Har massor med embryon till inlägg här i bloggen, men det känns inte som att jag hinner med allt som behöver göras just nu och då blir bloggen tyvärr bortprioriterad. Vet egentligen inte vad det är som har tillkommit som tar tid (förutom att ta hand om sockerberoendet då), men jag tycker tiden bara försvinner. Det här ensamma mamma-livet är lite körigt ibland även om jag får en hel del hjälp.
Det finns dock ljus i tunneln. Snart får jag sällskap av mina föräldrar som ska vara hos oss i nästan en vecka. Sedan följer jag och barnen med dem hem och stannar där i ytterligare nästan en vecka. Har tagit ett par dagar semester på påsklovet. Då blir det lugnare och jag kommer att hinna med mer av det som jag skulle vilja göra just nu som blogga, läsa, skriva och träna.
Känner mig lite stressad, splittrad och orolig för lite av varje. Det där kommer ibland. Känns inte roligt, men jag vet ju att det bara är en känsla. Den går över. Jag får försöka att ta djupa andetag, prioritera det som är viktigast och ta tag i resten vid ett annat tillfälle.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar