En vecka med vägning av maten

Det går riktigt bra med att väga maten. Över förväntan. Känns inte alls så jobbigt som jag inbillade mig. Det är skönt att slippa fundera. Det är det jag väger och mäter upp jag ska äta och så är det bra sedan. Det tar mycket energi att fundera också. Nu känns det mera avspänt.

Inget sug eller hunger har jag heller. Om jag skulle få det vet jag att jag klarar mig med det jag har ätit. Jag kommer inte att svälta ihjäl innan nästa måltid. Det känns toppen i kroppen också.

Det är väldigt tydligt att mitt ögonmått inte fungerar. Det vet jag nu. Jag kommer att väga maten ett tag framöver, sedan får jag se, jag gör kanske inte det varje dag. Ska prova om det fungerar att bara göra det t.ex. en dag i veckan. Idag åt jag lunch i personalmatsalen och kunde då inte väga, men jag tyckte det gick bra ändå.

Ett annat problem till som jag blivit medveten om den här veckan är att jag inte känner när jag är mätt och att jag har svårt att veta om jag är hungrig eller bara sugen. Den förmågan har jag väl bantat och/eller ätit sönder. Trodde att jag hade återfått det när jag blev sockerfri och det kanske har blivit lite bättre, men inte tillräckligt.

Det verkar som att den energin som jag äter nu är lagom, knappt 2000 kcal. Jag har svårt att tänka mig att det skulle funka att äta mindre, men jag kan tänka mig att lägga till ett par hundra kalorier per dag om och när jag tränar mer än jag gör nu.

Jag har frågat några andra OA-medlemmar under veckan hur de gör med detta och de jag pratat med mäter eller väger maten på något sätt. Programmet inom OA säger att det kan vara nödvändigt för vissa att mäta och väga maten noggrant. Annars blir det lätt att vi fuskar. Lite extra mat till varje måltid som vi på något sätt glömmer bort att vi åt. Det är precis så det blir för mig.