60 minutes om sockrets skadeverkningar

Här är ett 15 minuter långt inslag från 60 minutes om sockrets skadeverkningar. Chefen för Harvards cancerklinik visar bl.a. hur socker sugs upp av cancertumörer.

Lästips - Hormonbibeln

Läs om hur du kan jobba med kroppen istället för mot den. Lär dig hur du äter mat som blir som medicin för kroppen istället för tvärtom.

Är så glad att jag läste den här boken av Martina Johansson. Den har gett mig ännu större förståelse för hur obalanser i biokemin kan ställa till det för måendet och hur man kan ställa saker och ting tillrätta igen med olika kosttillskott och bra mat. Jag är 7 månader in i min biokemiska reparation. I boken står det en hel del om de kosttillskott jag har blivit rekommenderad och hur de verkar i kroppen. Mycket intressant och spännande läsning.

"Hormonbibeln hjälper dig att ta kontroll över din egen kropp och förstå mekanismerna bakom ditt mående, din fysik och eventuella hälsoproblem." skriver Martina på baksidan. Så vänta inte köp den och börja jobba. Du kommer inte att ångra dig.

Provar mejerifritt

Jag ska prova mejerifritt i en månad. Började i onsdags. Det kändes länge rätt jobbigt att behöva ta bort mejerierna, men nu när jag har gått och tänkt på det ett tag så känns det bara bra. Det är ett test, jag kommer antagligen inte att göra det för alltid. Tanken är att energiintag, protein-, kolhydrat- och fettmängd ska vara den samma.

Det var flera anledningar till att jag bestämde mig för att testa till slut.

1. Påverkar det fasteblodsockret?
2. Kan jag bli av med den envisa aknen på hakan?
3. Slutar magen bullra som den gör vissa dagar?
4. Kan det få kilona att trilla av lite snabbare?

Fast på vägen har det blivit så att fasteblodsockret har gått ner redan innan. Den senaste månaden har bara ett enda mätresultat varit över 6.0. Flera dagar har det varit så lågt som 5.4. Glycinet gav resultat, det märkte jag direkt och kanske även L-glutaminet på kvällen. De tre senaste veckorna har jag också tränat mycket. Träning gör så att GLUT-receptornerna öppnas och tar upp sockret i blodet. Martina skrev ett intressant inlägg som berör detta idag.

Akne har jag nästan inte heller just nu. Får se om det håller sig borta, det brukar komma tillbaka förr eller senare.

Angående vikten hade jag gått ner 2 kg på en månad senast jag vägde mig och det är jag väldigt nöjd med. En långsam, men stabil viktnedgång de få kilon jag har kvar skulle inte sitta fel.

Trots att flera av anledningarna till att jag bestämde mig för att testa mejerifritt inte är helt aktuella längre så tycker jag det kan vara spännande ändå. Det kanske får effekter som jag inte räknat med eller tänkt på.

En sak som är rolig är att jag redan har hunnit att prova flera nya jättegoda maträtter. Det finns massor med recept på nätet, bara att googla.

7 månader utan socker

Idag firar jag 7 månader som sockerfri. Just för tillfället känns det mesta lätt, men annars har även den senaste månaden varit tuff bitvis. Maten och att hålla mig sockerfri känns som det minsta problemet. Det går väldigt lätt, åtminstone så länge jag väger min mat, lägger in den i kostbevakningen och håller koll på hur mycket det blir. När jag gör det kan jag släppa maten mellan måltiderna och jag tänker väldigt lite på det. När jag INTE väger maten blir det däremot mycket funderingar på hur mycket jag egentligen äter och det blir mer tankar på mat än vad jag vill att det ska vara.

Den här månaden har jag alltså vägt maten och lagt in det i kostbevakningen. Ligger på mellan 1900-2000 kcal. Någon dag lite mindre och någon dag lite mer. På Mallorca när jag inte hade möjlighet att väga maten blev det definitivt mer som det lätt blir när jag äter "fritt".

Jag är inte supernoga, men ganska. Ibland väger jag rå vikt och ibland tillagad vikt och jag tar inte med fett som jag steker i. Det blir det som är enklast. Det verkar fungera ändå. Den här månaden har jag gått ner drygt 2 kg vilket innebär att jag nu väger mindre än jag gjort någongång under de här 7 månaderna. Vägde mig före och efter Mallorcaresan också och trots all träning gick jag faktiskt upp några hekton under den veckan. Det känns lite orättvist med tanke på att jag bara åt bra mat hela veckan och inte smakade en enda smula av alla efterrätter som fanns både till lunch och middag.

Jag har kommit igång ordentligt med träningen igen efter Mallorcaresan. Det blir mycket träning, men i princip bara lågintensiva pass och det verkar min kropp klara av. Det är bara när jag simmar som jag försöker ta i lite mer. Känner att jag mår väldigt bra av att träna. Det är härligt att kunna utnyttja transporten till och från jobbet också. Morgonjoggen är bäst.

Det som har varit tufft är det mentala, men sedan senaste tilläggen i min Biokemiska reparation med bl.a. mer 5-HTP känns det riktigt bra. Det är bara att hoppas att det håller i sig. Sömnen fungerar lite bättre också. Jag får sova lite mer ostört. Tyvärr blir det fortfarande lite problem om jag blir väckt på natten. Då tar det ofta ca 2 timmar innan jag kan somna om. Den lugna träningen bidrar säkert också till att jag mår bättre för tillfället.

Det är bara att fortsätta för det här verkar ju funka, men följande månad tänker jag testa att äta mejerifritt. Mer om det i ett annat inlägg.

Tränar för Västervik Triathlon

Jag är anmäld till Västervik Triathlon den 13:e augusti. I år är målet att köra olympisk distans, vilket är dubbelt så långt som sprint som jag körde förra året. Det är alltså 1500 m simning, 4 mil cykling och 1 mil löpning. När vi var på Mallorca och motivationen dippade ordentligt kände jag mig rätt säker på att jag inte skulle ställa upp. Nu efter en vecka med härliga cykel- och löpturer till och från jobbet och ett par bra simpass känns det precis tvärtom.

Att cykla och springa till jobbet är härligt. Särskilt springa tycker jag. Det är skönt att jogga i långsam takt, lyssna på bra musik och bara låta tankarna komma och gå. Jag började med det förra året och jag har saknat det under vintern. Det är ganska smidigt också. Jag cyklar till jobbet ena dagen. Då har jag med mig mat för två dagar, träningskläder samt extra underkläder. På eftermiddagen byter jag om i omklädningsrummet i träningsanläggningen och lämnar de vanliga kläderna där och springer hem. Jag har en liten löparryggsäck som jag kan ha lite smågrejor i om det behövs. Nästa dag gör jag tvärtom. Springer till jobbet och cyklar hem.

Den ökade dosen 5-htp verkar funka bra, jag mår mycket bättre, men C (som har hand om min biokemiska reparation) hittade lite annat vi kan jobba med i det senaste testet jag gjorde. De nya kosttillskotten, som ska råda bot på det, har jag fått nu. Det ska bli intressant att se vad det kan ge.

Uppdatering

Nu är det ett tag sedan jag skrev. Vi har bl.a. varit på triathlonläger på Mallorca under den här tiden. Det var skönt att komma hemifrån. Det var jättefint boende på södra Mallorca, precis vid havet. Maten var jättebra. Det var absolut inga problem att äta socker- och glutenfritt. Maten var inget problem och jag åt inte mycket av den nödmat jag hade med mig. Vädret var inte det bästa. Det var blåsigt några dagar, ganska kallt och det regnade också ordentligt en dag. Det var först de två sista dagarna som de var så varmt att man kunde ligga och sola i bikini i pauserna.

Träning är någonting som jag mår väldigt bra av och behöver mycket av i mitt liv. Den här resan bokade vi i höstas när jag var i ganska god form. Efter det har det som bekant hänt en hel del. Bl.a. har jag jobbat med mitt sockerberoende och det har tagit en hel del tid. Jag fick sätta träningen åt sidan ett tag och sedan har dipparna i mitt mående avlöst varandra. De sista två veckorna före resan var jag rejält förkyld.

Resan blev inte som jag hade tänkt mig. Hade jag varit lika bra tränad som i höstas hade det såklart gått mycket bättre, men nu när jag inte var det så tänkte jag att jag åker dit för att ha roligt, träffa intressanta människor och få en boost i träningen. Motivationen var inte den bästa innan, jag hade hoppats att resan skulle öka den rejält, men det blev tvärtom. När vi kom hem var motivationen i botten. Triathlon har varit ett stort intresse för mig de senaste åren, men plötsligt hade jag inte någon lust att fortsätta med det alls. Det var för högt tempo för mig på lägret. Det skulle vara ett läger för alla nivåer, men det var väldigt fokuserat på långt och snabbt. Då tycker inte jag det är roligt. Jag var rätt knäckt när jag kom hem.

Sist jag skrev mådde jag mycket bättre efter att varit väldigt nere, men det var bräckligt. De depressiva känslorna lurade i bakgrunden och de förstärktes verkligen på Mallorca när jag var utmattad av att försöka hänga på de andra. Man känner sig verkligen värdelös när man inte är bra nog och "inte får vara med". Det blir lite skolgymnastikskänsla över det hela.

Allt är inte lägrets fel såklart. Depressionen har funnits där, men det här gått upp och ner. När jag kom hem från Mallis tog jag kontakt med C som har hand om min biokemiska reparation. Nu har jag höjt mitt 5-htp till dubbel dos och tar även mer vitamin B6. Sedan vill C kolla lite andra grejor. Förhoppningsvis hittar vi problemet om nu inte den höjda dosen 5-htp fixar det.

Just i dag mår jag mycket bättre. Det var bra att få några lediga dagar hemma efter resan för att landa och reflektera. Jag har varit ute på ett par timmeslånga, väldigt lugna löppass under helgen, vilat och tänkt. Nu känner jag ändå att det där lägret och coachernas inställning ska FAN inte sabba det roliga för mig. Så nu fortsätter jag att träna mycket, men på min nivå.

Att våga lita på magkänslan

Under mina sockerfria månader har jag haft flera riktigt tunga perioder. I början var det mycket känslor av ilska och sorg som kom upp och det är säkert helt normalt, men sedan har det varit mer nedstämdhet och känslor av meningslöshet, hopplöshet och stress.

Jag skriver korta dagboksanteckningar varje dag så jag kan gå tillbaka och titta på hur jag mådde och hur olika saker kan ha påverkat. Jag ser vissa samband. Mycket har det handlat om att jag inte har vågat lyssna på min magkänsla när det gäller olika saker. Jag har lyssnat för mycket på andras "goda råd" och blivit osäker. Trots att jag har ganska mycket erfarenhet om vad som funkar för mig inom vissa områden, (t.ex. mat) och inte. Det blir en inre konflikt och det tar en hel del energi.

Nu är jag på banan igen. Jag känner mig piggare, gladare och har mer energi. Kroppen känns bra. Jag känner mig stark och frisk (trots att jag fortfarande är lite förkyld). Jag sover lite bättre och den när snurrande stresskänslan i magen och bröstet är borta. Trots att jag har precis lika mycket att göra som vanligt. Jag tänker inte på mat mer än när jag gör min matplan och när jag lagar och äter den. Har inget sug alls och DET är nog det bästa av allt. En sådan otrolig befrielse.

Vad har jag gjort för att komma ur det?

Först var jag hemma från jobbet i en vecka och bara vilade. Det var bra att göra, men det känns onödigt nu i efterhand när jag ser vad som föranledde det. Detta måste jag försöka lära mig av till nästa gång. Se vissa risksituationer, hantera dem på ett bättre sätt och LYSSNA PÅ MAGKÄNSLAN.

Jag har börjat med Yoga (igen). Kör Yin-Yoga nästan varje dag och Yoga Nidra när jag ska sova. Nu funkar Yoga Nidra lite bättre. Krypet i benen håller sig hyfsat borta de flesta kvällar. Mediterar också nästan varje dag. Meditation är någonting som jag vill göra varje dag, men jag har inte riktigt kommit in i rutinen ännu och det händer att jag glömmer bort. Yogan fungerar nog hyfsat som substitut. Vet inte hur mycket detta har hjälpt till, men avslappning kan aldrig vara fel.

Jag har dragit ner på kolhydraterna igen till under 20 g/dag så att jag nu åter är i optimal ketos. I takt med att ketonvärdena ökar så blir jag piggare. Detta är en sådan där typisk grej som jag vet att jag mår bra av. Fast ändå har jag börjat tvivla när jag lyssnar för mycket på andra och tänkt att "ketos kanske inte är så viktigt". Har varit i ketos flera perioder förut och det blir alltid samma resultat så nu tänker jag hålla mig där.

Håller mig på ett lagom energiintag. Jag tror jag har lärt mig nu vad som är lagom för mig. Ännu en sak som jag inte har velat kontrollera och tänkt att det går nog bra ändå. Trots att jag har vägt min mat de senaste veckorna har jag inte legat på en exakt samma nivå hela tiden. Jag har tänkt att det är nog inte SÅ noga. Genast känner jag mig uppblåst och svullen och då mår jag inte bra. Eftersom jag har svårt med hunger- och mättnadskänslor är det också bra för mig att veta om jag ätit lagom, för lite eller för mycket. Släpper jag på det skenar det iväg direkt. Det kan även bli att jag äter för lite även om det inte händer särskilt ofta. Risken med det är ju att det blir sug och överätning som resultat.

Jag har vänt mig utåt. Ringt vänner inom OA och Sockerskolan. Gör ju det varje dag, men jag gör det ännu mer när jag inte mår bra. Detta är fortfarande mitt bästa verktyg.

Sedan försöker jag göra en del andra rutiner. Inget jag har förändrat eller gjort annorlunda just nu egentligen. Läser vissa texter, deltar i OA-möten regelbundet, lämnar över matplan, tacksamhet och stolthet o.s.v. Vissa saker har jag dragit ner på och ibland ersatt med annat när jag har känt att det har blivit för mycket eller att det inte funkar längre.

Tränar. Har börjat komma igång med träningen lite mer nu när förkylningen börjar ge sig. Bara att cykla till jobbet (har 16 km tur och retur) ger jättemycket.

Jag kan inte acceptera att gå omkring att må dåligt. Visst är det så ibland, det är det för alla, men inte hela tiden. Känns som lite offerkofta om man bara accepterar och inte gör någonting åt sin situation. Är det någonting som riskerar min abstinens så är det att må dåligt. Därför kommer jag att fortsätta att söka lösningar när jag inte mår bra, träna på att lyssna på min magkänsla och gå min egen väg.