Sötsuget är äntligen borta

Plötsligt känner jag mig pigg, energisk och lugn i sinnet igen. Sötsuget och hungern är borta. Det var ett bra tag sedan jag kände så här. Även om vissa dagar har funkat bra med kosten har det ändå varit något som inte har känts riktigt bra. Jag har varit lite för hungrig och sugen och det blir något konstigt kryp i kroppen som är väldigt obehagligt.

Jag har ju börjat se ett mönster hur det går till när jag går från i princip noll socker och kolhydrater till rätt okontrollerat ätande.

Det börjar med att jag när jag äter strikt LCHF och känner mig stark. Jag tar en ruta mörk choklad eller två på lördagen. Inte för att jag är särskilt sugen egentligen utan bara för att det är gott. Helt ok, men ganska onödigt eftersom jag inte är sugen. Lördagen därpå blir det ett par chokladbitar ytterligare och sedan blir det mer och mer för varje vecka.

Efter ett tag sprider sig sockerintaget till flera dagar i veckan och det är extremt svårt att bryta.

Nu känns det som att jag har lyckats vända det igen för den här gången. Jag kommer säkert att trilla dit fler gånger, jag inbillar mig inte annat. Hoppas bara jag kan lära mig någonting av detta.

Vad var det som gjorde att det vände nu? I grunden tror jag att lågkolhydratkost är det bästa för hälsan. Jag tror benhårt på att jag har större chans att må bra och få ett långt och bra liv utan infektioner, cancer, diabetes, alzheimers o.s.v. så länge jag äter lite kolhydrater. För mig behöver det vara väldigt lite kolhydrater för att jag inte kan äta lagom, andra kan äta lite mer och klarar det bra.

Självklart gjorde min förkylning mig trött och hängig. P.g.a. den kunde jag inte heller träna, vilket påverkar både humör och aptit. Nu är förkylningen över och jag har kommit igång med träningen igen.

En viktig sak är stöd från nära och kära. Det tycker jag att jag har. Även om inte alla runt omkring mig äter samma kost som jag är det sällan någon som säger något tråkigt. Många är intresserade och frågar mycket, vilket är jättekul. Den person som är viktigast att jag får stöd ifrån är min särbo. Han har inte alls samma problem med kolhydrater som jag har, men frågar, lyssnar och hjälper mig. Han äter gärna samma mat som jag, lagar bra mat till mig när jag är hos honom och äter den mat jag lagar rakt av när han är hos mig. Det är jag otroligt tacksam för <3.