Alkohol

Det sägs att 75% av alla sockerberoende också är alkoholberoende. Många slutar genast med alkohol när de påbörjar behandling av sitt sockermissbruk. Jag gjorde inte det. Jag har inte upplevt att alkohol har varit ett problem för mig.

När jag gjorde en SUGAR (ett test som undersöker en persons förhållande relation till socker- mjöl- och annan mat) i juli 2018 fick jag ett kvitto på att jag verkligen är sockerberoende. Det är ett värdefullt kvitto, för inte så sällan kan man inbilla sig att man inte är så sockerberoende och nog kan äta det där söta bara för den här gången. Har man det svart på vitt så vet man att man är man sockerberoende. Punkt.

När man gör en SUGAR går man även in lite på andra droger och i mitt fall visade det inte på något annat beroende än socker. Fram tills dess drack jag ett eller två glas vin med låg sockerhalt ibland. Rekommendationen från terapeuten som utförde testet på mig var dock att ändå inte dricka alkohol. Det kanske kan reta någon receptor och det gör allt bara svårare. Strax där efter drack jag mitt sista glas vin. Det var i augusti 2018.

Jag trodde nog att jag skulle sakna det, men det intressanta är att jag inte har saknat det en enda gång. Däremot har jag tänkt många gånger att "det är så skönt att slippa den skiten". Fast jag tidigare inte har upplevt att jag haft problem med det kom jag plötsligt på flera tillfällen där det råkat bli lite för mycket. För mycket för mig kan mycket väl vara två glas vin eftersom jag inte drack så ofta så tålde jag inte så mycket. Vissa dagar var jag också känsligare. När det blev minsta lilla för mycket tappade jag för det första ofta kontrollen över maten och började överäta. Sedan kunde det också börja hoppa grodor ur munnen på mig. Jag sa alltså saker som jag skämdes för att jag sagt både direkt när jag sagt det och under lång tid framåt.

Nu kan jag inte komma på en enda anledning till att dricka något alls. Det känns bara otroligt meningslöst. Att sluta med alkohol är ett av de bästa valen jag gjort i livet. Det brukar jag säga till mina tonåringar här hemma också (som än så länge inte har smakat alkohol).

Sinnesro

Jag har inte skrivit något om beroendesjukdomen på länge. Kan säga att det är extremt lugnt med sug. Lugnare än på väldigt länge. Jag har sinnesro. Det som har förändrats är ju att jag (förhoppningsvis) har blivit av med SIBO och Candida och båda de åkommorna kan ge sockersug. Jag har också ändrat kosten en aning genom att jag minskat mängden grönsaker och de grönsaker jag äter är icke FODMAPS och lågoxalat. Kan också bidra. Kanske tarmen börjar läka ihop och fungera som den ska nu.

Jag känner mig piggare. Har lyckats somna om (vaknar i princip alltid ca 05.30) och sova någon timme längre under påskhelgen. Trötthet är min största risk känns det som. Det är lätt att vilja stoppa i sig något extra för att höja energinivåerna. Jag försöker sköta sömnen väldigt noga. Lägger mig alltid i tid, men jag vaknar ofta för tidigt och kan inte somna om.

För någon vecka sedan kände jag mig väldigt irriterad och instängd. Så känner jag i perioder och jag vet inte exakt vad de kommer av. Skillnaden var att jag inte fick sug av den känslan den här gången. Har ofta ätit på den känslan tidigare. Jag hade det i en vecka och sedan gick det över. Det gör ju alltid det förr eller senare. Även om det är svårt att tro när man väl är inne i det.

Irritationskänslan kan förstås komma av den situation vi alla befinner oss i. Vi är mer eller mindre isolerade. Jag har ingenting emot att jobba hemifrån, men känner mig lite instängd ibland. För övrigt är det ingen jätteskillnad i livet, men känslan av att vara begränsad och att jag vill tänka mig för så fort jag ska göra något utanför hemmet kan ju räcka. Jag försöker komma ut på promenad varje dag, men ibland kan det bli svårt att hinna med. Det blir lite annorlunda jobbdagar nu. Det blir fler möten. Dagarna blir upphackade när en del av det som vi tidigare pratade om i korridoren nu måste tas via ett litet möte på Skype eller Teams. Men på det stora hela går det bra.

Men påskhelgen var så skön! Det blev en del extra välbehövlig sömn som sagt. Jag gjorde inte så mycket, pysslade lite hemma och promenerade varje dag. När jag promenerar brukar jag passa på att ringa ut, dvs ringa till en beroendevän. Det är mitt bästa verktyg!

Vegetariskt och veganskt

När jag lade ut en fråga på min Facebooksida om vad ni som läsare ville att jag skulle skriva om var det ett par läsare som ville veta mer om vegetarisk och vegansk kost. Jag är inte särskilt kunnig inom det området så jag varken kan eller vill skriva något om hur man gör det bäst. Jag tänkte dock att jag kan skriva lite om hur jag ser på det.

För min egen personliga del skulle det bli otroligt svårt att äta vegetariskt eller veganskt. Min tarm klarar inte vegetabilier så bra, åtminstone inte just nu. Som du kanske vet innehåller de flesta vegetabilier antinutrienter som t.ex. oxalater, fytiner och lektiner. Dessa kan göra att det är svårt för kroppen att ta upp näringsämnena och de kan t.o.m. skada tarmen. Min mage behöver protein av hög kvalitet för att läka och det kan man bara få från animalier. Det är svårt att få i sig alla de essentiella aminosyrorna från enbart vegetabilier. Eftersom jag inte heller äter mejerier och är försiktig med äggula, eftersom det visade sig att jag är lite överkänslig mot det, är det kött, fisk, kyckling, skaldjur o.s.v. som gäller. Om min personliga resa inom den funktionsmedicinska världen kan du läsa mer om i tidigare inlägg.

Flera erfarna funktionsmedicinare vittnar om att en stor del av de människor som kommer till dem för att få hjälp med sitt dåliga mående har ett förflutet som vegetarianer och veganer. Det kan ändå vara människor som verkar ha stor kunskap och lägger ner mycket tid på att göra allt rätt. Jag kan förstå att man till en början kan må väldigt bra på t.ex. vegansk kost. Särskilt om man har ätit mycket skräp innan. Det blir ju som en detox. En del funktionsmedicinare tycker man ska se det som en fasta och man kan inte fasta eller detoxa i all evighet. Förr eller senare blir det problem med näringsbrister av olika slag.

Det var lite om hur jag tänker i den här frågan och varför jag väljer animalisk kost. Det går naturligtvis att skriva hur mycket som helst om detta. Det finns många fler aspekter, hälsomässiga och miljömässiga t.ex, som jag gärna skulle skriva om, men det får bli i ett annat inlägg. Fast när det gäller miljöaspekten kan jag väl kort säga att kött inte alltid är dåligt för miljön och vego inte alltid är bra för miljön.

Här kan du läsa ett annat inlägg jag har skrivit om soja.

Ketoner och blodsocker

Jag tycker det är intressant att hålla lite koll på blodsocker och blodketoner så jag köpte en blodsocker/ketonmätare för några år sedan. När jag började kolla detta upptäckte jag att mitt fasteblodsocker var lite väl högt. Det ska ligga mellan 4.0 och 6.0. Mitt låg ibland på över 7. Efter en del testande utan att få ner det (trots ketogen kost) fick jag till slut ner det med hjälp av kortare och längre fastor. Sedan dess har jag lätt kommit in i ketos när jag ätit strikt och haft ett blodsockervärde på under 5. Även om jag inte har fastat på ganska länge nu.

När jag kollade den 14/1 i år hade jag ett ketonvärde på 2.6 och blodsockervärde på 4.9. Sedan fick jag ju min behandlingplan den 24/1 och på doktorns inrådan drog jag ner på grönsakerna, d.v.s. jag äter ÄNNU mindre kolhydrater än tidigare, och ökade proteinet. När jag kollade värdena den 17/3 var ketonvärdet 0.6 och blodsockervärdet 5.8 😮. Jag vet att mycket protein kan påverka blodsockret, men skillnaden mot hur jag åt innan är inte jättestor. Jag har svårt att komma upp i de proteinmängder som doktorn tycker jag ska äta.

När jag var hos doktorn senast fick jag så otroligt mycket information så det var först några dagar efteråt när jag landat lite som jag började fundera på varför jag egentligen ska äta så mycket protein. Har förstått nu att det tydligen behövs mycket protein för att läka en skadad tarm. Ska fråga om bla blodsockret och ketonerna när jag har nästa återbesök den 28/4. Vet inte om det är ok med denna påverkan. Har en lååång lista med olika frågor som jag ska ställa nästa gång 😊.

5 veckor in i behandlingen och hemmajobb

Dagarna rullar på snabbt, trots att tillvaron är lite mer begränsad än vanligt pga viruset. Det är tredje veckan jag jobbar hemifrån. Jag ser det mest som positivt. Visst blir det ensamt ibland och jag saknar att träffa mina trevliga kollegor IRL (vi ses online dock), men mest är det skönt med tystnaden. Sitter annars i kontorslandskap och det är nog inte riktigt bra för mig. Tänker oftast inte så jättemycket på det när jag är på jobbet, men tror att det gör mig trött med alla ljud och människor runt omkring. Har alltid känt att jag jobbar mycket mer effektivt hemma. Jag ser det faktiskt lite som en gåva, tror bara detta gagnar mitt tillfrisknande.

Viktigt är dock att hålla rutinerna, att inte börja gå runt i mysbyxor hela dagarna eller jobba konstiga tider. Jag gör ungefär som vanligt, enda skillnaden är att jag åker hem när jag skjutsat barnen till skolan på morgonen istället för att åka till jobbet.

Jag har nu följt rekommendationerna jag fick av min läkare på FunMed i drygt 5 veckor. Kurerna mot candida och bakterieöverväxt i tunntarmen (SIBO) är avslutade. I helgen gjorde jag ytterligare ett SIBO-test för att se om behandlingen har haft effekt och att det inte har kommit tillbaka. Det tar 4 veckor innan jag får svar. Proverna skickas till England och de lägger även alla prover i karantän i en vecka nu. Allt tar lite längre tid än normalt.

Känner än så länge inte av några jättetydliga förbättringar än så länge, men det hade jag inte förväntat mig heller. Minst 3 månader behöver man nog ge det. Det är mer en känsla av att "något har hänt". Kanske lite piggare, kanske lite mer energi, känner mig lättare i kroppen och magen är mindre svullen. Stora skillnanden kom när jag efter SIBO-kuren drog ner på grönsaker som doktorn tyckte jag skulle göra. Äter väldigt mycket mindre grönsaker nu och jag tänker på att försöka utesluta FODMAPs och grönsaker med mycket oxalater. Bra information om oxalater hittar du HÄR.

Mina tankar om Corona

Så här i Coronatider kan jag inte låta bli att tänka på när det var svininfluensan som härjade. Vilken skillnad det var då. På min oro vill säga. Jag var väldigt orolig för hur detta skulle påverka oss och jagade handsprit och vaccin som en tok. Då var visserligen min son bara 2 år och hade förkylningsastma och det viruset drabbade mer yngre astmatiker. Jag känner mig så mycket lugnare nu, men det betyder inte att jag är nonchalant. Vill självklart undvika smitta så mycket det går och hjälpa till att bromsa smittspridningen. Inte så mycket för egen del. Jag tror att både jag och mina barn skulle klara att bli sjuka. Även sonen som inte har astma idag. Däremot skulle det ju vara fruktansvärt att smitta någon lite äldre närstående som kanske inte klarar av det lika bra eller kanske tom dör. Det skulle ju heller inte vara så bra om väldigt många blev sjuka samtidigt. Varken för sjukvårdens eller andra viktiga samhällsfunktioners skull.

Det jag själv gör för att förebygga smitta och om jag blir smittad, kanske inte blir lika sjuk är: Stärker immunförsvaret genom att fortsätta äta bra, immunstärkande kost. D.v.s. fritt från alla onödiga kolhydrater, gluten och tillsatser. Sova så bra som möjligt. Tvätta händerna NOGA. Minst 30 sekunder tar det att tvätta händerna ordentligt. Använda frikostigt med handsprit särskilt om jag varit ute bland folk eller ska äta. Om jag skulle behöva hosta eller nysa gör jag det i armvecket. Undviker att röra vid ögon, näsa och mun. Jag beställer mat hem till dörren så att jag slipper åka till en matbutik.

Om jag skulle gå till jobbet skulle jag förstås stanna hemma vid minsta förkylningssymptom. Fast nu uppmuntrar våra närmaste chefer oss att jobba hemifrån om vi kan och det kan de flesta på min avdelning. Om det bromsar smittspridningen i samhället och minskar risken för att vi alla på jobbet blir sjuka samtidigt så gör jag gärna det. Även om det är osocialt och obekvämt.

Det jag också kommer att göra från och med imorgon är att, förutom lämna barnen vid skolan på morgonen som jag nästan alltid gör, även hämta på eftermiddagen så att de slipper åka kommunalt hem. Bussen de åker med är verkligen fullpackad med barn och om det är någon som är smittad där så är det många som blir smittade.

Den här smittan påverkar ju oss alla mer eller mindre och det kan pågå länge. Saker vi har sett fram emot blir inställda och vi får hålla oss mer hemma, men det är ingenting man kan göra åt det mer än att ta sitt ansvar och göra sitt bästa för att hjälpa till att begränsa och bromsa smittspridningen. På så sätt kommer allt snabbare att bli som vanligt igen.

Hormonhälsa

För drygt ett år sedan tog jag kontakt med duktiga Jenny Koos på Vulverine för att få svar på några frågor angående min hormonhälsa som jag hade. Framförallt undrade jag över mina relativt kraftiga blödningar, trots att jag hade hormonspiral. Innan jag hade hormonspiral var det mycket värre och jag fick ta tabletter som minskade blödningarna för att det skulle bli lite uthärdligare.

I min strävan att leva så rent som möjligt och inte ge min kropp onödiga tillsatser av något slag funderade jag även på om jag verkligen ville ha spiral. Fast med de blödningarna kändes det som att det var enklare att ha det. När jag pratade med Jenny fick jag väldigt bra tips och råd. Det handlade om att stärka sköldkörteln, binjurarna och smörja med progesteronkräm. Med sköldkörteln och binjurarna vet jag inte om jag kom så långt. Kanske pga av att jag, som vi nu har konstaterat, inte tar upp näring som jag ska. Det kanske blir för mycket stress i kroppen. Progesteronkräm ska man tydligen inte använda om man använder hormonella preventivmedel (även om jag vet att en del gör det) så det har jag heller aldrig provat.

Det har funkat hur bra som helst med hormonspiral för mig under 10 år så det har blivit att jag har haft den kvar, men för några veckor sedan när det var dags att byta blev det plötsligt problem. Jag blödde mer än som kändes normalt efter bytet och tre veckor efter fick jag som en obehaglig värk som gjorde att jag mådde illa och fick svimningskänslor. Gick tillbaka till min läkare som efter kontroll med ultraljud konstaterade att spiralen hade glidit ner. Ut med den och in med en ny. Nu skulle det väl ändå vara frid och fröjd. Men icke. Två dagar senare fick jag ännu värre problem och fick åka till gynakuten och ta bort spiralen. Nu satt den dock som den skulle, men obehaget och smärtan gick inte att stå ut med. Läkaren på gynakuten tyckte att jag skulle låta det vila minst 3 månader nu, men jag är inte alls så sugen på att testa detta en gång till. Det var ingen kul upplevelse.

Nu ska jag lära mig hur min kropp funkar utan hormonspiralen så här 10 år senare och se om jag kan få den att fungera optimalt med mer naturliga metoder. Kanske ta ett nytt tag med råden från Jenny Koos.