Tråkigt restaurangbesök och L-glutamin

Häromdagen var jag med kollegorna på stan och åt lunch. Vi var på ett ställe där de visserligen har god mat, men vill man ha någonting utanför ramen så är det tydligen jobbigt. Människan bakom disken suckade och himlade med ögonen när det var ett par av oss som ville ta bort någonting från den standardrätt som de hade. Jag, t.ex. valde bort den råstekta potatisen och tomatsåsen.

Hon bakom disken for runt i restaurangen som en virvelvind och när hon serverade bordet brevid oss kastade hon fram tallrikarna. Man kunde inte undgå att hon var stressad och irriterad.

Det är farligt för någon i restaurangbranschen att få gästerna att känna sig besvärade och ovälkomna. Om man inte får det man vill ha eller känner sig dåligt bemött går man ju helt enkelt inte dit nästa gång. Rykten sprids dessutom snabbt. Den här restaurangen tror jag det dröjer innan jag besöker igen.

Det är inte så lätt att hitta någon ren LCHF-rätt på en lunchrestaurang så om man inte får ta bort och byta ut går det ju helt enkelt inte att äta ute alls.

Jag har läst en del om L-glutamin, som är en aminosyra som ingår i protein, den senaste tiden. Det verkar vara något man rekommenderar på sockerdetox-kurser att man alltid ska ha tillgång till. Den effekt man som sockerberoende vill åt hos L-glutaminet är att det ska ta bort suget väldigt snabbt och effektivt.

Beställde en förpackning i veckan och jag tänkte testa nästa gång det blir jobbigt. Just nu är det hanterbart. Har fortfarande känslan av att det är tråkigt att inte kunna äta vad jag vill. Det är nog många som skulle känna så, men jag försöker tänka på att det finns mer i livet än äta. Jag mår inte bra av en viss typ av "livsmedel" och då måste jag utesluta det. Som vem som helst som är överkänslig eller allergisk mot någonting.