Hemma igen

Hemma igen efter en dryg vecka hos familj, släkt och vänner. Det har gått ganska bra, tycker jag. Det har bjudits på glass, kakor och godis, men jag har avstått. Det har varit ganska lätt. Så här i efterhand ångrar jag definitivt inte att jag inte åt. Som vanligt.

Svåraste utmaningen var definitivt när vi var vid glasskiosken där de säljer lokalt producerad gräddglass. Där de har massor med goda smaker. Kulorna är tre gånger så stora som på vanliga glasställen och serveras i hembakad våffla med chokladdopp om man vill det. Supergott och jag brukar äta en sådan glass varje år. Fast i år hade jag bestämt mig för att inte äta någon. Jag ville inte dra igång något sug och få börja om från början - igen. Sedan blir min mage gärna uppsvälld och gasig av glass. Lite kan jag äta, men jag vet inte var gränsen går.

När jag sedan väl stod där och de andra åt så försvann frestelsen. Jag tänkte att det är bara glass, jag kommer återigen inte att ångra att jag inte åt - tvärtom. Jag har de problem jag har och då är det ingenting för mig. Precis som större delen av de som stod i kö efter oss borde tänka. Vart är vi på väg om de flesta i en församling är överviktiga? Jag hoppas att det vänder snart, för deras skull och för samhällets skull.

En annan utmaning har varit att hela tiden få säga "nej tack, jag äter inte det" som jag fick göra under ett par dagar. Jag känner mig lite besvärlig och det är jobbigt. Tror inte att de andra tycker att jag är så besvärlig, men däremot att jag är extrem. Jag äter ju väldigt lite kolhydrater för att jag mår bäst av det, men att jag skulle vara extrem vet jag inte precis. Jag tycker snarare att det är extremt att äta vitt fluffigt bröd med marmelad, sötad müsli på sötad yoghurt och skölja ner det med juice till frukost. Även om det bara är på helgen.

För övrigt har det egentligen inte varit något problem. Det har alltid funnit alternativ som känts ok att äta. Tyvärr blev det lite för mycket nötter, främst paranötter och det har det väl blivit för att det har funnits lite sug ändå när alla andra äter. Det är väldigt lite kolhydrater i paranötter, men äter man många blir det ändå för mycket. En hel del rödvin har det också blivit :). Ketonnivåerna har gått ner och energin har inte rikigt funnits där alla dagar och då blir också suget starkare. Nu är det en dryg vecka hemma innan det är dags att börja jobba igen och då blir det så mycket enklare att ha koll.

Idag blev det tonfiskröra i ett spetskålblad till lunch. Så himla gott och mättande. Barnen fick LCHF-pannkakor. Det tyckte de var gott så det kommer jag att göra fler gånger. Sonen ville ha jordgubbssylt på sina så det fick han (ett litet steg i taget ;)) och dottern tog hallon.