Just nu finns det en video på Kostdoktorn om hur en dag kan se ut om man är sockerberoende. Det är addictionexperten Bitten Jonsson som berättar och den finns just nu att se gratis. Klicka här.
Det är hög igenkänning för mig i den videon. Utom att jag aldrig skulle slänga godis. När jag åt godis så åt jag tills det var slut, det kunde vara ofantliga mängder. Om jag ändå inte orkade äta upp allt lade jag det i skåpet och fortsatte äta så fort mättnaden hade lagt sig lite. Kanske redan efter någon timme.
Det finns enkla tester bl.a. på Sockerskolan som man kan göra. Om det visar positivt kommer du med största sannolikhet aldrig att kunna hantera ditt ätande på egen hand. Det räcker inte med vilja och disciplin. Du behöver kunskap, verktyg och gemenskap
Vi beroendepersonligheter kan vara ganska trotsiga. Vi tror att vi kan klara oss själva och vill inte "inrätta oss i ledet" och göra det som så många andra beroende har gjort före oss och sedan kunnat hantera maten. Jag ser det hela tiden. Människor som kämpar och aldrig lyckas. Det är omtag på omtag på omtag. Fokus är fel. Vi inbillar oss att vi kan klara oss själva och tänker att om vissa saker bara inträffar så blir allt bra. Men så blir det ju inte. Om något inte fungerar måste man göra annorlunda
Det är en sorgeprocess. Man behöver ge sig själv ett sorgeår. Det är ok att sörja att man inte kan äta vissa saker, men det går över. Det viktiga är att man mår bra. Att man inte äter sig till övervikt, diabetes, hjärt- kärlsjukdomar, cancer, värk o.s.v. Det är vi alla värda.
Vi beroendepersonligheter kan vara ganska trotsiga. Vi tror att vi kan klara oss själva och vill inte "inrätta oss i ledet" och göra det som så många andra beroende har gjort före oss och sedan kunnat hantera maten. Jag ser det hela tiden. Människor som kämpar och aldrig lyckas. Det är omtag på omtag på omtag. Fokus är fel. Vi inbillar oss att vi kan klara oss själva och tänker att om vissa saker bara inträffar så blir allt bra. Men så blir det ju inte. Om något inte fungerar måste man göra annorlunda
Det är en sorgeprocess. Man behöver ge sig själv ett sorgeår. Det är ok att sörja att man inte kan äta vissa saker, men det går över. Det viktiga är att man mår bra. Att man inte äter sig till övervikt, diabetes, hjärt- kärlsjukdomar, cancer, värk o.s.v. Det är vi alla värda.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar