Jag tänker ofta på hur många gånger man ska behöva slå huvudet i väggen och göra om samma misstag om och om igen innan man fattar. Fattar att man måste göra annorlunda för att det ska bli en förändring. T.ex. om man tänker för tusende gången att NU ska jag minsann börja träna och sluta med dålig mat och sötsaker. Har det aldrig fungerat innan så kommer det inte att fungera den här gången heller. Om man vill gå ner i vikt så kan rådet "ät mindre och rör dig mer" tyckas vara logiskt, men i själva verket fungerar det inte för särskilt många. Man gör två saker som gör att man blir mer hungrig, man börjar träna och dessutom äter man mindre. INGEN orkar gå runt att vara hungrig i längden. Förr eller senare trillar man dit igen och går upp allt man eventuellt har lyckats gå ner och kanske lite till. Det är samma sak med allt annat i livet. Vill man att något ska förändras måste man göra något annorlunda, annars hamnar man på samma ställe igen.
När jag började med LCHF för första gången var det något helt nytt i jämförelse med det jag provat innan, vilket var det jag beskriver ovan i olika former. För första gången försvann suget och aptiten blev mer normal. När jag var inne i det trodde jag att jag aldrig skulle trilla dit igen. Sedan gjorde jag det i alla fall. Inte bara en gång utan flera gånger. Innan jag insåg att jag behöver hjälp. Jag fixar inte det här ensam. Så jag skaffade hjälp och det är något av det bästa jag har gjort. Det känns som ett sådant privilegium att få jobba på det här sättet med mig själv, få lära mig så mycket nytt, träffa fantastiska människor och komma i balans i kropp och själ.
Avslutar med Självbiografi i fem korta kapitel av Portia Nelson:
Jag går ner för gatan
Det är ett djupt hål i trottoaren
Jag ramlar ner
Jag är förlorad...jag är hjälplös
Det är inte mitt fel
Det tar evigheter att ta sig upp
Jag går nerför samma gata
Det är ett djupt hål i trottoaren
Jag låtsas att jag inte ser det
Jag ramlar ner igen
Jag kan inte fatta att jag är här igen
Men det är inte mitt fel
Det tar lång tid att ta sig upp
Jag går nerför samma gata
Det är ett djupt hål i trottoaren
Jag ser det
Jag ramlar ner...det är en vana
men min ögon är öppna, jag vet var jag är
Det är mitt fel
Jag kommer upp gå en gång
Jag går nerför samma gata
De tär ett djupt hål i trottoaren
Jag går runt det
Jag går nerför en annan gata
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar