Att förändras

Ibland kan jag känna att jag bara står och stampar. Att jag inte kommer någon vart med mina mål i livet. Men så tänker jag tillbaka på vad som har hänt de senaste åren. Vilka insikter jag har fått och då känner jag mig stolt över vad jag har åstadkommit så här långt. Även om jag har långt kvar till mina mål så är de inom räckhåll. Jag vet hur jag ska komma dit, men det får ta tid. Ingenting är omöjligt. Att våga göra saker som känns lite läskiga och sedan märka att det faktiskt går får en av växa.

Jag har gått igenom en stor kris och ett stort sorgearbete på flera plan. En del av det önskar jag att det aldrig hänt, men nu när det ändå hände så kan jag se att det har förändrat mig i grunden på ett positivt sätt. Jag skulle inte varit den jag är idag om det inte hänt. Jag hade aldrig kommit dit jag har kommit om det inte hade hänt.

Jag har fått andra värderingar och ett annat fokus. Det har blivit viktigare att leva ett bra liv. Att må bra, inte gå omkring och känna mig vissen och trött. Att känna att livet fungerar. Fungerar det inte måste något förändras. Jag har blivit mer noga med vad och vem jag lägger min tid på. Det går mer tid till hälsa och välmående och jag lägger mindre tid på människor som tar energi och mer tid på dem som ger mig energi.

En livskris kan också bidra med att man lär sig vilka som är ens riktiga vänner och vilka man kan lita på. Vilka finns där och stöttar? Vilka har förmågan att känna empati och inlevelseförmåga och vilka tänker mest på sig själva och sina egna känslor?

Jag har också blivit bättre på att leva i nuet och inte stressa upp mig och oroa mig för sådant jag inte kan påverka. Det är guld värt!