Kanske har hon rätt. Barn blir ganska tidigt medvetna. Ett överviktigt barn är väldigt utsatt. Kanske något annat barn säger något, kanske pratar föräldrarna om det när de tror att barnet inte hör. När barnet blir lite äldre och det är vägning hos skolsköterskan får barnet rådet att banta. Om de överhuvudtaget får något råd om hur detta ska gå till är det i så fall det urkassa rådet "ät mindre och rör dig mer".
Föräldrarna ska hjälpa sina barn och ta ansvar för deras hälsa, men hur lätt är det om man själv är sockerberoende och gravt överviktig som inte är helt ovanligt? Jag tänkte på det en gång när jag var på ett ställe med många familjer. I två av familjerna var både föräldrarna och de två barnen ordentligt överviktiga. Barnen i den ena familjen fick gå till kiosken och köpa godis. En helt vanlig söndag. Jag har svårt att tro att de inte hade fått något lördagsgodis dagen innan och detta var istället för det.
Problemet är inte i första hand för lite rörelse utan att lördagsgodiset har blivit vardagsgodis och halvfabrikat, med en massa tillsatt socker, har ersatt riktig, hemlagad mat.
Idag var jag på min sons bordtennisträning. Det är två killar där som är riktigt överviktiga. De är grymt duktiga i pingis, men de maskar och försöker komma undan att springa så mycket som de andra när det är rundpingis och andra lekar. De orkar inte. Vet också en kille som är rätt rund som redan som 7-åring hade lärt sig att hitta på ursäkter som att han var förkyld e.dl. för att slippa hänga med på fotbollsträningen. Måste var otroligt jobbigt att som barn behöva uppleva och tänka på detta.
Jag tycker inte att barnen behöver bli helt sockerfria. Man kommer väldigt långt genom att de bara får godis en dag i veckan, väldigt sällan läsk och juice och ger dem riktig mat som de blir mätta och nöjda av alla dagar i veckan.
LÄNK till Thereses blogg.
LÄNK till Thereses blogg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar