5 månaders abstinens

Idag firar jag 5 månader som gluten- och sockerfri. Känns fantastiskt bra. Pratade med en person igår som så många andra sa att "Jag skulle aldrig kunna avstå från sötsaker, varför skulle jag?". Vi är ju alla olika och blir olika påverkade av sockret. En del är smala och mår bra hela livet och behöver aldrig fundera på att ändra någonting. Det är bara att gratulera och hoppas att det ser lika bra ut på insidan av kroppen som utsidan. Idag tänkte jag på att det har varit SÅ värt det för min del och jag tror att det bara kommer att bli bättre.

Men sedan tror jag att vi har olika krav på hur vi vill må och se ut också. Jag försöker alltid hitta sätt att förbättra mitt mående och min hälsa. Det kommer jag aldrig att sluta med, jag kommer aldrig att känna mig nöjd med att må lite halvdåligt eller att vara lite småtjock. Visst, alla är trötta, nedstämda, har ont någonstans eller är sjuka någongång, men jag menar det där lågmälda dåliga måendet och missnöjet som aldrig blir bättre. Om man inte gör något annorlunda.

De senaste dryga två veckorna har jag mått riktigt bra. Har mycket mer energi och känner mig pigg de flesta dagar. Stressen och frustrationen jag ofta känner är svår att göra någonting åt, men jag försöker jobba med det. Det jobbigaste är egentligen att stå som ensam ansvarig förälder. Allt hänger på mig och skulle det hända mig någonting så finns det ingen annan som kan backa upp på samma sätt som en annan förälder kan.

Uppstyrningen av maten gjorde jättestor skillnad för mig. Dels är jag piggare och har mer energi och lust till saker, dels mår jag bättre i kroppen. Den uppsvällda känslan håller sig borta och det är så skönt. Vågen visade också minus 1 kg idag sedan den 18/2 och det är riktigt bra med tanke på att det bara är 18 dagar sedan jag ändrade mitt sätt att äta. Vissa mått har också minskat, andra är oförändrade.

Detta har jag fått nästan gratis tycker jag. Visst har jag vägt min mat ganska noga, men jag har nästan inte varit hungrig och inte sugen heller under den här perioden. Mindre än innan i alla fall! Vissa dagar har jag känt att jag skulle kunna fortsätta äta när maten är slut, min mättnadskänsla fungerar inte särskilt bra, men då är det tryggt att ha bestämt i förväg vad och hur mycket jag ska äta för då vet jag att jag klarar mig med det. Jag kommer inte att svälta ihjäl innan nästa måltid och oftast har den där känslan av att vilja äta mer försvunnit inom några minuter.

Jag ser fram emot att fortsätta och jag är tacksam för varje dag som det känns lika lätt som det gör nu.