Kurstillfälle 17 - Disciplin för livet

Näst sista kurstillfället idag. Känns lite konstigt att det snart är slut, men samtidigt känner jag mig redo att gå vidare. Som jag har skrivit om tidigare kommer jag att börja med 12-stegsprogrammet inom OA så fort jag får en sponsor. Fram tills dess läser jag den litteratur man använder sig av i arbetet. Det är inte omöjligt att jag går på gruppcoaching på SockerSkolan framöver. Det kommer även en fördjupningskurs där som kan vara intressant för mig.

Jag hoppas att vi som går kurs ihop nu kommer att hålla kontakten och träffas via Skype ibland, men vi får se hur det blir. Det är sånt man säger  när man skiljs åt, men sedan rinner det ofta ut i sanden. Jag kommer i alla fall att ringa till folk. Kanske inte alla varje vecka, men jag håller på att bygga upp en bank med folk som jag gillar att prata med och som ger mig energi.

På dagens lektion pratade vi bl.a. om vad som är nykterhet i maten för var och en av oss. Vad är abstinens? En uppgift till nästa vecka är att skriva ner det och bolla det med några andra som har gått kursen. Målet är att jag ska veta om jag varit abstinent eller inte när jag går och lägger mig på kvällen. Abstinens är ju olika för olika personer.

En sak som vår kursledare ofta pratar om är "En sak i taget" och "En dag i taget". Det är så vi måste tänka. Om jag tänker att jag aldrig mer får äta godis eller fika känns det jobbigt, men om jag tänker att just idag ska jag inte äta godis och inte tänker på vad som kommer imorgon känns det mycket lättare.

Sista rycket innan jul

Fyra dagar till julafton. Knappt tre dagar kvar att jobba, onsdag slutar jag tidigt. Barnen har åkt till farmor och farfar för att vara där fram till onsdag medan jag jobbar. Själv ska jag njuta av lyxen att vara ensam hemma. Även om jag jobbar så känns det nästan som semester när jag bara behöver tänka på mig själv. Jag ska bädda bra för julen genom att sova mer, läsa, ringa sockervänner och in på möten, pyssla om mig själv extra mycket. Lägga extra tid på alla mina friskfaktorer. Göda min blåa hund så att den röda inte har en chans att komma till tals i jul.

Nu känns det inte som att det är själva julafton som blir den värsta dagen. Hela december har det nästan varit svårt att värja sig för allt godis, pepparkakor o.s.v. På mitt jobb har inte mindre än 4 stora lådor och en stor korg med godis passerat fikarummet. Kollegorna är duktiga på att äta så det tar tack och lov slut fort, men det är rätt sjukt. För att inte snacka om julborden. Vem mår bra efter en sådan ätorgie? Jag bara undrar.

Semesterresa på gång

Om 18 dagar åker vi till Egypten för sol, värme, bad och avkoppling. Det ska bli skönt med en veckas extra ledighet. Det är ca 25 grader varmt på där på dagarna nu och det känns ju inte helt fel i början av januari.

Det kommer samtidigt att bli en utmaning för mig. Det är all inclusive med buffé frukost, lunch och middag. Hoppas och tror att det finns en del "ren" mat, t.ex. fisk och kött med mycket grönsaker som jag kan äta. Ska också ha med mig kokosolja, smör och neskaffe så att jag kan göra fettkaffe, babybel, nötter, olivolja och kokta ägg som jag kan komplettera med om det behövs.

L-glutamin lugnar bra vid sug. Det tar jag varje dag på eftermiddagen nu oavsett sug eller inte. Det ska självklart med och det kan hända att jag ökar dosen vid behov.

De tär väldigt dyrt att ringa från Egypten, men jag hoppas att det är billigare med wi-fi på hotellet och att det funkar tillräckligt bra för att jag ska kunna kommunicera via det. Sedan har jag appen Yoga Nidra i telefonen. Har kört det hela veckan innan sovdags och det fungerar jättebra för att varva ner. Har somnat fort och sovit bra.

Jag hoppas min planering kommer att fungera. Att jag kan fokusera på hälsan, avkopplingen och umgänget och komma hem stark och full av energi.

Två månader och FuckSugar

Idag på morgonen var det dags för vägning. Har inte vägt mig på en månad för att jag inte vill fokusera på vikten och tappa motivationen om det inte går så fort. Antalet sockerfria dagar är det viktigaste. Vågen visade -1.1 kg sedan den 18/11. Trodde det var mer, tycker det känns så, men jag får vara nöjd med det. Det är trots allt ett kilo minus utan hunger. Det kan ju inte ha varit några jättekliv nedåt varje vecka så det är bra att jag inte väger mig oftare. Har inte så många kilon att gå ner och det gör säkert också att det går långsammare. Även om man inte ska stirra sig blind på BMI har jag det som riktmärke och då har jag knappt 2 kg kvar till normalt BMI.

Igår kom min t-shirt från FuckSugar shop där hälften av vinsten går till Kostfonden. FuckSugar arbetar för att minska barnfetman och stödja kostforskningen. Läs deras pressmeddelande:

Nu drar vi igång “Fuck Sugar” – kampanjen som ska minska barnfetman och stödja kostforskningen

Barn under 18 år fetmaopereras i Sverige. En del har åldersdiabetes innan de hunnit fylla 30 år och löper därav en extrem risk att dö i förtid. En viktig orsak är: Den historiskt höga sockerkonsumtionen! Svensken äter mest godis i hela världen. Socker förstör helt enkelt mångas liv.

Vi tycker att det är dags att vända trenden. Därför drar vi – Thess Olofsson, bartender och inspiratör, och Martina Johansson, entreprenör och författare, nu igång kampanjen “Fuck Sugar” med målet att fler människor ska få leva friska.

På vår sajt, fucksugarshop.se, säljer vi från och med den 30.e november bland annat tröjor, gymbags, och vattenflaskor med budskapet ”Fuck Sugar”. Hälften av vinsten kommer att gå till ideella Kostfonden, som stödjer oberoende kostforskning.
Varför gör vi det här?

För ett år sedan läste vi om en studie där 90 svenska barn mellan 13-18 år hade fetmaopererats. Hade detta hänt för 20 år sedan kunde Thess Olofsson ha varit ett av dessa barn.

Som 13-åring hade hon en ordentlig övervikt. Om möjligheten då fanns, hade hon kanske i ren desperation beslutat sig för att låta läkarna skära bort en frisk magsäck. Som vuxen har hon nu lyckats lägga om kosten, bland annat har hon tagit bort allt socker, och gått ner 130 kilo i vikt.

Ett barn som är 13 år är för ungt för ta ett beslut om en fetmaoperation. Framförallt borde de aldrig behöva ställa sig frågan. Om barn åt mindre socker, skulle färre av dem få fetma. Så enkelt är det. Vårt mål är att ”Fuck Sugar” ska förebygga fetma hos både barn och vuxna.

Dessutom vill vi se en oberoende kostforskning. Idag är många etablerade forskare sponsrade av livsmedelsindustrin. Antidiabetic Food Centre vid Lunds universitet är ett exempel, där bland annat Fazer Bakeries betalar den forskning som ska förebygga diabetes.

Utan fri forskning tror vi att fetmaepidemin kommer att fortsätta. Därför har vi bestämt att hälften av vinsten från ”Fuck Sugar” ska gå till Kostfonden.

Vår vanligaste drog

Det är inte så många som vet om att sjukdomen sockerberoende existerar. Det är konstigt för det är väldigt vanligt. Svårt att se skillnaden på håll om det är missbruk eller skadligt bruk det handlar om, men många visar tecken på att det finns ett beroende. Att smyga, ljuga, ständigt bryta löften till sig själv, förlora kontrollen och isolera sig är några exempel på sådana tecken. Man behöver inte vara överviktig som sockerberoende. Många löser problemet med vikten genom att träna frenetiskt, svälta sig i perioder, kräkas, röka eller t.o.m. ta andra aptithämmande droger.

Läste någonstans att alkohol är vår vanligaste drog. Det är jag helt säker på att det INTE är. Det är socker som är vår vanligaste drog. Fast socker är ännu mer accepterat i samhället och man verkar mer konstig om man INTE äter socker än om man gör det. Många tror också fortfarande att vi behöver socker och kolhydrater för att fungera. Så är det inte som jag skrev i ett tidigare inlägg.

Att söka hjälp för mitt sockerberoende är någon av det bästa jag har gjort. Det blir ett annorlunda liv utan socker, men ett mycket bättre liv. Jag säger som LCHFingenjören brukar säga: Kan jag kan du!

Skam

När jag började inse att jag är sockerberoende ville jag verkligen inte att det skulle vara så. Jag förnekade och kämpade emot. Inte bara för att det är en svår sjukdom som i värsta fall har dödlig utgång, utan för att jag skämdes. Det är egentligen lite knepigt att skämmas för en sjukdom. En sjukdom i hjärnan som man inte kan rå för. De flesta skulle inte skämmas om de fick cancer även om det i många fall är självförvållat.

Skam handlar om vem vi är (till skillnad från skuld som handlar om något vi har gjort). Skammen är motorn i alla beroendesjukdomar. Skammen får oss att känna oss ovärdiga och otillräckliga. Det är jobbigt att inte kunna hantera maten som en normal människa. Man gör hela tiden saker som strider mot ens egna moraliska värderingar. Det skapar både skuld och skam. Och för att trycka ner de känslorna drogar man ännu mer och skäms ännu mer och så är man inne i en ond cirkel.

För att minska på skammen behöver vi prata om det vi skäms för. För skammen gillar hemlighetsmakeri och tystnad. Den livnär sig på att känna sig utanför och annorlunda. Det är därför jag skriver om det här även om det tar emot ibland. För att jag inte vill skämmas mer.

OA-litteratur

Nu när nystartkursen börjar lida mot sitt slut är det dags att börja med 12-stegsprogrammet inom OA. Det är viktigt att fortsätta jobba med sjukdomen och inte tro att det är klart när kursen är slut. För att kunna jobba med de 12 stegen behöver man två saker. Litteratur och en sponsor.

Litteraturen kom med posten igår. Började läsa lite i Stora boken igår kväll. Stora boken är AA's bok som vi också använder. Programmet och beroendet är detsamma, det är bara drogen som är olika.

En sponsor är en person inom OA som har gått före mig och som har gjort de 12 stegen eller några av dem. Jag har börjat annonsera efter sponsor på de telefonmöten som jag har varit med på. Har inte fått till det riktigt ännu. Känner inte att det är någon panik ännu. Det är två tillfällen kvar på nystartkursen och jag är fortfarande så pass ny inom OA så det ger mycket bara att vara med på mötena.

Jag försöker ringa in på något möte eller ringa någon annan som gått kursen varje dag. Jag har fem kurskamrater och det är inte alltid lätt att få tag i någon, men det finns många som gått kursen tidigare som vi har fått telefonnumret till. Har pratat med några av dem också.