhällets skull.

En annan utmaning har varit att hela tiden få säga "nej tack, jag äter inte det" som jag fick göra under ett par dagar. Jag känner mig lite besvärlig och det är jobbigt. Tror inte att de andra tycker att jag är så besvärlig, men däremot att jag är extrem. Jag äter ju väldigt lite kolhydrater för att jag mår bäst av det, men att jag skulle vara extrem vet jag inte precis. Jag tycker snarare att det är extremt att äta vitt fluffigt bröd med marmelad, sötad müsli på sötad yoghurt och skölja ner det med juice till frukost. Även om det bara är på helgen.

För övrigt har det egentligen inte varit något problem. Det har alltid funnit alternativ som känts ok att äta. Tyvärr blev det lite för mycket nötter, främst paranötter och det har det väl blivit för att det har funnits lite sug ändå när alla andra äter. Det är väldigt lite kolhydrater i paranötter, men äter man många blir det ändå för mycket. En hel del rödvin har det också blivit :). Ketonnivåerna har gått ner och energin har inte rikigt funnits där alla dagar och då blir också suget starkare. Nu är det en dryg vecka hemma innan det är dags att börja jobba igen och då blir det så mycket enklare att ha koll.

Idag blev det tonfiskröra i ett spetskålblad till lunch. Så himla gott och mättande. Barnen fick LCHF-pannkakor. Det tyckte de var gott så det kommer jag att göra fler gånger. Sonen ville ha jordgubbssylt på sina så det fick han (ett litet steg i taget ;)) och dottern tog hallon.

onsdag 15 juli 2015

Klädstorlekar

Är med i en grupp på Facebook där man kan köpa och sälja kläder från ett visst märke. Är inte ute efter något speciellt, men när jag raskt bläddrade förbi kläder med storlek XL och L kom jag att tänka på när det var helt annorlunda. När jag funderade på om jag ens kom i XL. För...ja det var faktiskt 15 år sedan nu, var det inte helt självklart. Känns så skönt att jag aldrig har varit tillbaka där även om det har varit en del viktpendlande sedan dess också.

Nu skulle jag kunna köpa hur mycket kläder som helst. Det är ekonomin som sätter stopp snarare än storlekar :).

måndag 13 juli 2015

26 dagar kvar

Ytterligare en utmaning är ju mitt triathlon som jag ska göra den 8:e augusti. Jag har känt mig rätt lugn inför det, men nu när jag tittar på nedräknaren får jag lite fjärilar i magen när det är så kort tid
kvar.

Cyklingen och löpningen klarar jag lätt, även om jag inte är någon raket direkt. Simningen blir lite värre. Har inte tränat så mycket simning i öppet vatten i sommar och den gången jag gjorde det kändes det att jag behöver träna mycket på det. Träffade min simtränare för ett par veckor sedan också. Hon filmade mig och det uppdagades att jag hade lite hyss för mig som jag inte var medveten om. Fick lite tips på övningar som ska råda bot på det. Detta måste jag också träna på, helst i bassäng. Hur som helst, nu kommer en period när jag är lite "friare" och jag räknar med att hinna med tre simpass under den kommande veckan varav två i öppet vatten.
Ett par brickpass (löpning direkt efter cykling) ska jag också försöka hinna med. Det har funkat ganska bra de gånger jag har gjort det så det är inget jag oroar mig för.

Detta är mitt första triathlon och det är mycket som snurrar runt. Särskilt det som jag inte har provat på ett "lopp" förut. Simningen som sagt, växlingar, väder och vind... Väder och vind kan man ju inte påverka, men lagom varmt, uppehåll och vindstilla skulle vara najs :).

söndag 12 juli 2015

Utmaningar framöver

Semestern är en väldigt bra period för att styra upp sitt liv med avseende på kost och träning. Gott om tid och ingen stress. Så länge man är hemma. Snart åker vi bort i drygt en vecka för att träffa familj, släkt och vänner och då blir det genast mer utmanande. Jag kommer inte att vara hemma, välja vad jag ska äta och laga den själv. På gott och ont. Det kan ju vara skönt också.

Strategin blir väl att ta en dag i taget, en måltid/fika i taget. Jag brukar aldrig ångra att jag INTE åt.

Maten är min medicin för många olika besvär jag har haft och det är viktigare att slippa dem än att äta det som bjuds bara för att vara snäll.

Det kommer säkert att gå hur bra som helst, men jag är beredd på att det blir lite motigt :). Utmaningar kommer alltid oavsett tid på året, det gäller bara att lära sig hantera dem.

lördag 11 juli 2015

Räkna kalorier eller inte samt föreläsnings- och filmtips

Jag har alltid varit en person som har haft svårt med hunger/mättnadskänslor och lätt överäter. Som för många andra normaliseras detta när jag äter LCHF. Den allmänna uppfattningen är att när man äter LCHF behöver man inte räkna kalorier, man behöver bara tänka på att bara äta när man är hungrig och avstå när man inte är det. För någon med min bakgrund är det inte riktigt så enkelt. Att lära sig vad som är hunger och "annat" går inte över en natt. Jag har en förmåga att dra iväg och långsamt börja äta mer och mer.
När man äter LCHF blir det visserligen inte samma konsekvenser när man äter lite för mycket som om man äter enligt tallriksmodellen. Insulinnivåerna i kroppen är alltid låga på lågkolhydratkost eftersom man inte äter kolhydrater. Insulin är ju ett fettinlagrande hormon och gör dessutom att suget efter mer att äta ökar. Förbränningen i vila ökar också på LCHF, MEN någonstans finns det en brytpunkt. Man kan inte äta hur mycket som helst, inte ens på LCHF.

Jag räknar kalorier i perioder. Just nu gör jag det för att ha extra koll. Mitt kaloriintag ligger oftast mellan 1700-1800 kcal/dag. Lägre än så funkar mindre bra för mig, kanske kommer jag att öka på lite efterhand.

Bra information om hur insulin funkar och varför höga nivåer gör oss fetare och fetare finns i föreläsningen "Nyckeln till fetma" med dr. Jason Fung på Kostdoktorns medlemssidor. Det finns väldigt mycket bra filmer, föreläsningar och intervjuer där. Jag kan verkligen rekommendera alla att bli medlem. Första månaden är dessutom gratis och det är ingen bindningstid. Bli medlem här.

Vill även rekommendera filmen "Cereal Killers" som handlar om en 41-årig man som går över på LCHF och vilka hälsovinster han får av det.

torsdag 9 juli 2015

Sommarträning

Så här på sommaren, de perioder jag är ensam hemma med barnen, blir det inte samma variation på träningen. Det finns en hel del styrkeövningar man kan göra hemma, dessutom har jag ett löpband som jag använder varannan dag. Yoga är ju också bra hemmaträning, men just nu har jag lite svårt att få det gjort. Simning och Cykling får vänta tills jag kommer ner till mina föräldrar i nästa vecka. Då får fokus ligga på det.
Visst hade jag kunnat få till mer träning om jag bara hade ansträngt mig lite och bett någon titta till, särskilt sonen, någon timme, men jag tycker det är så skönt att inte planera något. Bara gå hemma och dra och ta dagen som den kommer. Fast det är semester och vi bara är hemma går dagarna hur fort som helst ändå.

Igår var vi i en klädbutik som jag inte varit i på länge för att kolla läget. De har så mycket fint där. Hittade ett par jeans och två tröjor som jag är jättenöjd med. Sedan började jag rensa mina garderober och lådor och sorterade ut en hel del som jag inte använder. Har lagt ut ett par jeans, som jag köpte för dyra pengar förra året som blivit för stora, på Tradera. Har försökt innan, men då fick jag inget napp. Detta innebär inte att det finns plats över i garderoberna nu. Det var snarare överfullt innan :).

Efter det skjutsade jag dottern till träningen. Sprang själv på löpbandet. Efter mat och dusch var det dags att hämta dottern igen. Sedan var den dagen slut...

tisdag 7 juli 2015

Lågt kolesterol = neurologiska problem

Just nu läser jag, lite till och från, boken "Hotet mot din hjärna" av läkaren och hjärnforskaren David Perlmutter. Jag kan verkligen rekommendera den. Allt han skriver är vetenskapligt underbyggt och resultat av hans egna erfarenheter som neurolog.

Just nu handlar det om kolesterol. Varför det är så viktigt framförallt för hjärnan. Man har hittat samband mellan högt kolesterol och bättre minnesfunktioner och även mellan lågt kolesterol och alzheimers.

Däremot finns det inget samband mellan högt kolesterol och hjärt-kärlsjukdomar. Detta såg man faktiskt i studier redan för 21 år sedan.

Citat från boken: "Kost-hjärta-hypotesen som säger att en hög konsumtion av fett eller kolesterol orsaker hjärtsjukdom har upprepade gånger visats vara felaktig, men trots det fortsätter denna hypotes att utnyttjas av forskare, penninginsamlande verksamheter, livsmedelsföretag och även statliga myndigheter drivna av prestige, vinstbegär och fördomar. Allmänheten är offer för århundradets största hälsobedrageri " (Och inte minst läkemedelsindustrin, min anm.)

Kolesterol är mycket viktigt för hjärnan och en viktig byggsten i tillverkningen av bl.a. könshormoner och D-vitamin. Kolesterol reparerar också skador i blodkärlen, skador som orsakas av socker. Att skylla plack i blodkärlen på kolesterol är som att skylla bränder på brandmän bara för att brandmännen alltid finns där när det brinner. 

Det som däremot blir problematiskt är när LDL oxiderar. Det gör att LDL:ets funktion försämras. Socker påskyndar oxideringen. Det är detta som bör undvikas snarare än höga LDL-nivåer i sig. Oxiderat LDL ökar risken för arteroskleros.

Med lågkolhydratkost brukar nivån av triglycerider sjunka, HDL (det "goda" kolesterolet) öka. LDL (det "onda" kolesterolet) kan sjunka, men inte alltid. Det kan öka och det behöver inte vara dåligt. Där behöver man ta reda på partikelstorleken. Stora partiklar är bra, små partiklar är mindre bra. Bilden nedan har jag lånat från kostdoktorn.

söndag 5 juli 2015

Gårdagens lördagsmys

Igår kväll dukade jag upp (förutom godis) svarta oliver, färska hallon, stora blåbär och pistagenötter till barnen. Det var mina två barn och en kompis till dottern. Det som tog slut först var de svarta oliverna, de färska hallonen tog nästan slut och likaså de sura döskallarna. Det åts en del även av pistagenötterna, Mariannekaramellerna och blåbären, men det fanns mycket kvar av dem när kvällen var slut.

Som jag har skrivit lite om tidigare har inte mina barn samma problem som jag har med socker. De överäter inte, har normal vikt och rör sig mycket i vardagen. Dottern tränar även gymnastik många timmar i veckan. Därför tvingar jag inte in dem på LCHF. Min strategi är mer att erbjuda alternativ som jag anser är bättre och förhoppningsvis väljer de dem istället. Självklart försöker jag begränsa deras intag av godis, glass, kakor o.dl. till någon dag i veckan, men det är inte mer än vilken annan medveten förälder som helst.

lördag 4 juli 2015

Sommarmat

Vi är hemma och gör mest ingenting. Väldigt skönt att bara dra omkring och göra det man känner för. Men fastän det känns om lördag hela veckan behöver det ju inte avspegla sig i kosten. Semestern är perfekt för att investera i sig själv och styra upp vanor och rutiner. Ingen stress som drar igång sockersug, tid för reflektion.

Många tror att LCHF-mat tar tid att laga och att det är enformigt. Jag tycker inte att det är så. Fast att man utesluter pasta, ris, potatis och bröd så finns det så mycket kvar. Om man sedan tillsätter gott om naturliga fetter så blir maten väldigt smakrik och god. Smaklökarna blir tillfredställda och man känner sig nöjd efteråt.

Igår kväll gjorde jag det enkelt för mig. Det var varmt och jag var inte alls sugen på någon varm mat. Det blev lite plock. Ägghalvor, ost- och skinkrullar med bregott i, spenat med mozzarella och olivolja och några oliver.
Idag är det ju lördag på riktigt. Det finns lite godis till barnen. Sonen säger att han ska äta svarta oliver, hans eget förslag. Han älskar svarta oliver. Dessutom har jag köpt färska hallon och stora blåbär som de ska få. Ska bli spännande att se vad som tar slut först, godiset eller det andra.

onsdag 1 juli 2015

Semesterlunken - reflektioner

Så här på semesterns 3:e dag känns det som att jag har kommit ner i varv ordentligt. Har varit ensam hemma ett par dagar och jag har sovit gott och länge, tränat en del och ätit bra. Däremellan har jag mest bara läst lite artiklar och tagit mig tid att bara vara, låta tankarna komma och gå och reflektera över olika saker.

Det är framför allt två saker som har cirkulerat i mitt huvud. Dels är det debatten om diabetes ska kallas för sockersjuka eller inte. Jag förstår inte riktigt varför en del diabetiker blir så upprörda av ordet sockersjuka. Man blir ju sjuk av socker för att man inte har någon produktion av insulin som kan bryta ner sockret (vid typ 1). Om man inte har något insulin borde det vara perfekt att inte äta kolhydrater. Borde man inte minska sitt insulinbehov då?
Läste en kommentar till ett inlägg igår där någon skrev: Diabetiker måste äta kolhydrater för att kunna ta sitt insulin. WHAT? VARFÖR? Varför måste man ta en massa insulin? Ska man inte sträva efter att tillföra så lite som möjligt utifrån? Oavsett om man har typ 1- eller typ 2-diabetes? Någon får gärna förklara för mig hur det hänger ihop. Jag vet att det är komplicerat och de olika diabetesvarianterna har olika orsak, men ändå.

Den andra saken som jag tänkt mycket på är varför det räknas som normalt att gå omkring med en massa krämpor så fort man har passerat 40. Råkade höra ett samtal häromdagen. En kvinna i 40-årsåldern berättade för en bekant att hon är sjukskriven p.g.a. ett par olika värkdiagnoser. Dessutom är den här kvinnan ganska överviktig. Om man mår på det här sättet när man är 40. Hur kommer det att vara när man blir ännu äldre? Varför accepterar man det? Varför söker man inte lösningar? Jag tror ju att människor med sådana här problem skulle må bra av att dra ner på kolhydraterna. Jag ska inte säga att det är lätt. Själv vet jag numera att jag mår allra bäst på LCHF-kost, men det är inte alltid jag lyckas äta som jag borde. Fast jag försöker så mycket jag kan.