FUCK CANCER

Idag är det tre år sedan mina barns pappa förlorade kampen mot sin hjärntumör. Han hade varit sjuk i nästan två år. Två år som var fyllda av behandlingar, läkarbesök, krampanfall och ångest. Ångest från mig och vår dotter. Han själv var väldigt lugn inför vad som skulle hända. Att han skulle dö innan han blev 40 år. Konstigt egentligen. Sonen var för liten för att riktigt förstå.

Att det har blivit så viktigt för mig att ha en så bra hälsa som möjligt hänger nog delvis ihop med det faktum att jag har blivit ensam förälder till mina barn. Det får inte hända mig någonting. Jag får inte bli sjuk och/eller dö i någon allvarlig sjukdom. Vem tar hand om mina barn då?

För ett par månader sedan var jag på min första mammografi. Efter någon vecka fick jag en kallelse till en annan bröstmottagning för utökad kontroll. Kallelsen kom på måndagen och jag skulle dit på onsdagen. Jag hann tänka tusen tankar under de två dagarna om varför jag blev tillbakakallad och vad det kunde vara. Och om det var någonting, vad skulle jag säga till barnen? Även om chanserna att bli frisk från bröstcancer är stora kunde jag se och känna barnens rädsla om jag skulle behöva berätta att jag har bröstcancer.

Det var ingenting. Jag hade bara mycket vävnad och eftersom de inte hade några bilder att jämföra med ville de kolla lite extra. Efter utökad röntgen och ultraljud fick jag ok-stämpeln och kunde åka hem.

Att inte äta kolhydrater ger ett bättre immunförsvar och därmed bättre motståndskraft mot alla möjliga sjukdomar. Både allvarliga och mindre allvarliga. Sedan är det också så att cancerceller är beroende av socker för sin överlevnad och tillväxt. ALLA cancerläkare vet detta, men man lever i någon slags förnekelse och tycker ändå att det är ok att deras patienter äter glass och nyponsoppa hela dagarna. Bara de får i sig energi liksom. Att patienternas tumörer sedan får all näring de behöver för att växa och frodas verkar inte spela någon roll.

Jag tror inte att mina barns pappa hade överlevt sin extremt aggressiva cancer bara genom att skippa kolhydraterna, men kanske hade han kunnat hålla tumörerna i schack ett tag till och kunnat få lite mer tid med sina barn. Skapa lite fler minnen tillsammans med dem.

Om en stund ska vi gå ner till vattnet här där vi bor och skicka upp en Khom loy med ett meddelande från barnen till pappa. Det har vi gjort på alla årsdagarna hittills.