Hotellfrukost och reflektioner

Igår tog vi som sagt in på hotell vid lunchtid. Det blev en kort sväng i köpcentret som ligger brevid samt en ordentlig lunch. Efter ett par timmars vila på hotellrummet (jag somnade) gick vi till bion och tittade på en film. Middagen bestod av goda ostar, tryffelsalami, avokado och skagenröra.

Både i fredags och igår hade jag något konstigt kryp i kroppen. Särskilt i benen. Så himla irriterande. Kanske berodde det på trötthet. Särskilt natten till fredag blev det inte så bra sömn. Hela dagen igår, särskilt när vi skulle äta lunch och gick i köpcenter och i till bion, kände jag mig så väldigt medveten om allt som man kan äta, men som jag jag inte klarar av. Det är knappt man kan värja sig mot allt socker. Det var pommes till lunchen (som jag valde bort och blev nöjd ändå), godis för 29 kr/kg på Willys, popcorndoften på bion, glassförsäljning i var och vartannat hörn, avsaknaden av något sött på kvällen framför TVn. De som behandlar beroende eller har blivit behandlade skulle nog kalla det sorg och att det är naturligt och tillåtet att känna så, men jag gillar det inte.

När jag vaknade idag kändes kroppen lugn. Det blev ju hotellfrukost och jag åt äggröra, bacon och ost- och skinkrullar med smör och philadelpiaost i. Till det svart kaffe. Tittade inte ens åt brödet och var inte det minsta sugen på något av det som inte var för mig.

Nu när jag inte hade barnen med mig kunde jag också fundera och reflektera lite mer. Tänkte mycket på hur vanligt det är med sockerberoende. Det syns väldigt tydligt på många, men inte alla. Man behöver inte vara tjock, det finns gott om smala sockerberoende också. Fast det är ju de feta man ser. På killen som satt brevid mig på bion som andades tungt bara av att gå och inte riktigt fick plats i biostolen. Armstödet fick ge med sig lite för att det skulle gå. Flera på hotellfrukosten som också var mer eller mindre överviktiga som åt mängder av socker till frukost. T.o.m. kakor. De såg inte direkt ut som att de mådde bra. Någon satt och åt inflammationshämmande värktabletter.

Jag tänker att det är så synd att de inte får information och hjälp. Fast många lever nog i förnekelse och är inte mottagliga. Jag tänker också att det hade kunnat vara jag...