Nu är det ett tag sedan jag skrev. Vi har bl.a. varit på triathlonläger på Mallorca under den här tiden. Det var skönt att komma hemifrån. Det var jättefint boende på södra Mallorca, precis vid havet. Maten var jättebra. Det var absolut inga problem att äta socker- och glutenfritt. Maten var inget problem och jag åt inte mycket av den nödmat jag hade med mig. Vädret var inte det bästa. Det var blåsigt några dagar, ganska kallt och det regnade också ordentligt en dag. Det var först de två sista dagarna som de var så varmt att man kunde ligga och sola i bikini i pauserna.
Träning är någonting som jag mår väldigt bra av och behöver mycket av i mitt liv. Den här resan bokade vi i höstas när jag var i ganska god form. Efter det har det som bekant hänt en hel del. Bl.a. har jag jobbat med mitt sockerberoende och det har tagit en hel del tid. Jag fick sätta träningen åt sidan ett tag och sedan har dipparna i mitt mående avlöst varandra. De sista två veckorna före resan var jag rejält förkyld.
Resan blev inte som jag hade tänkt mig. Hade jag varit lika bra tränad som i höstas hade det såklart gått mycket bättre, men nu när jag inte var det så tänkte jag att jag åker dit för att ha roligt, träffa intressanta människor och få en boost i träningen. Motivationen var inte den bästa innan, jag hade hoppats att resan skulle öka den rejält, men det blev tvärtom. När vi kom hem var motivationen i botten. Triathlon har varit ett stort intresse för mig de senaste åren, men plötsligt hade jag inte någon lust att fortsätta med det alls. Det var för högt tempo för mig på lägret. Det skulle vara ett läger för alla nivåer, men det var väldigt fokuserat på långt och snabbt. Då tycker inte jag det är roligt. Jag var rätt knäckt när jag kom hem.
Sist jag skrev mådde jag mycket bättre efter att varit väldigt nere, men det var bräckligt. De depressiva känslorna lurade i bakgrunden och de förstärktes verkligen på Mallorca när jag var utmattad av att försöka hänga på de andra. Man känner sig verkligen värdelös när man inte är bra nog och "inte får vara med". Det blir lite skolgymnastikskänsla över det hela.
Allt är inte lägrets fel såklart. Depressionen har funnits där, men det här gått upp och ner. När jag kom hem från Mallis tog jag kontakt med C som har hand om min biokemiska reparation. Nu har jag höjt mitt 5-htp till dubbel dos och tar även mer vitamin B6. Sedan vill C kolla lite andra grejor. Förhoppningsvis hittar vi problemet om nu inte den höjda dosen 5-htp fixar det.
Just i dag mår jag mycket bättre. Det var bra att få några lediga dagar hemma efter resan för att landa och reflektera. Jag har varit ute på ett par timmeslånga, väldigt lugna löppass under helgen, vilat och tänkt. Nu känner jag ändå att det där lägret och coachernas inställning ska FAN inte sabba det roliga för mig. Så nu fortsätter jag att träna mycket, men på min nivå.
Kämpa på!
SvaraRaderaTack! Det ska jag :).
Radera