100 dagar

Nu har det gått 100 dagar sedan jag bestämde mig för att äta lite mer strikt och försöka fundera över i vilka situationer jag faller ur och äter sånt som jag inte hade tänkt.

På de här 100 dagarna har det tyvärr blivit allt för många ostrikta dagar och det har eskalerat de senaste veckorna. Jag har känt mig mer omotiverad. Det känns inte ok med så mycket slarv.

Trötthet och negativ stress är faktorer som helt klart påverkar mitt ätande. Mer sömn står alltid högt på önskelistan. På kvällarna är det svårt att komma i säng tidigare. Sonen är inga problem att få i säng. Vi har vår rutin och han somnar snabbt. Dottern är värre. Oftast är hon inte i säng med lampan släckt förrän 21:45, ibland ännu senare. Eftersom hon inte är hemma förrän närmare 20:30 tre kvällar i veckan är det svårt att börja kvällsrutinen tidigare. I förrgår var båda barnen i säng 21.05, vilket är extremt ovanligt. Själv brukar jag oftast göra mig klar så att jag är klar för natten när barnen lägger sig, men lite tid för att varva ner och reflektera och bara ha en lugn stund för mig själv behöver jag ju. Försöker släcka lampan senast 22:30.

Nätterna är oftast inte helt lugna heller. I natt var jag uppe fyra gånger p.g.a. vår katt. Han sprang ut och in genom kattluckan med en mus som han lekte med. Till slut lyckades jag få tag i musen. Man kan bara skratta åt det.

Negativ stress handlar oftast om att det kommer extra grejor i vardagen som gör att det är svårt att få ihop det jag verkligen vill göra, t.ex. träning. Jag behöver bli bättre på att plocka bort ett och annat träningspass som jag skulle vilja göra utan att bli frustrerad. Fast för många bortplockade träningspass är inte bra. Träningen får mig att må bra och att dra ner på träningen för att hinna mer "måsten" är ingen bra lösning i längden.

Jag ska inte klaga för mycket. Jag har det väldigt bra på många sätt. Nu tar nästa 100 dagar vid och jag får göra som vi gör när vi sätter upp mål på jobbet. Ta det gamla resultatet, utmana det och försöka göra bättre.