JA!!! Är svaret på den frågan. En del känner sig segare och flåsigare i början, men det är övergående. För mig har LCHF-kosten inneburit att jag känt mig lite seg vid löpning, medan jag känner mig starkare än någonsin när jag styrketränar. Jag ökar på vikterna ofta och jag är förvånad över hur stark jag känner mig. Segheten och flåsigheten vid löpning kan helt eller delvis bero på att jag oftast springer på morgonen före frukost, vilket jag inte är så van vid, men de senaste två veckorna har det känts mycket bättre.
Samtidigt har jag fått en bättre kontinuitet i träningen eftersom jag verkar klara mig från infektioner och återhämtar mig snabbt.
Jag tror att det är så att när man äter en kolhydratrik kost och kliver upp på morgonen är blodsockret ganska lågt. Man har inte heller så mycket ketoner i blodet att kroppen kan utnyttja det vid träning. Man blir således svag så fort man inte har något glukogen att tillgå.
Om man däremot äter LCHF är kroppen i fettdrift och det finns gott om ketoner att använda. Fett har man alltid tillgång till och det spelar alltså ingen roll vilken tid på dygnet det är och när man åt sist.
Jag är också övertygad om att om man vill köra långdistans, som jag vill, har man allt att vinna på att vara fettanpassad. Vet inte hur många racerapporter jag har läst från olika långlopp, t.ex. Ironman, där man har fått problem med magen en bit in i löpningen. Man får gå på toaletten stup i kvarten för att göra nr. 2 eller till och med kräks. Kan detta bero på att man är tvungen att äta och fylla på med olika typer av energi hela tiden? Saker som magen har svårt att hantera i för stor mängd?
Jag har aldrig kört något långdistanslopp av något slag så jag vet inte. Självklart behöver man stoppa i sig en hel del energi när man jobbar hårt under så många timmar, men frågan är vad man klarar av för att inte få problem med magen. Det här är bara teorier, men jag ser fram emot att testa dem.
