Det var faktiskt ett kurstillfälle idag också, fast för anhöriga. Vi som går kursen i vanliga fall var inte med. Mina föräldrar och min särbo kopplade upp sig och deltog i lektionen. Jag tycker det är bra att anhöriga har ett tillfälle också. Det kan finnas frågor man tycker är jobbiga att ställa till sin anhöriga eller svar man vill höra från någon annan också.
Det verkar ha varit ett bra möte och jag och min mamma pratade en del om det efteråt. Vi pratade bl.a. om jag tycker att andra kan äta sånt som jag inte kan äta i min närvaro. En del menar att den som inte är sockerberoende ska "ställa upp" för den sockerberoende och inte äta något som triggar eller ens ha det hemma. Jag kan inte hålla med om det. Det är klart att det är lättare om man aldrig behöver se någonting som triggar en, men jag tycker inte att man kan förbjuda andra att äta. Sedan kanske de inte behöver sitta och tugga och smaska mer än nödvändigt.
Sedan måste man ju kunna leva ett normalt liv med restaurangbesök och födelsedagskalas. Man kan ju inte isolera sig. Just nu går det ganska lätt för mig. Jag kan bli sugen, men har inga problem med att avstå. Jag har blivit väldigt medveten hur socker och gluten påverkat mig och jag vill inte tillbaka dit. Samma sak ser jag hos många andra i min omgivning. Man mår inte bra och vill inte ta in att det kanske beror på det man stoppar i sig. Det kan vara frustrerande att se, men en dag kanske...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar