OA har korta morgonmöten på en kvart som börjar kl. 7. Någon gång i veckan ringer jag in på ett sådant. Ett par gånger i veckan ringer jag in på ett lite längre möte. Det finns flera möten i veckan med olika tema t.ex. återfallsprevention och andligt.
Jag jobbar deltid så vid 15:30 är det dags att åka hem, hämta barn och skjutsa till träningar o.s.v. Middag blir någongång mellan 17 och 18.
Mellan jobb, träning och sysslor ringer jag samtal, tar emot samtal, planerar min mat för nästa dag, skriver tacksamhets- och stolthetslista (3 saker varje dag) och gör andra friskfaktorer.
Att sköta om sig och göra jobbet, tillräckligt mycket friskfaktorer, är A och O. Man kan inte bara tänka eller säga det. Man måste GÖRA det också. För sin egen skull, inte för någon annans och även om man inte har lust. Skjuter man upp det där telefonsamtalet, inte tar emot ett annat samtal, inte planerar o.s.v. så ger man genast sjukdomen utrymme. Det har hänt ofta att jag inte har haft lust att ringa någon eller delta på något möte, men jag har gjort det ändå och jag har aldrig ångrat mig.
Innan jag började på Sockerskolan hade jag klarat att vara helt sockerfri i drygt tre veckor som max. Jag hade inte klarat det nu heller om jag inte gjorde det jag gör. Trots att jag gör så mycket jag kan, trots att jag tar min "medicin" i form av friskfaktorer varje dag, kan jag inte garantera att jag aldrig kommer att få någon återfall, men risken är i alla fall mindre.
Mellan jobb, träning och sysslor ringer jag samtal, tar emot samtal, planerar min mat för nästa dag, skriver tacksamhets- och stolthetslista (3 saker varje dag) och gör andra friskfaktorer.
Att sköta om sig och göra jobbet, tillräckligt mycket friskfaktorer, är A och O. Man kan inte bara tänka eller säga det. Man måste GÖRA det också. För sin egen skull, inte för någon annans och även om man inte har lust. Skjuter man upp det där telefonsamtalet, inte tar emot ett annat samtal, inte planerar o.s.v. så ger man genast sjukdomen utrymme. Det har hänt ofta att jag inte har haft lust att ringa någon eller delta på något möte, men jag har gjort det ändå och jag har aldrig ångrat mig.
Innan jag började på Sockerskolan hade jag klarat att vara helt sockerfri i drygt tre veckor som max. Jag hade inte klarat det nu heller om jag inte gjorde det jag gör. Trots att jag gör så mycket jag kan, trots att jag tar min "medicin" i form av friskfaktorer varje dag, kan jag inte garantera att jag aldrig kommer att få någon återfall, men risken är i alla fall mindre.
Sedan har jag försökt få till en bra kvällsrutin också. Först brukar jag läsa lite. Läser just nu boken "Jaget och missbrukaren" av Craig Nakken. Sedan släcker jag lampan, lägger mig till rätta och kör 12 minuter Yoga Nidra det sista jag gör. Somnar ofta väldigt snabbt. Ibland innan Yogan är slut. Vill det sig väl får jag sova gott utan allt för mycket uppvaknanden och jag vaknar pigg och utvilad till en ny dag.
Det är mycket jobb att hålla sig abstinent, men det är så värt det. Om jag kan så kan du också!
Det är mycket jobb att hålla sig abstinent, men det är så värt det. Om jag kan så kan du också!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar