Leva i tillfrisknande

Det är över fyra år sedan jag gick in i behandling för mitt socker- och matberoende. För mig har det varit ganska lätt att utesluta socker och gluten, det har varit svårare med andra saker som jag ofta överäter när jag inte är i balans. Livsmedel som på pappret är nyttiga, men som inte är för mig för att jag inte kan äta dem på ett normalt och värdigt sätt. Sjukdomen har varit mycket aktiv under många, både kortare och längre perioder. Mina ätbeteenden och andra beteenden har inte varit abstinenta alltid.

Jag hade nog en föreställning om att både mitt fysiska och psykiska mående skulle bli bättre och bättre med tiden. Trendkurvan har absolut pekat uppåt, men det har inte gått alls i den takt som jag hade hoppats på som jag skrev i mitt förra inlägg. Jag har mycket kvar att jobba med. Nu ska jag utesluta brister, obalanser och intoleranser och åtgärda dem ordentligt så att jag har en bra grund att stå på. Vid sidan om det jobbar jag mycket med olika friskfaktorer.

Under hela tiden jag varit i tillfrisknande har jag funderat på vilka mina tidiga varningssignaler är på att jag är på väg ”ner”. Svackorna kommer antagligen inte så plötsligt som jag upplever dem utan det är bara jag som inte fattar i tid. Att lära mig att förstå dessa tidiga varningssignaler är nödvändigt för annars är det risk för att det går för långt. Går det för långt, har jag ingenting att sätta emot och det kan ta månader innan jag kommer upp igen.

En sak som jag tror att jag gör är att när jag mår bra en period och har energi så blir jag lite nonchalant och börjar prioritera bort vissa saker som kanske är nödvändiga för att fortsätta vara abstinent. Detta är saker som jag vet att jag behöver och gör mig gott, men jag tror att jag klarar mig utan. Det kan t.ex. vara att jag börjar hoppa över att ringa någon beroendevän varje dag. Det kan vara att jag börjar ta lite risker med sömn och återhämtning. Kanske att jag tar risker med maten om jag t.ex. är bortbjuden eller äter ute. När det går ännu längre kanske jag börjar slarva med att hålla ordning hemma, t.ex. diska upp efter middagen och bädda sängen. En annan sak som kommer lite senare är att det plötsligt blir jobbigt att planera maten, göra matlåda till nästa dag och det blir någon halvmesyr eller att jag tänker att jag ska köpa något på jobbet. Vilket sällan blir riktigt bra.

Jag hoppas jag har lärt mig läxan nu. Jag måste göra läxan och ta min medicin varje dag (d.v.s. friskfaktorerna) oavsett hur jag mår. Jag behöver ringa en beroendevän, jag behöver äta strikt efter min matplan, hålla ordning och reda, tänka på återhämtning o.s.v. Sedan ett par månader har jag börjat delta i 12-stegsmöten igen. Ofta ringer jag in på telefonmöten, men jag har även varit på ett par livemöten. Detta är något att jag känner att jag vill fortsätta med och jag planerar även att göra stegen igen när tiden är mogen.

Jag känner gott hopp för framtiden. Det kommer inte att gå perfekt, men jag tänker att med ovanstående i åtanke kommer jag att nå bra mycket längre än jag tidigare har gjort.

Detektivarbete

2019 är över och redan i slutet av året funderade jag över hur jag ska gå vidare när det gäller min hälsa och mitt tillfrisknande. För någonting måste förändras. Året har inte varit så bra som jag skulle vilja. Det har blivit bättre, men det är långt ifrån tillräckligt. Jag mår inte som jag hade hoppats vid det här laget. I slutet av 2019 hade jag återigen en rejäl svacka. En av många och ofta förekommande. Jag vet inte vad det beror på.  Det kan vara PAA (Post Akut Abstinens), hormonobalans, det kan vara något jag äter som jag inte riktigt tål, obalans i tarmfloran mm mm. Hittills har jag gjort en massa förändringar som jag är stolt och glad över att jag gjort, men nu har det sedan en tid tillbaka varit mycket testande hit och dit och mycket gissningar. Det känns som att jag famlar i mörker.

Det jobbigaste är tröttheten och energilösheten. Jag orkar inte riktigt jobba en hel dag och sedan göra något på kvällen, kanske träna lite, städa, gå någon kvällskurs eller kanske bara läsa en bok. På helgerna skulle jag vilja orka göra roliga saker, t.ex. umgås med vänner, åka på någon utflykt eller fixa med hemmet. I perioder är det riktigt bra, men förr eller senare kommer det en svacka igen. Då blir jag otroligt matt, hjärnan fungerar inte, minnet är dåligt, jag blir deprimerad och sover ännu sämre än vanligt. Detta dyker upp ganska plötsligt så jag tycker det är svårt att planera tillvaron när jag aldrig vet hur mycket jag orkar.

Så här känner jag mig inte - än.

Ovan nämner jag Post Akut Abstinens (PAA). Det är som en förlängd abstinens av en drog (i mitt fall socker och viss mat) och det kan ge exakt de här symptomen. Beroendesjukdomen kan komma i skov. Inte alls omöjligt att det är detta det handlar om för min del. Jag känner dock att jag behöver ta reda på om jag har några obalanser, intoleranser eller brister som ställer till det för mig lite extra. När jag har gjort det och åtgärdat dem tror jag att jag kan acceptera dessa svackor lite bättre och inte gå och fundera på om det är "något mer". När dessa perioder kommer faller liksom allt och jag har ingenting att sätta emot.

Jag har gjort biokemisk reparation inom Sockerskolan, men i en sådan gör man inga analyser. Man fyller i en massa formulär och får rekommendationer efter vilka symptom man har. Det känns som att man skulle kunna missa eller feltolka en hel del. Till slut kändes det som att inte heller terapeuten visste vad hon skulle göra med mig. Fick rådet att "vänta och se". Hur länge ska man "vänta och se" då?

För att gå till botten med detta tog kontakt med en läkare på en Funktionsmedicinsk mottagning. Den här läkaren har tidigare jobbat på en vanlig vårdcentral. Nu jobbar han på den här Funktionsmedicinska mottagningen med att ta reda på den verkliga orsaken till att hans patienter mår dåligt. Jag var på ett första besök innan jul. Inför besöket fick jag fylla i en massa formulär. Under besöket, som varade i nästan 1,5 timme, ställde läkaren en massa frågor, gjorde en undersökning och föreslog tester och analyser jag skulle genomgå. Under själva undersökningen såg han en hel del symptom på att min matsmältning och mitt näringsupptag inte är optimalt. De tester vi kom överens om att jag skulle göra innefattar blodprov, avföringsprov, urinprov och utandningsprov. De täcker väldigt mycket. Bl.a. ska jag göra ett födoämnesintoleranstest.

Jag är väldigt glad och tacksam för att jag har möjlighet att göra det här. Det känns som en investering i mig själv. Det känns också roligt, spännande och intressant. Funktionsmedicin är ett stort intresse jag har och eftersom jag inte har möjlighet att utbilda mig själv just nu så ser jag det som en kurs eller utbildning också. Om en knapp månad får jag svar på alla tester och det ser jag mycket fram emot.