I onsdags bjöd Unionen in sina medlemmar till en föreläsning om stress. Det var en coach anställd av Unionen som höll i föreläsningen. Jag har varit på flera olika föreläsningar om stress, men det var länge sedan och jag tyckte det kunde vara intressant att gå nu efter allt jag lärt mig de senaste veckorna. Särskilt efter samtalet om biokemisk reparation då jag fick veta det som jag kanske egentligen visste. Att jag har en väldigt hög stressnivå i kroppen och att jag var/är nära att gå in i väggen.
Jag har nog levt i förnekelse vad det gäller min stress. Visst är det fullt upp hela tiden, det är det ju för alla föräldrar. Jag är ju dessutom ensam vuxen här hemma för det mesta. Visst känner jag mig stressad ibland, men det rullar oftast på ganska bra och jag har tänkt att "det är nog inte så farligt". Det svåraste är nog ändå att vara ensam med allt ansvar för barnen.
Under samtalen om biokemisk reparation i tisdags började jag förstå att det har gått ganska långt. På föreläsningen i onsdags tog föreläsaren upp olika symptom på stress och utmattning. Det var något enstaka fysiskt symptom som stämde in på mig, men jag kände igen mig i alla de psykiska symptomen. Jag har känt allt det där som t.ex. sömnstörningar, minnessvårigheter, likgiltighet och oföretagsamhet. Jag har suttit på jobbet och hört att kollegorna har pratat, men jag har inte förstått vad de pratar om. Om det är något jag MÅSTE sätta mig in i och utföra har det krävts väldigt mycket energi för att fokusera. Allt detta har jag bara viftat bort.
Det var verkligen hög tid att öppna ögonen och ta tag i det. Nu kan det bara bli bättre. Nu ska jag återhämta mig, leva socker- och glutenfritt och komma i biokemisk balans.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar