Mitt 2016

2016 var för mig ett ganska tufft år med fortsatt sökande efter en bättre hälsa. Den biokemiska reparationen som påbörjades i november 2015 fortsatte hela 2016 även om jag ”släpptes” på egen hand i somras när jag tillfälligt mådde bättre. Innan dess hade jag fått prova olika kosttillskott och i juli uteslöt jag även mejerier från min kost på inrådan av den PT som jag hade kontakt med då. Teorin var att jag inte tålde mejerier och att det var p.g.a. att jag slutat med dem som jag mådde bättre. Jag ville gärna tro på det, men var lite skeptisk. Jag har aldrig känt att jag reagerat på mejerier tidigare. När jobbet drog igång i augusti så dröjde det inte länge förrän jag började må likadant igen. Trots att jag var mejerifri. Så min egen slutsats var att det var en väldigt skön och avkopplande semester, den bästa på väldigt länge, som gjorde att jag mådde bra. När jobbet och alla aktiviteter drog igång igen blev det för tufft tillsammans med den hårda träning som jag hoppade på ett par veckor in på semestern. Jag insåg också, till slut, att jag hade/har utmattningssyndrom och måste dra ner på allt jag kunde under en tid.

Någonting lärde jag min ändå av detta. Jag hoppade av träningsprogrammet helt i mitten på september och släppte på alla krav kring mat. Jag överåt ganska kraftigt vid den tidpunkten och det avtog betydligt när jag släppte på kraven. Det viktigaste med maten var och är att jag är socker- och glutenfri. Under september började jag må bättre och bättre. Träningen har jag börjat trappa upp extremt långsamt. Under september blev det bara yoga och enstaka promenader. Sedan började jag med korta löprundor som jag långsamt ökar upp.

Något som jag jobbat mycket med under hösten är acceptans och tålamod. Acceptera att det är så här just nu och att ha tålamod och tro på att det blir bättre.

När det gäller mitt sockerberoende tycker jag att jag har kommit en bra bit med att hitta vilka som är mina friskfaktorer och vad som fungerar för mig. I början av året var jag ganska aktiv inom OA (Anonyma överätare). Jag gick igenom stegen och deltog i möten och var även mötesledare. Efterhand kände jag att OA inte var något för mig, men en del saker som de jobbar med har jag tagit till mig och använder. Numera har jag inga som helst problem med att avstå socker. Har i princip aldrig sockersug. Jag kan ha sug, men då är det mer på själva tuggandet i sig tror jag. Så nu är mitt största problem överätning. Det jobbar jag med ständigt. Sedan ett par månader tillbaka fastar jag från middag till middag två gånger i veckan. Det har hjälpt mig jättemycket. Fastan ger mig sinnesro av någon anledning. Mina hunger- och mättnadskänslor fungerar bättre. Mer om det i ett annat inlägg.

Det har blivit en hel del resor under året och det har varit en utmaning att planera dem matmässigt. I januari åkte vi till Egypten på solsemester. Avkopplande och skönt och inga större problem med maten. I maj var vi på Mallorca på triathlonläger. Även där fungerade det bra med maten. Jag hade med mig smör, kokosolja, ägg och babybel som komplement på de här resorna. Mallorcaresan blev inte som jag tänkt mig, varken socialt eller träningsmässigt. Utmattningen gjorde sitt till. Tvärtröttnade på triathlon och tog en paus. Det är först nu som jag börjar känna lite lust till det igen. I augusti var vi på två kortare resor, en till Tyskland och en till Litauen p.g.a. att min älskling skulle tävla där. Då tog jag med mig en elektrisk kylbox och i princip all mat jag planerade att äta. Det fungerade bra det också, men visst skulle det varit enklare att bara kunna äta vad som helst på en restaurang.

Årets tre sista månader tycker jag att jag har mått mestadels bra. På jobbet, som det har känts tungt på under många år, börjar det kännas som ”förr”, jag känner att jag orkar göra lite mer än bara det nödvändigaste. Jag har fortfarande en del obalanser i kroppen som jag ska komma tillrätta med och även en del gamla tråkiga saker som hänt som behöver bearbetas, men det känns hoppfullt inför 2017.