Jag tänker ofta på bloggen och att jag är sugen på att skriva, men jag har inte riktigt kunnat samla ihop mig och komma till skott.
Om jag ska börja med en uppdatering så tycker jag att det har gått otroligt mycket framåt de senaste 10 månaderna. Jag mår mycket bättre psykiskt, mina riskfaktorer har blivit tydligare för mig och därmed lättare att undvika, jag känner mig säkrare på vad jag vill och vad som är rätt för mig och min självkänsla har blivit bättre. Jag försöker alltid tänka på vad som är bäst för mitt tillfrisknande just nu och att inte ha dåligt samvete för de val jag gör.
Min väg till tillfrisknande skiljer sig nog en del åt från många andra sockerberoende och överätares. Jag har t.ex. valt bort QA (Overeaters Anonymus, Anonyma Överätare på svenska). Det är ett bra stöd och en fin gemenskap som säkert är ovärderligt för många, men för mig bidrog det mest till en av mina största riskfaktorer - stress. Många andra medlemmar är snabba att tala om att ringa in på möten o.s.v. är något man måste göra annars kommer man få ett återfall. Är man tveksam och uttrycker att man inte tycker att det ger så mycket får man veta att det är "röda hund" som talar. Det i sin tur bidrar till dåligt samvete och osäkerhet på mina egna känslor - ytterligare riskfaktorer. Nu är det ett år sedan jag tog beslutet att släppa OA helt och hittills har det gått bra ändå. Vissa delar tycker jag är bra och använder, men det är delar de lär ut även på t.ex. Sockerskolan.
Vi är alla individer och jag tror inte att en mall passar alla. Framöver tänkte jag berätta lite mer om vad jag gjort för mitt tillfrisknande de senaste månaderna och vad som funkar för mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar