Skolidrotten

Skolidrott är ett ämne som jag gärna undvek under hela skoltiden. Jag gillade inte att röra på mig och jag blev alltid vald sist när vi skulle göra någon lagsport. Det var ingen av mina lärare som lyckades få mig att tycka det var roligt eller skönt med motion.

Särskilt jobbigt var det på högstadiet. Jag hade en riktigt rabiat idrottslärare som tyckte det var viktigare att bedöma oss i olika sporter än att vi skulle tycka det var lustfyllt med idrott. Jag minns att hon satt uppe på ribbstolarna med sin pärm och bedömde oss när vi spelade volleyboll. Vi fick visserligen prova precis allt man kan tänka sig inom idrott, från avancerad redskapsgymnastik till friidrott, men till vilken nytta? Allt vi gjorde delades in i poäng och betyg. Jag hatade det.

Det blev mycket bättre på gymnasiet där vi fick bestämma mer själva. Den som ville ut och jogga fick oftast göra det.

Jag tycker det viktigaste med skolidrotten är att barnen rör på sig, inte hur. Det kanske gör att något barn som aldrig rör på sig annars får lite motion varje vecka och studier har visat att konditionsidrott hjälper barn att koncentrera sig i det övriga skolarbetet. Jag hoppas verkligen att det inte finns idrottslärare som den jag hade längre.

Först i vuxen ålder har jag hittat glädjen i att träna och har hittat min "grej". Det känns bra att göra det på min egen nivå. Nu tycker jag oftast att träningen känns rolig och längtar till nästa träningspass.