Mina tankar om Corona

Så här i Coronatider kan jag inte låta bli att tänka på när det var svininfluensan som härjade. Vilken skillnad det var då. På min oro vill säga. Jag var väldigt orolig för hur detta skulle påverka oss och jagade handsprit och vaccin som en tok. Då var visserligen min son bara 2 år och hade förkylningsastma och det viruset drabbade mer yngre astmatiker. Jag känner mig så mycket lugnare nu, men det betyder inte att jag är nonchalant. Vill självklart undvika smitta så mycket det går och hjälpa till att bromsa smittspridningen. Inte så mycket för egen del. Jag tror att både jag och mina barn skulle klara att bli sjuka. Även sonen som inte har astma idag. Däremot skulle det ju vara fruktansvärt att smitta någon lite äldre närstående som kanske inte klarar av det lika bra eller kanske tom dör. Det skulle ju heller inte vara så bra om väldigt många blev sjuka samtidigt. Varken för sjukvårdens eller andra viktiga samhällsfunktioners skull.

Det jag själv gör för att förebygga smitta och om jag blir smittad, kanske inte blir lika sjuk är: Stärker immunförsvaret genom att fortsätta äta bra, immunstärkande kost. D.v.s. fritt från alla onödiga kolhydrater, gluten och tillsatser. Sova så bra som möjligt. Tvätta händerna NOGA. Minst 30 sekunder tar det att tvätta händerna ordentligt. Använda frikostigt med handsprit särskilt om jag varit ute bland folk eller ska äta. Om jag skulle behöva hosta eller nysa gör jag det i armvecket. Undviker att röra vid ögon, näsa och mun. Jag beställer mat hem till dörren så att jag slipper åka till en matbutik.

Om jag skulle gå till jobbet skulle jag förstås stanna hemma vid minsta förkylningssymptom. Fast nu uppmuntrar våra närmaste chefer oss att jobba hemifrån om vi kan och det kan de flesta på min avdelning. Om det bromsar smittspridningen i samhället och minskar risken för att vi alla på jobbet blir sjuka samtidigt så gör jag gärna det. Även om det är osocialt och obekvämt.

Det jag också kommer att göra från och med imorgon är att, förutom lämna barnen vid skolan på morgonen som jag nästan alltid gör, även hämta på eftermiddagen så att de slipper åka kommunalt hem. Bussen de åker med är verkligen fullpackad med barn och om det är någon som är smittad där så är det många som blir smittade.

Den här smittan påverkar ju oss alla mer eller mindre och det kan pågå länge. Saker vi har sett fram emot blir inställda och vi får hålla oss mer hemma, men det är ingenting man kan göra åt det mer än att ta sitt ansvar och göra sitt bästa för att hjälpa till att begränsa och bromsa smittspridningen. På så sätt kommer allt snabbare att bli som vanligt igen.

Hormonhälsa

För drygt ett år sedan tog jag kontakt med duktiga Jenny Koos på Vulverine för att få svar på några frågor angående min hormonhälsa som jag hade. Framförallt undrade jag över mina relativt kraftiga blödningar, trots att jag hade hormonspiral. Innan jag hade hormonspiral var det mycket värre och jag fick ta tabletter som minskade blödningarna för att det skulle bli lite uthärdligare.

I min strävan att leva så rent som möjligt och inte ge min kropp onödiga tillsatser av något slag funderade jag även på om jag verkligen ville ha spiral. Fast med de blödningarna kändes det som att det var enklare att ha det. När jag pratade med Jenny fick jag väldigt bra tips och råd. Det handlade om att stärka sköldkörteln, binjurarna och smörja med progesteronkräm. Med sköldkörteln och binjurarna vet jag inte om jag kom så långt. Kanske pga av att jag, som vi nu har konstaterat, inte tar upp näring som jag ska. Det kanske blir för mycket stress i kroppen. Progesteronkräm ska man tydligen inte använda om man använder hormonella preventivmedel (även om jag vet att en del gör det) så det har jag heller aldrig provat.

Det har funkat hur bra som helst med hormonspiral för mig under 10 år så det har blivit att jag har haft den kvar, men för några veckor sedan när det var dags att byta blev det plötsligt problem. Jag blödde mer än som kändes normalt efter bytet och tre veckor efter fick jag som en obehaglig värk som gjorde att jag mådde illa och fick svimningskänslor. Gick tillbaka till min läkare som efter kontroll med ultraljud konstaterade att spiralen hade glidit ner. Ut med den och in med en ny. Nu skulle det väl ändå vara frid och fröjd. Men icke. Två dagar senare fick jag ännu värre problem och fick åka till gynakuten och ta bort spiralen. Nu satt den dock som den skulle, men obehaget och smärtan gick inte att stå ut med. Läkaren på gynakuten tyckte att jag skulle låta det vila minst 3 månader nu, men jag är inte alls så sugen på att testa detta en gång till. Det var ingen kul upplevelse.

Nu ska jag lära mig hur min kropp funkar utan hormonspiralen så här 10 år senare och se om jag kan få den att fungera optimalt med mer naturliga metoder. Kanske ta ett nytt tag med råden från Jenny Koos.