Ju mer fett på kroppen ju mer inflammation

Hittade ett intressant inlägg om sambandet mellan mycket fett på kroppen och inflammation. http://martinajohansson.se/fett/. Martina, som har skrivit inlägget, förklarar hur det hänger ihop och berättar också att hon själv hade ett CRP-värde på strax under 20 innan hon började med LCHF. Jag läste i ett annat inlägg att hon var väldigt smal då, men hade ändå hög fettprocent. Nu har hon 1 i CRP. Det förbättrade CRP-värdet är antagligen resultatet av en lägre fettprocent samt att hon gick över till en antiinflammatorisk kost (LCHF). Själv hade jag 5 när jag kollade i somras. Helt ok.

Kolhydrater (socker och stärkelse) eldar på inflammationen i kroppen och det kan leda till t.ex. hjärt- kärlsjukdom, cancer, allergier, infektioner och ledvärk. Dels p.g.a. att sockret skadar våra känsliga organ och blodkärl och dels för att immunförsvaret har fullt upp med att ta hand om inflammationen och hinner inte med att ta hand om allt annat som behöver repareras och oskadliggöras i kroppen.

Härom dagen fick jag tips om en annan artikel som berör detta. http://www.doktorn.com/artikel/insulinresistenta-fettceller-en-f%C3%B6rklaring-till-varf%C3%B6r-%C3%B6vervikt-kan-g%C3%B6ra-oss-sjuka

Fröknäcke

Fröknäcke brukar jag äta till frukost när jag äter frukost hemma, vilket jag oftast bara gör på helgen. Många sockerberoende triggar på det. Jag har turen att inte göra det. Mitt recept har jag hämtat från boken "LCHF för hela familjen" av Monique Forslund och sedan gjort om det lite så att det passar min smak och min ugn. "LCHF för hela familjen" är förresten en riktigt bra kokbok som jag kan rekommendera alla att köpa.

Grundreceptet innehåller:

200 g solrosfrön

60 g linfrön

100 g sesamfrön

2 msk fiberhusk

Lite salt

5 dl vatten

Blanda ihop allt ordentligt och låt stå i 10 minuter. Blanda igen. Bred ut smeten så tunt du vill ha det på två plåtar.

Jag brukar byta ut lite av fröerna ovan mot sådant jag har hemma t.ex. pumpakärnor och chiafrön. Har även rejält med rosmarin i och flingsalt ovanpå.

Knäckebröden skär man i 16 bitar per plåt innan man stoppar in dem i ugnen som ska vara inställd på 160 grader varmluft. Man kan också bryta dem när de är klara. Jag brukar ta ut dem efter halva tiden och skära igen, de brukar flyta ihop. Idag glömde jag skära innan så det blev bara efter halva tiden. Det gick bra det också. Jag brukar ha knäckebröden i ugnen i totalt 50 minuter, men det kan variera på ugn, tjocklek och kanske även på vilka fröer man har i. Prova dig fram. Har man dem inne för länge blir de för spröda och har man dem inne för kort tid hinner de inte bli hårda.

Som pålägg är min favorit just nu bregott, skivad avokado och herbamare. Mums!

En vecka med vägning av maten

Det går riktigt bra med att väga maten. Över förväntan. Känns inte alls så jobbigt som jag inbillade mig. Det är skönt att slippa fundera. Det är det jag väger och mäter upp jag ska äta och så är det bra sedan. Det tar mycket energi att fundera också. Nu känns det mera avspänt.

Inget sug eller hunger har jag heller. Om jag skulle få det vet jag att jag klarar mig med det jag har ätit. Jag kommer inte att svälta ihjäl innan nästa måltid. Det känns toppen i kroppen också.

Det är väldigt tydligt att mitt ögonmått inte fungerar. Det vet jag nu. Jag kommer att väga maten ett tag framöver, sedan får jag se, jag gör kanske inte det varje dag. Ska prova om det fungerar att bara göra det t.ex. en dag i veckan. Idag åt jag lunch i personalmatsalen och kunde då inte väga, men jag tyckte det gick bra ändå.

Ett annat problem till som jag blivit medveten om den här veckan är att jag inte känner när jag är mätt och att jag har svårt att veta om jag är hungrig eller bara sugen. Den förmågan har jag väl bantat och/eller ätit sönder. Trodde att jag hade återfått det när jag blev sockerfri och det kanske har blivit lite bättre, men inte tillräckligt.

Det verkar som att den energin som jag äter nu är lagom, knappt 2000 kcal. Jag har svårt att tänka mig att det skulle funka att äta mindre, men jag kan tänka mig att lägga till ett par hundra kalorier per dag om och när jag tränar mer än jag gör nu.

Jag har frågat några andra OA-medlemmar under veckan hur de gör med detta och de jag pratat med mäter eller väger maten på något sätt. Programmet inom OA säger att det kan vara nödvändigt för vissa att mäta och väga maten noggrant. Annars blir det lätt att vi fuskar. Lite extra mat till varje måltid som vi på något sätt glömmer bort att vi åt. Det är precis så det blir för mig.

Funderingar kring blodsocker

Nu när stegarbetet har kommit igång ordentligt och jag har lite mer energi och ork poppar det upp lite gamla intressen som jag vill ta reda på mer om.

Ett sådant intresse är det här med blodsocker, insulin, ketoner och fettförbränning. Bara för att det är kul att mäta köpte jag en keton- och blodsockermätare för lite drygt ett år sedan. Då ville jag prova att försöka komma in i optimal ketos för att känna på hur jag mådde på det. Det gick väldigt snabbt att komma in i optimal ketos, d.v.s. ett ketonvärde över 1.5 mmol/l. Det var svårare med blodsockret som inte alltid varit optimalt. Fasteblodsockret ska ligga på mellan 4.0 och 6.0, under 5.0 tycker några. 6.1 är gränsen för typ-2-diabetes läste jag någonstans. Mitt fasteblodsocker har ofta legat på över 6.0. Vet inte om jag är i ketos just nu, det känns inte viktigt, men jag vill gärna ha ett normalt blodsocker och det har jag inte. De senaste fem mätningarna har legat på 6.0-6.3. Något tidigare värde har varit 6.8.

Har läst mycket i Martinas blogg om det här. Enligt henne är ett blodsocker under 4.5 optimalt. Då är fettförbränningen på topp och det är extremt svårt att lägga på sig fett. Om man däremot har ett blodsocker på över 6 lägger kroppen lätt på sig fett runt höfter och lår (det har jag märkt). Martina menar att om man har ett högt fasteblodsocker trots att man inte har diabetes och kanske t.o.m. är i ketos, har man en viss stress i kroppen. Det stämmer ju på mig så det kan säkert bero på det. Hennes rekommendation är att ta hand om sina binjurar, t.ex. sova bra, stressa mindre, inte dricka kaffe, inte äta socker. De två första är lättare sagt än gjort. Jag tar även binjureextrakt i min biokemiska reparation för att stärka binjurarna.

Andra tips som Martina ger är att träna och där har jag märkt skillnad tidigare. I höstas när jag tränade mycket, typ varje dag, mätte jag blodsockret ett tag och då var det bra mycket lägre. Jag tränar nog inte tillräckligt mycket ännu för att jag ska få den effekten. Sedan finns det kosttillskott att ta som sänker blodsockret. Jag äter redan ganska många kosttillskott för tillfället så det känns som att det räcker. Kanel sänker tydligen också blodsockret, men det krävs höga doser.

Förutom att jag stör mig på att ha ett onormalt blodsockervärde och att jag har lite svårt att gå ner i vikt (som kanske kan bero på blodsockret och det påföljande insulinpåslaget?) tänker jag att det kanske inte är jättebra att jag som sockerberoende har en lever som producerar en massa glukos som kroppen måste hålla i schack med insulin. Att det är levern som producerar glukosen vet jag ju eftersom jag äter så pass lite kolhydater. Men det kommer kanske att lugna sig om ett tag när binjurarna har hämtat sig ytterligare.

Jag tycker det här är väldigt intressant och jag skulle gärna vilja att någon förklarade det lite mer ingående, men det är inte många som vet. Om det är någon som vet exakt hur detta fungerar så skicka gärna ett meddelande via min facebooksida. Sedan jag striktade till min kost har jag i alla fall mer energi till att träna så den biten kommer i alla fall att lösa sig. Sedan får vi se.

Så här var och är det för mig

Jag tror att jag har varit sockerberoende sedan jag var mycket liten. Jag minns att jag tidigt var rätt fixerad vid godis och glass. Ett exempel på det är att när vi åt glass åt jag upp min så fort som möjligt för att jag skulle kunna ta över mammas glass sedan. Då var jag ganska liten. En annan händelse är när vi barn fick en godispåse att dela på. En annan tjej, jämnårig med mig, fick ansvaret för påsen. När vi hade tagit en bit var sa hon "nu ska vi vänta en rejäl stund". Jag fattade ingenting. Vänta? Jag tror jag var runt 8 år då. Det har aldrig varit någon njutning i att äta sött mer än kanske väldigt kort. Det var tack vare att tillgången till godis inte var så stor, vi fick ganska små mängder fredagsgodis, och att vi åt bra mat hemma som gjorde att jag inte var överviktig redan som barn. Fast jag var tidigt medveten om min kropp och tyckte jag var tjock, men när jag tittar på foton från barndomen idag så var jag inte det.

Jag har använt många metoder för att gå försöka gå ner i vikt. Inget har funkat i längden. Ibland har det funkat en tid, ibland har det inte ens funkat en dag. Om man är beroende så hjälper det inte med viljestyrka för att lägga om sin kost på lång sikt, man behöver hjälp.

Den vanligaste metoden att gå ner i vikt är att äta mindre samtidigt som man tränar mer. Jag försökte äta så lite som möjligt, drack olika äckliga drycker samt deltog i olika progam t.ex. Viktväktarna. Första gången jag gick med i Viktväktarna var på gymnasiet. Då vägde jag 69 kg. Jag kommer ihåg att jag redan då var 170 cm lång (jag är 172 idag) och tyckte att jag borde väga 60 kg för det hade jag läst lite varstans. Jag gick ner till 63 kg sedan tyckte min konsulent att det fick räcka. Jag gick snabbt upp allt igen och lite till. Om jag skulle väga 69 kg idag skulle jag vara mer än nöjd. Jag tror att jag har bantat mig tjock.

När jag var yngre hade jag perioder då jag tränade väldigt mycket. Det har jag gjort som vuxen också, men som yngre gjorde jag det bara för att gå ner i vikt. Jag tyckte absolut inte det var kul, men jag trodde jag skulle gå ner i vikt. Idag vet jag att träning kanske kan hjälpa en aning om man vill gå ner i vikt. Kosten är det absolut viktigaste att få ordning på. Framförallt ska man träna för att må bra och för att det är kul.

Jag har också använt ett par hälsokostpreparat som jag inte ens kommer ihåg namnet på nu för att gå ner i vikt. Preparat där tillverkaren utlovar snabba resultat. De funkade självklart inte heller.

Sedan jag började jobba med mitt sockerberoende har jag även hört andras berättelser om hur de t.ex. kräkts upp maten när de har ätit för att dämpa effekten av att de ätit för mycket. Det finns också de som har använt droger för att dämpa aptiten. Det är många som har genomgått en gastric bypass. De har fått sina friska organ bortskurna för att försöka anpassa kroppen till dagens mat. Helt meningslöst eftersom det inte är i magen felet sitter utan i hjärnan. Beroende är en sjukdom i hjärnan. Det finns väldigt många olika sätt att försöka hantera att man inte kan äta på ett normalt sätt och inget av dem fungerar om man är beroende.

Det som fungerar är att gå i behandling för sitt sockerberoende och/eller gå 12-stegsprogrammet. Man behöver släppa taget, sluta kämpa emot, sluta vara obstinat och göra det jobb som krävs. Man kan säga att "jag skulle aldrig kunna vara utan det eller det resten av livet". Eller så kan man det, man sörjer det och sedan går man vidare. En dag i taget. Livet är för kort för att gå omkring och ha städig ångest över sitt ätande. Risken är ju också att förutom psykiska besvär kan man också bli allvarligt fysiskt sjuk.

Jag vill såklart helst vara normal. Jag vill kunna äta sötsaker, som jag älskar på ett sätt, ibland, men har jag insett att jag inte kan göra det. En tugga kan vara starten på ett frosseri som håller i sig i månader.

Jag vill kunna äta på ett normalt sätt och känna när jag är mätt. Det kan jag inte och det har jag egentligen vetat länge, men insett det på nytt först nu. Jag vill absolut inte väga maten och räkna kalorier, men det få jag finna mig i om jag inte ska äta för mycket, må bra och inte öka i vikt. Många inom OA väger alltid sin mat. Ett av våra problem är nämligen vi fuskar gärna om vi kan och äter för mycket.

Det är mycket jobb att hålla sig i tillfrisknande, men det är det absolut värt. Det finns ingenting som är värt att äta om man mår dåligt och blir sjuk av det. Du är inte ensam om att inte kunna äta lagom. Vi jättemånga.

Mossiga matrådgivare i Jönköping

Nyhet i P4 Jönköping idag:
Vi i västvärlden äter fel och blir allt sjukare. Därför har Region Jönköpings Län utbildat 13 stycken s.k. diplomerade matrådgivare. Dessa ska utbilda människor så att de äter på ett bättre och sundare sätt.

Jag tror att det kommer att bli en flopp. Jag lyssnade på en intervju med en av dessa matrådgivare och när jag hörde vilka kostråd hon skulle ge trodde jag knappt mina öron. Vilken planet lever dessa människor på? Det hon skulle förmedla var bl.a. att man ska äta nyckelhålsmärkta produkter (lite fett och mycker socker), spannmål och mycket frukt och grönsaker (mycket grönsaker är jättebra, men mycket frukt betyder också mycket socker). Vidare berättar hon att alla kan äta allting, ingenting är tabu, det är "bara" att begränsa mängden. Hon avslutar med att alla behöver äta socker, även diabetiker. Vi har matats med dessa kostråd i över 30 år och vi har bara blivit fetare och sjukare. Det är väldigt tydligt att de inte fungerar.

Att gå ner i vikt med hjälp av sådana här kostråd fungerar som sagt sällan. Man äter lite fett och mycket kolhydrater, men förr eller senare tröttnar man på att gå omkring och vara hungrig och trött. Kolhydater gör att kroppen skickar ut insulin i kroppen för att bryta ner det och insulinet ger i sin tur sug efter mer. Att äta kolhydrater om man vill gå ner i vikt är dömt att misslyckas. Att byta ut kolhydaterna mot mycket naturliga fett fungerar mycket bättre och ger en mer hållbar viktminskning.

Vilket slöseri med pengar det här är, jag tycker att Region Jönköpings Län skulle kunna använda pengarna till något vettigare. Lyssna gära på intervjun här.

Mängden mat igen

Som jag skrev för några veckor sedan har jag funderat på om jag äter för mycket. Särskilt med tanke på att jag har gått upp i vikt. Har lagt in det jag ätit i Kostbevakningen och tyckt att det har varit ok. Så jag har blivit lugn ett tag och tänkt att viktminskningen kommer nog, men det har inte hållit i sig så länge. Tycker att jag det känns på kläderna att jag gått upp ytterligare i vikt sedan jag vägde mig den 18/2.

Mitt motstånd till att väga maten är stort. Det har jag gjort så mycket när jag har försökt gå ner i vikt tidigare. Det har blivit så fixerat, handlat om gram hit och gram dit. Jag börjar väl ändå inse att jag behöver väga maten, men inte orkat ta tag i det. Nu har jag gått och tänkt på det ett tag och igår kände jag energin och viljan att göra det under en period.

Redan efter en dag känner jag mig annorlunda i kroppen. Kläderna spänner mindre och jag känner mig mindre uppsvälld. Tycker jag är piggare och känner större lust till att träna. Det känns ju som att jag faktiskt har ätit för mycket. För mycket kalorier, troligtvis i form av protein. Att det inte har synts när jag lagt in det jag har ätit i Kostbevakningen kan bara bero på att jag är väldigt duktig på att inbilla mig att jag inte har ätit så mycket. Jag lurar mig själv. Inte medvetet, men dock. Därför kommer jag att väga maten ett tag för att återigen lära mig vad som är lagom och sedan kalibrera ofta.

Att räkna kalorier är omstritt. Många säger att om man äter LCHF behöver man inte räkna kalorier utan bara känna efter när man är hungrig respektive mätt. Det kanske funkar för en normal människa, men jag är överätare och har svårt att känna när jag är hungrig på riktigt och när jag är mätt.

Hur vet man hur mycket man ska äta? Man kan få hjälp med en s.k. matplan på t.ex. Sockerskolan. Det kostar en slant, men kan vara ett bra stöd om man inte har kunskapen eller känner sig osäker. För min egen del har jag läst en hel massa om energibehov och fördelning mellan protein, fett och kolhydrater så jag tror jag har kunskapen. Känner mig så pass säker att jag provar ett tag. Är inte alls främmade inför att ta hjälp om jag märker att det inte funkar.

Jag börjar med att lägga mig på ett energiintag på strax under 2000 kcal/dag. 2000 kcal/dag är det jag förbrukar vid lätt aktivitet, d.v.s. träning 1-3 gånger i veckan. Vill inte riskera att äta för lite och få sug. Tränar jag mer framöver så får det bli bonus. Proteinintaget lägger jag på 1 g/kilo kroppsvikt jag vill väga. Fettintaget på 75-80 E%. Sedan blir det inte mycket kvar till kolhydrater och det är precis som det ska vara. Lite kolhydrater = lite sug är min erfarenhet. Man kan räkna ut sitt energibehov här.