4 månaders abstinens

Det är verkligen inte någon dans på rosor alla dagar. Det går upp och ner, men det jobbiga går över. Jag hoppas jag har lärt mig nu att det går att ta sig igenom det utan att äta. Att man inte behöver äta så fort det tar emot. Fast säker kan man aldrig vara.

Livet blir lite mer spännande när man inte trycker ner sina känslor med socker om inte annat. Det kommer upp en massa känslor. Den senaste rundan har jag känt en del irritation igen. Varvat med att jag har känt mig helt nollställd inför mycket. Har nästan blivit orolig för att jag inte har känt någonting alls. Sedan gick det över mer i sorg över saker som inte har hänt helt nyligen. Nu känner jag mig mer stabil igen.

Den senaste tiden har jag också funderat mycket över beroendet och vad jag gör för att tillfriskna. Det har blivit lite för mycket. Jag har en tendens att överarbeta när jag tycker någonting är kul och intressant och om jag bryr mig tillräckligt mycket. Nu är det på en mer lagom nivå.

Tyvärr så var det plus på vågen igen när jag vägde mig i morse, nästan 1 kg den här månaden. Har även mätt mig och det är lite plus på underkroppen och lite mer minus på överkroppen. Hoppas det vänder snart. Det känns som att det kommer att göra det. När kroppen har lugnat ner sig och jag är mer i balans.

När man jobbar med beroendet behöver man en matplan. Man kan få hjälp med det. Jag har inte hjälp med min, men jag har tänkt tanken att ta hjälp. Det skulle i så fall vara om vikten fortsätter åt fel håll under en längre tid och även måttbandet visar plus eller om det blir svårt att hålla abstinensen. Just nu tycker jag det tar emot att styra upp det hårdare. Det funkar bra, jag har inte mycket sug. Det är det viktigaste. Är rädd att jag tappar lusten om det blir för hårt också och om jag ska väga maten som en del gör.

Så jag kommer att köra på likadant den kommande månaden. Fast med mycket mindre kaffe och mera träning.