Att unna sig

Idag läste jag artikeln om Babben Larsson och hennes sockerberoende i Expressen. Hon säger att hon ibland unnar sig en påse godis. Vi är nog många som reagerar på att hon är sockerberoende och "unnar sig" godis. Ibland får jag kommentarer som "Du måste ju unna dig någon gång". Varför är det så? Jag funderar på vad det är jag ska unna mig egentligen.

Undrar om jag hade suttit här och känt mig tjock, trött och haft lite småont i halsen om jag inte hade "unnat mig" alldeles för mycket fel mat under jul och nyår. Antagligen inte. Någonstans inbillar jag mig nog fortfarande att det går att äta socker med måtta, men det gör det ju inte. Börjar jag så blir det nästan alltid så att jag äter tills jag nästan mår dåligt. Detta innebär ju i så fall att man aldrig kan göra några avsteg. Går det att alltid äta strikt? Oftast gör det nog det, men ibland är det svårt.

Ett annat intressant uttryck är att man ska "passa på" att äta nu för på måndag, efter nyår, nästa månad, efter semestern o.s.v. ska man skärpa sig och börja leva sunt. Jag brukar skoja lite och säga att nu ska jag "passa på" och "unna mig" att INTE ta den där kakan och fortsätta att må bra i kropp och själ. Det ska jag försöka tänka och säga lite oftare.