Fortsatt trött och energilös

De senaste två veckorna har jag fortsatt varit väldigt trött. Trött på det sättet att jag känner mig som en urvriden trasa. Det är nästan plågsamt stundvis. Vill bara ligga helt stilla i sängen och blunda. När jag blir så här trött blir jag också omotiverad till det mesta och det mesta känns meningslöst. Suget kommer också som ett brev på posten. Jag har fortfarande ingen riktigt klar bild av varför det blir så här. Var tog energin som jag hade bara för några veckor sedan vägen? Jag kan bara gissa. Att jag åt något som triggade suget borde inte hänga i fortfarande, men det i kombination med att det har varit lite för mycket totalt sett blir svårt att återhämta.

Det jag kan göra är att försöka lära mig av det. Jag vet att jag behöver lugn och ro och bra sömn, men tyvärr kan jag inte alltid själv påverka allt. Störningsmoment av olika slag gör att sömnen inte alltid blir vad den behöver vara. Olika aktiviteter som har med barnen att göra är också svårt att bara välja bort. För två veckor sedan var jag t.ex. medföljande förälder på en tävling i södra Sverige som min dotter och 6 av hennes lagkamrater deltog i. Det bästa hade varit om någon annan förälder som inte är ensam förälder (eller har utmattningssyndrom i bagaget) hade kunnat följa med. Tyvärr är det inte alla som ställer upp. Tyvärr är det också så att man förväntas att göra och ställa upp lika mycket som ensam förälder som om man är två föräldrar. Om det inte är någon förälder som ställer upp drabbar det ju även min dotter och det vill jag inte. Dessutom vill jag ju förstås titta på min dotter när hon tävlar och finnas till hands om det skulle vara något. Tufft läge och oavsett hur man gör så beslastar det på något sätt.

Att organisera den här resan, vara ansvarig, sova lite halvdåligt på hotell och vara med ett gäng tonåringar där vissa ifrågasätter allt, inte gör som man säger och man undrar varför de egentligen är med tar en del på krafterna. Dessutom fick jag hitta en lösning till min son under helgen, det känns inte schysst mot honom att han ska behöva hänga med på detta hela helgen. Det var tack vare att mina föräldrar och min systers familj ställde upp som det gick så smidigt som det gick.

Dessutom gick min bil sönder och fick lämnas in på verkstad igen precis innan den helgen. Att bilen går sönder är ju sådant som händer, men detta var andra gången på kort tid och det ställer till väldigt mycket problem. Både tidsmässigt och ekonomiskt.

Ovanpå detta har vi haft en omorganisation på jobbet som jag inte tycker fungerar ännu. Förhoppningsvis sätter det sig så småningom, men just nu tycker jag inte det är riktigt bra. Förutom omorganisationen är det ständiga förändringar på jobbet på olika sätt. Det känns som att det aldrig är lugnt och att det blir kontinuitet.

Jag vet inte hur det ska gå till, men lite mer vila i förebyggande syfte får jag försöka få till i fortsättningen. Kanske en stunds vila på sängen när jag kommer hem från jobbet? Just nu försöker jag bara göra sådant som är nödvändigt. Typ jobba, äta, sova och ta hand om barnen. Allt annat får vänta. Förhoppningsvis kommer energin och motivationen tillbaka snart. Att småäta känns kanske bra för stunden och man gör det för att få bort en obehaglig känsla, men på sikt är det naturligtvis inte någon bra lösning. Troligen belastar det bara kroppen ännu mer dessutom.

Jag vet att energin kommer tillbaka förr eller senare, men fram tills dess är det riktigt jobbigt.