Vilken resa det har varit. Då, i mitten på oktober när jag insåg på riktigt att jag behövde hjälp, kunde jag verkligen inte tänka mig att jag skulle vara där jag är nu. Jag har kommit en bra bit. Ändå är det bara början.
Det är mycket jobb med att hålla beroendet borta. Men man måste göra jobbet varje dag. Jag ser det som att jag måste ta min medicin för att bekämpa sjukdomen. Tar jag inte min medicin kommer jag att insjukna förr eller senare. Det är inte alltid jag har lust att ringa, skriva, läsa o.s.v. men det är bara att göra det ändå. Man får agera som om man har lust.
Jag är väldigt tacksam för verktygen som jag fått lära mig på
Sockerskolan. Det funkar verkligen - om man använder dem. Och så är det så roligt att få lära känna en massa nya fina människor. Människor som är i samma situation. Tillsammans är vi starka.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar