Förbjuda andra?

En del menar att som sockerberoende ska man inte ha något ätbart hemma som kan trigga en. Familjemedlemmar får snällt finna sig i att inte ha tillgång till ätbara saker som den sockerberoende kan bli triggad av så länge de är i hemmet.

Jag tycker inte riktigt att man kan förbjuda andra, som inte har några problem med mat, att äta vissa saker i deras eget hem. Det skulle kännas svårt att ta ifrån barnen deras lördagsgodis t.ex. De har inte samma problem som jag och de äter så lite godis att det knappast kan anses vara hälsovådligt. Visst blir jag sugen och det är så inrutat att man ska äta godis på lördagkvällar. Det har hänt massor med gånger att jag har ätit av deras godis fast jag har tänkt att jag inte ska och det kommer att hända många gånger till, men då får det vara så. Jag får jobba med mina vanor och mitt sötsug då.

En inte allt för ovanlig kommentar när man försöker ta hand om sin kropp och knopp.

Frestelser finns överallt och det får man lära sig att hantera. Sedan är det trevligt när människor i min närhet hakar på och äter samma kost som jag. Det är förstås enklare för mig och är det sedan någon som verkligen behöver dra ner på kolhydraterna känns det ju extra bra. Fast vem behöver inte dra ner på kolhydraterna i dag? De flesta äter alldeles för mycket. Smal betyder inte alltid frisk.