För ett tag sedan skrev jag ett inlägg om att jobba deltid. Än så länge jobbar jag 75% och jag hoppas kunna fortsätta att göra det. Som jag skrev i förra inlägget är det inte självklart för alla att jag behöver jobba deltid även efter att sonen gått ut första klass. Om jag skulle jobba heltid innebär det 10 timmar mer jobb i veckan. 10 timmar som jag måste ta från att vara med barnen, träning och andra intressen. Känns ju inte så bra. Barnen vill jag ju inte vara mindre med och träningen, bloggen och mina andra intressen är min ventil.
Jag har inget behov att göra karriär eller att utvecklas åt något särskilt håll. Jag vill ha ett jobb som känns bra att gå till. När jag är på jobbet vill jag såklart göra ett bra jobb. Jobbet ska finansiera min fritid. Utmaningar har jag nog av hemma. Dels att få ihop livet som ensam förälder och dels med mina intressen som jag hellre vill utvecklas inom. Därför får jobbet inte ta någon energi när jag har gått därifrån eller ta så mycket energi när jag är där så att jag inte orkar något när jag kommer hem.
Stress har jag blivit mycket sämre på att hantera de senaste åren. Blir jag för pressad på jobbet fungerar jag sämre. Andra kanske behöver bli utmanade och lite pressade för att göra sitt bästa, men för mig är det tvärtom.
Jag har oftast varit väldigt bra på att lämna jobbet när jag går hem och inte tänka på det på fritiden, men nu har jag börjat känna att det är för mycket som inte fungerar och jag har börjat tänka alldeles för mycket på jobbet när jag är ledig. Det kan jag inte acceptera så det måste till en förändring.
"Everything will be okay in the end. If it´s not okay, it´s not the end"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar