Gruppcoachning

Igår kväll började jag i gruppcoachning på Sockerskolan. Det är något som jag planerat att göra, men som jag väntat med eftersom jag hållt på med stegarbetet. Sedan har jag glömt bort det lite grann och så är det på tider som inte passar mig så bra. Mitt i barnens läggning eller på arbetstid då jag inte kan gå ifrån p.g.a. möten.

Igår var det en väldigt tung dag, jag kände mig ganska desperat. Det var en sådan där dag som det varit ganska många dagar de senaste två veckorna då det kryper i kroppen, jag är irriterad på allt och inget och jag har sug som bara blir helt övermäktigt. Inte sug efter socker, tack och lov, men jag har ätit "ok" mat för mycket och för ofta. Ytterligare en sådan dag var det alltså igår och plötsligt kom jag på att nu under sommaren skulle det faktiskt gå att vara med på coachningen på kvällstid. Barnen behöver inte gå och lägga sig någon viss tid och igår var jag till och med ensam hemma. Skickade ett sms till min sockerberoendeterapeut vid 17.30, fick inbjudan och så var mötet kl. 20 så det gick snabbt.

Jag hann t.o.m. ångra att jag anmält mig också, men när jag väl var med kändes det superbra. Två av personerna som var med har jag pratat några gånger med i telefon och två var nya ansikten. Ganska snabbt började jag gråta och sedan grät jag halva mötet. Det gick inte att stoppa. Det var skönt, en riktig urladdning. Efteråt kändes det mycket bättre och även idag är det en mycket bättre dag.

Vi blir coachade individuellt i en liten grupp. Alla har varit med i gruppen olika länge. Man får berätta hur man mår, vad som hänt sedan sist och vilka svårigheter man har. Två av de andra deltagarna redovisade uppgifter som de fått tidigare och vi andra fick spegla på det. Det var både inspirerande och lugnande. Det är skönt att veta att jag inte är ensam. Det här var det bästa jag gjort på ett bra tag.