Min mat och min vikt

Jag minns inte när jag började uppleva att jag hade problem med min vikt. Tror tyvärr att det var redan på lågstadiet som jag började jämföra mig med andra tjejer. Förstår inte var det här kom ifrån för jag kan inte komma ihåg att mina föräldrar pratade om sånt. Det konstigaste är att när jag tittar på foton av mig själv när jag var barn var jag verkligen inte tjock.

Tror det var i puberteten som jag på riktigt började väga lite för mycket. Minns inte hur och när jag började med olika dieter, men på gymnasiet gick jag med i Viktväktarna och det var inte min första diet. Hade bara några få kilon att gå ner då. Gick ner dem snabbt, men gick upp dem lika snabbt som jag gick ner - och lite till. När jag flyttade till en annan stad och började plugga skrev jag in mig på Viktväktarna igen och sedan rullade det på genom åren.

I början av 2001 hade jag lyckats gå upp till 96 kg till mina 172 cm. Då skaffade jag Viktväktarnas kurs på CD och körde hemma. Till jul 2001 hade jag nått min målvikt, 67 kg. Efter det har jag fortsatt att pendla mycket i vikt, men aldrig vägt så där mycket igen.

Har aldrig klarat stå emot sötsuget och hungern i längden och har förstått att jag måste göra något åt det, men har inte vetat hur. Det verkade hopplöst. Först när jag på allvar började överväga LCHF och började läsa på om det trillade polletten ner.

Jag hade varit inne på det under en längre tid, men det var först i januari 2013 som jag verkligen började läsa på och förstå tanken bakom LCHF och vad socker gör med våra kroppar. Min största infomationskälla var och är Kostdoktorn

Redan efter någon dag på LCHF blev jag väldigt pigg och full av energi. Hade varit förkyld av och till hela hösten och vintern fram tills dess, men nu blev jag frisk och höll mig frisk. Tyvärr gjorde jag lite fel. Trots att jag läste allt jag kom åt om LCHF vågade jag ändå inte sluta räkna kalorier. Gick hungrig och "unnade mig" lite för mycket sötsaker på helgerna. När den mentala energin började tryta på våren och försommaren började jag falla tillbaka i gamla matvanor igen.

Samma visa under höst och vinter igen. Förkylningarna avlöste varandra tills i början av 2014 när jag återigen kom in i bra matvanor. 

Under 2014 har det också sviktat, tyvärr, och jag har fått starta om. Hur som helst, nu funkar det bra och när jag är på rätt spår räknar jag aldrig kalorier och är nästan aldrig sötsugen. Hungrig blir jag när det har gått några timmar sedan förra måltiden eller om jag ätit för lite fett, men jag blir sällan så där akuthungrig eller på dåligt humör för att jag är hungrig längre.

Tidigare har jag alltid tänkt på mat och vad jag ska äta. Har jag ätit för mycket har jag haft ångest för det och har jag försökt att hålla igen har jag varit konstant hungrig och sugen och kämpat med det. Och inte klarat att hålla emot i längden.

Förutom att jag tappar i vikt och slipper förkylningar har jag vunnit en del annat genom att äta LCHF. T.ex. hade jag magknip varje kväll, nu är min mage för det mesta helt lugn. Jag är piggare och det känns inte längre som att ha bomull i huvudet.

En del anser att LCHF är en extrem diet och att fett är farligt, men jag menar att det är helt fel. Det är snarare det som idag kallas "vanlig mat" som är extremt. Vi är inte designade för att äta en massa kolhydrater i olika former och naturligt fett som smör är inte farligt. Flera nya studier visar på detta. Information och kommentarer om dessa hittar man hos Kostdoktorn och även hos vetenskapsjournalisten Ann Fernholm.

Som jag ser det är LCHF en sund livsstil där man äter naturlig kost och får mindre energi från kolhydrater och mer från fett. Dessutom väljer man så rena livsmedel som möjligt och gärna ekologiskt.

Vill till sist tipsa om en jättebra föreläsning med kostdoktorn själv som finns här: Matrevolutionen - ät dig frisk med riktig mat