Att gå sin egen väg

Nu har det återigen gått lång tid sedan jag skrev senast. Orken och inspirationen har saknats. Tack till er som har hört av er och frågat efter inlägg. Det värmer <3.

Det har varit en tuff höst. Min utbrändhet har gjort sig påmind igen. Jag försökte få in för mycket i livet. Igen. Kost- och träningsprogrammet som jag hoppade på i somras blev för tufft, både för kroppen och tidsmässigt, när jobbet och vardagen drog igång på allvar. Det känns tråkigt för jag tyckte det var väldigt roligt och det gav fantastiska resultat, men jag jobbar på att acceptera läget och ha tålamod. Så småningom kommer jag att kunna träna på det sättet igen, men inte nu. Nu blir det väldigt lugn träning. Det blir promenader, väldigt korta löpturer och yinyoga. Tänker att det är lika viktigt att få dagsljus och frisk luft som att få motion.

Maten har inte fungerat så bra heller. Stressen och tröttheten gjorde att jag kom ur balans. Har hållt mig borta från socker och gluten, men jag har överätit en hel del. Det har långsamt blivit bättre. Till slut släppte jag alla krav och måsten map på mat och då har det lugnat sig betydligt. Nu känner jag mig lite mer i balans. Det är lätt att bli fixerad vid mat när det är så mycket man ska undvika. Aktiviteter som innefattar ätande på något sätt tar för mycket energi och det blir inte roligt. Det blir också en stress. För mig funkar det bättre ju mindre jag behöver tänka på mat.

Jag har också funderat en hel del på vad jag egentligen är känslig för i matväg. Socker och gluten tycker jag inte att det finns någon anledning att äta oavsett hur man reagerar på det. Det tillför inte kroppen något positivt, tvärtom. Däremot har jag tagit in mejerier i min kost igen. I somras när jag uteslöt mejerier mådde jag mycket bättre och det var lätt att dra slutsatsen att det var mejerierna jag hade mått dåligt av. När jag började jobba igen och allt drog igång började jag dock må likadant som jag gjorde innan jag slutade med mejerier. Trots att jag var mejerifri. Så det var snarare ledigheten och det nya roliga träningsprogrammet som fick mig på fötter. Äter fortfarande inte lika mycket mejerier som tidigare, mest eftersom jag hittat andra goda alternativ.

Det är olika hur känslig man är för olika saker. För många sockerberoende och överätare är det svart eller vitt. Vissa saker äter man inte och så ska det vara för alla. Jag tror inte att det finns en mall som passar alla. Det är svårt att diskutera med en del andra sockerberoende och överätare hur jag äter. Många har en väldigt snäv syn på hur man ska äta och leva som beroende. Avviker man det minsta från det så kan man få höra att man inte är abstinent och att man är på väg att få ett återfall. Ibland har jag känt att jag inte litar på mina egna tankar om vad som är bra för mig och hur jag funkar. Då har jag behövt vila lite från samtal med andra för att försöka hitta tillbaka till min väg. Det finns antagligen lika många sätt att hantera sitt beroende som det finns beroendepersoner.